LRF mötte politikerna inför kommunvalet - del 1

Under moderatorn Christina Nyemads ledning diskuterade Ulf Hindsén (C), Camilla Rinaldo Miller (KD), Peter Regnell (L), Per Karlander (M), Peter Thorén (M), Anetté Myrvold (S) och Kurt Nordin (SD) frågor inom ett flertal olika områden. I en artikelserie berättar vi om debatten.

Fråga nummer 1: Risker med PFAS och fosfor vid en eventuell bräddning från avloppsreningsverket. Värnamo kommun har ett stort ansvar för att skydda våra vatten, men också för att inte skapa nya problem för jordbruket. Hur tänker ni säkerställa att kommunens avlopps- och VA-hantering inte leder till att PFAS, fosfor eller andra föroreningar hamnar i jordbruksmark eller vatten?

Anetté Myrvold (S) begärde ordet:

– Jag tänker att man behöver arbeta på flera fronter. Dels handlar det om att förebygga bräddningar genom ett väl underhållet ledningsnät. Där håller man bland annat på med att bygga ut VA-nätet. När det ändå inträffar bräddningar är det viktigt att följa upp, mäta och analysera, så att vi vet vad som faktiskt kommer ut och var det hamnar. Där måste man börja: vi behöver veta vad som finns i våra vatten och avlopp och vart det tar vägen.

Peter Thorén (MP):

– Jag tänker att det genom detaljplanering gäller att försäkra sig om att man har tillräckligt stora grönytor i anslutning till hårdgjorda ytor. På så sätt kan överblivet dagvatten ledas ut till grönytorna och infiltrera där. Det handlar om mark som inte ska användas för livsmedelsproduktion, utan om grönytor som kan förhindra att vattnet hamnar i ledningsnätet och så småningom kommer ut i naturen. Det är min tanke.

Kurt Nordin (SD):

– Det står en fråga här om bräddning av avloppsledningsnätet med fokus på PFAS och att. Värnamo kommun har ett stort ansvar för att skydda våra vatten. Bräddning från reningsverket förekommer inte. Om det skulle hända någonting vid reningsverket i Pålslund så går vattnet till en stor damm, en katastrofdamm, och pumpas sedan tillbaka in i verket igen, så det kommer alltså aldrig ut till sjön Vidöstern eller till andra vatten. Nu är det dessutom ganska små halter av PFAS som verkar finnas och det räcker för att skydda våra vattentäkter med de föreskrifter som finns. Visst är vi lite oroade över PFAS och föroreningar, men vi har en realistisk ingång till frågan. PFAS förekommer bland annat inom jordbruket och i våra bekämpningsstrategier. Fosfor är också en del av jordbruket och något man vill ha på jordbruksmark. Därför är det en komplex fråga att hantera.

Peter Regnell (L):

– Jag tycker också att det är väldigt viktigt att vi skyddar våra marker och ser till att vi inte får bräddningar. Vi har en väldigt god kontroll på vårt reningsverk. Sedan kan man alltid fundera på vad som händer om vi vill bli 45 000 invånare. Då behöver vi bygga ut reningsverket så att det har den kapacitet som krävs för den befolkningsutveckling vi vill ha. Det pratar vi kanske inte så mycket om, utan vi har kapacitet utifrån där vi är just nu och har det väldigt bra. Vi har också en mycket god kontroll genom våra karteringar av hundraårsregn. Vi vet var problemen kan uppstå. Därför är det viktigt att vi också talar om var det inte är lämpligt att vidareutveckla mark och är tydliga gentemot näringslivet. Det gäller både dem som bedriver jordbruk och dem som vill bygga, så att vi inte bygger på platser som är olämpliga. Tidigare hade vi inte riktigt kontroll på var vattnet hamnade vid skyfall. I dag har vi mycket bättre kontroll över det. Det är inga öppna kartor, men det är information som vi följer kontinuerligt. Det är viktigt att kommunerna fortsätter att följa utvecklingen, eftersom det här är något som kommer att följa med oss framöver.

Camilla Rinaldo Miller (KD):

– Mycket har redan sagts, men Värnamo kommun byggde för inte så många år sedan ett helt nytt reningsverk. Vi ligger alltså långt före många andra kommuner som nu står inför den stora investering som kommunen redan har gjort. Man gjorde det för att värna miljön. Jag tycker också att det är jättebra att vi lyfter frågor om PFAS. Regeringen vill nu att man ska se över hur man kan fasa ut PFAS, en vi måste också vara medvetna om att PFAS exempelvis krävs vid viss medicintillverkning. Det kan handla om vissa cancerläkemedel. Därför kan vi inte bara förbjuda ämnena direkt, utan måste se till att de fasas ut på ett genomtänkt sätt. Vi behöver forska på hur man kan introducera eller tillverka den här typen av mediciner utan att använda PFAS. Här behöver man arbeta på många olika fronter. Vi har fortfarande ett relativt nytt reningsverk jämfört med vad många andra kommuner har, vilket hjälper oss att känna oss trygga i miljöfrågorna.

Ulf Hindsén (C):

– Om jag har förstått det rätt är det ganska svårt att rena PFAS. Jag vet att Centerpartiet driver frågan på riksnivå om att det ska finnas medel för forskning inom området och för att hitta fungerande lösningar. Så länge vi använder PFAS kommer det att finnas en problematik, därför är det bra om vi utvecklar metoder för att hantera detta. Om vi ska ligga i framkant i Sverige när det gäller grön teknik är det här ett ypperligt område att vara duktiga på. Det är dessutom inte bara vi i Sverige som använder PFAS.

Per Karlander (M):

–  Allting har redan sagts. Jag vill bara instämma i att det fungerar väldigt bra i dag vid reningsverket. Det viktiga är att vi behåller den funktionen. Vi måste satsa på underhåll och samtidigt följa befolkningsutvecklingen. Reningsverket är inte nytt längre. Jag vill bara understryka att vi kan vara stolta över hur vi hanterar det här. När det exempelvis blir problem vid reningsverket händer det väldigt sällan, och när det sker har vi rutiner för att hantera det.

– Ni verkar vara väldigt nöjda och stolta över det ni har. Men kan ni luta er tillbaka och känna er trygga med att de hot som finns inte berör oss, utan bara andra? undrar Christina Nyemad.

– Nej, nöjda kan vi nog aldrig vara. Reningsverket är jättebra, men det är inte konstruerat för att hantera exempelvis vissa tungmetaller och andra ämnen. Därför måste vi verkligen ha kontroll för att se till att sådant stoppas. En annan utmaning är näthandeln. Man kan köpa väldigt mycket kemikalier och läkemedel på nätet. Där tror jag att alla partier, oavsett politisk färg, behöver trycka på för att Kemikalieinspektionens tillsyn ska bli starkare. Vi måste också ha koll på vad vi släpper in, så att vi vet vad vi tar emot i Sverige, säger Anetté Myrvold (S).

– När det gäller reningsverket i Pålslund så har det egentligen inte så många år på nacken, men det finns numera stora behov av renovering. Det är ämnen som exempelvis svavelväte och svavelsyra som går hårt åt ledningar, apparatur, maskiner och annan utrustning. Det kräver ganska stora ekonomiska insatser. Därför gäller det för politiken att tillhandahålla de medel som behövs, så att vi får ett reningsverk som verkligen fungerar fullt ut och inte börjar fallera någonstans. När det gäller PFAS är det en ämnesgrupp med tusentals olika fluorerade kemikalier. Gemensamt är bland annat att de stöter bort vatten, fett och smuts och att de bryts ner mycket långsamt. PFAS går in i vattnets kretslopp. Det faller ner med regn och snö och har funnits runt omkring oss sedan 1950-talet. Det var egentligen först när man upptäckte PFAS i dricksvatten som man började undersöka problemet närmare. Då började också saneringsarbetet. Ett av de områden som varit oroande är där brandkåren har haft sina övningar och använt brandsläckningsskum. Ett annat är ute vid den gamla tennishallen vid Ljusseveka. Där har man kontinuerligt tagit prover. Jag kan säga, för att lugna folk, att PFAS-halterna där fortfarande ligger under mätgränsen. Halterna är så låga att de inte går att mäta, men därför ska man inte negligera riskerna, menar Kurt Nordin (SD).

– Om vi stannar kvar vid PFAS så finns det studier som visar att det är väldigt dyrt att rena vatten som är förorenat av PFAS. Självklart vill vi få bort det så snart det är möjligt, men man måste göra det stegvis. Jag har varit på några gymnasiedebatter, och miljö och klimat är väldigt angelägna frågor för våra ungdomar. Då brukar jag faktiskt vässa till det lite och fråga: Hur många av er har beställt saker från Temu och Shein? Då tittar man ju ner lite grann. För det är precis så här: det som kommer in i landet måste vi också ha kontroll över. Vi kan bestämma att PFAS inte får användas i klädtillverkning i Sverige, men vi behöver också ha koll på det som kommer in i landet, säger Camilla Rinaldo Miller (KD).

– Jag tänkte bara lägga till en sak. Kurt pratade om ett ämne som förekommer i väldigt liten halt och det är jättebra, men vi måste också titta på ämnen som liknar varandra. Om flera ämnen förekommer tillsammans kan de bli väldigt farliga. Därför måste vi ha flera infallsvinklar för att komma åt skadliga ämnen, tillade Anetté Myrvold (S).

– Då har jag en följdfråga. Vi har ändå en del problem framför oss och vi måste göra saker. I vilken utsträckning är ni beredda att prioritera upp den här frågan? Politikens uppgift är att väga olika aspekter mot varandra. Det här är en aspekt. Är ni beredda att prioritera upp frågan? Den andra frågan är: Om vi upptäcker att det finns sådana ämnen på jordbruksmark, vem ska då stå för kostnaden? Marken kanske inte längre går att bruka, eftersom vi vet att djur som betar på PFAS-förorenad mark kan ackumulera ämnena i sina produkter. Så två frågor: Hur är ni villiga att prioritera frågan om rening och riskminimering? Och om det händer – vem ska betala? undrade Christina Nyemad.

– Jag tänker att vi inte har så mycket annat val än att sätta frågan högt på agendan. Det finns mycket som kostar pengar, men lagstiftningen gör att vi är tvungna att göra vissa saker. Sedan är frågan vem som ska bära kostnaden. Huvudprincipen måste ändå vara att den som orsakar en förorening i första hand ska stå för kostnaden och inte kollektivet genom höga avgifter och liknande. Det måste vara huvudprincipen. Sedan kan det ibland vara svårt att hitta vem som orsakat föroreningen. Då måste man hitta andra vägar för att lösa situationen. Jag tänker att lantbrukare måste kunna känna sig trygga med att vi gör vad vi kan för att inte skada deras mark eller livsmedelsproduktion, men huvudsyftet måste vara att den som orsakar föroreningen också ska bära kostnaden, sade Anetté Myrvold (S).

– PFAS finns i många aktiva substanser och bekämpningsmedel. Därför måste politiken och forskningen gå hand i hand. Forskarna måste komma fram till hur vi kan ersätta ämnena och politiken måste tillföra pengar. Det måste finnas en övergångsperiod. Om PFAS ska förbjudas inom jordbruket måste alternativ tas fram. Det kan exempelvis handla om resistenta sorter som minskar användningen av växtskyddsmedel eller andra bekämpningsstrategier som inte inkluderar växtskyddsmedel. Det här är en klurig fråga, men forskning och politik måste hjälpas åt och arbeta gemensamt, berättar Kurt Nordin (SD).

– PFAS är en grupp av ämnen. Det används i jordbruket och i många mediciner och finns överallt. Om man pratar om utfasning i jordbruket..det får gå hand i hand med forskning i så fall. Skulle vi förbjuda PFAS, ja, då finns det andra ännu farligare saker som vi måste lägga på i stället för att få samma effekt, sade Per Karlander (M).

– Som kommunpolitiker tänker jag att det framför allt handlar om samhällsplanering. Jag var inne på det tidigare: att försöka få förorenat vatten att hamna på ytor där vi kan infiltrera det. Det kan till exempel vara gröna ytor inne i industriområden eller i hårdgjord stadsbebyggelse. På så sätt kan man fånga upp en del farliga ämnen. Det gäller inte bara PFAS, utan även andra ämnen. De kan då hamna i vegetationen eller i marken, menar Peter Thorén (MP).

– Som min kollega till vänster säger så litar jag också ganska mycket på forskningen. Vi har många områden som vi behöver ta hand om och måste prioritera mellan dem. Det handlar mycket om vad som ligger på agendan. Det finns alltid många områden där skattebetalarnas pengar behöver användas. När det gäller den andra frågan, vem som ska betala, så är det också viktigt att fundera på situationen där människor inte längre kan bruka mark som de äger. Om det är vi som samhälle som har ställt upp ett krav som gör att marken inte kan användas, då bör vi också vara med och bidra till kompensation. Det är lite på samma sätt som när det gäller biotoper och liknande: då måste samhället vara med och bidra ekonomiskt, sade Peter Regnell (L).

– Självklart är det inte kommunen som ska ansvara om en industri har släppt ut något, utan det är industrin. Sedan är frågan vem som ska stå för kostnaden om jordbruksmark blir obrukbar. Är det verkligen ett scenario? Vilka ämnen pratar vi om? Vilka scenarier handlar det om? Det kan vi diskutera vidare, tillade Per Karlander (M).

– Vi som är äldre minns när man öppnade Osudden. Det var fantastiskt när man skulle kunna bada där igen, en under de senaste åtta–tio åren har det funnits ett samband mellan stora skyfall och att vi inte kan använda Osudden. Frågan är då: Var kommer det här ifrån? Kurt säger att det inte kommer från reningsverket. Då måste det komma någon annanstans ifrån. Det kan inte vara så att vi inte ska kunna använda Osudden som badplats när vi har mycket regn. Man kan ju fråga sig om det kommer från lantbruket, men då borde väl även andra sjöar i kommunen bli obrukbara under längre perioder. Det blir de inte. Min enkla fråga är därför: Varför blir Osudden obrukbar som badplats efter ett stort regn? undrade Torbjörn Egerhag.

– Det tidigare avloppsreningsverket i Värnamo, byggt på 1970-talet, hade enbart grov mekanisk rening. Det var så kallade biobäddar. Det tog några år innan det blev okej att bada vid Osudden igen under 1980-talet, som du säger, Torbjörn. Det är en gammal och otillräcklig fosforrening från 1950- och 1970-talen som vi nu ser effekterna av. Reningsprocesserna på Pålslund är betydligt mer avancerade än vad de var på det gamla verket. Det stora problemet är att det blir dyrt att pumpa allt avloppsvatten upp cirka 40 meter. Det är så det fungerar i dag. Det finns också ämnen som inte går att trolla bort, exempelvis miljögifter och tungmetaller. Det är sådant som kan komma ut, svarade Kurt Nordin (SD).