LRF mötte politikerna inför kommunvalet - del 2

Under moderatorn Christina Nyemads ledning diskuterade Ulf Hindsén (C), Camilla Rinaldo Miller (KD), Peter Regnell (L), Per Karlander (M), Peter Thorén (M), Anetté Myrvold (S) och Kurt Nordin (SD) inom ett flertal olika områden. I en artikelserie berättar vi om debatten.

Fråga nummer 2: Skogsbruket är en viktig del av näringslivet på landsbygden och skogen ger både arbetstillfällen, råvara till industrin och inkomster till många privata markägare. Samtidigt ökar kraven på att bevara biologisk mångfald, skydda värdefulla miljöer och ta hänsyn till exempelvis vatten, arter och friluftsliv. Problemet uppstår när nya naturvårdsintressen eller kommunala önskemål innebär begränsningar av hur en privat skogsägare får använda sin mark. Det kan exempelvis handla om naturreservat, biotopskydd, naturvårdsavtal, nyckelbiotoper eller kommunens egna naturvårdsintressen. Hur säkerställer ni att kommunens naturvårdsarbete inte leder till att privata skogsägare får allt större begränsningar i brukandet av sin egen mark? Om samhället vill bevara ett naturvärde på privat mark - är ni då beredda att låta samhället också betala för den ekonomiska inskränkningen? Ska samma krav på biologisk mångfald och naturhänsyn som kommunen ställer på privata markägare också gälla kommunens eget skogsbruk - och är ni beredda att avstå intäkter för att uppnå det?

Camilla Rinaldo Miller (KD) var först att svara.

– Ja, kortfattat: Kommunen ska respektera den grundlagsskyddade äganderätten.

Ulf Hindsén (C):

– Kommunen är en ganska stor skogsägare och här har kommunen ett utmärkt tillfälle att föregå med gott exempel. Man har till exempel en förvaltare anställd på kommunen som arbetar med skogen. Där har man en möjlighet, som kanske inte alla små skogsbrukare har, att arbeta aktivt med de här frågorna. Sedan har jag en väldigt enkel lösning: jag är själv väldigt intresserad av de här frågorna och är skogsbrukare. Om jag hamnar i fullmäktige kommer jag att driva de här frågorna och se till att vi inte inskränker äganderätten, som jag tror är en grundbult i att vi har det landskap vi har i dag. Det är lätt att bygga upp olika system och hitta på saker i landskapet som man får stöd för under några år, men har man människor som över generationer tar hand om ett landskap och får äga det, så känner man också ett ansvar för det.

Peter Regnell (L):

– Jag kan nog bara instämma, jag som står för ett fredsparti står ju också väldigt högt för äganderätten. Jag är också skogsägare och tycker inte om när Naturvårdsverket, som jag har som granne, ställer krav på mig men inte gör samma sak tillbaka. Det är samma sak här. Om kommunen bestämmer en massa saker över oss markägare blir det fel om man inte tillämpar samma principer på sig själv.

Per Karlander (M):

– Jag instämmer med alla till höger om mig, om vi ska säga så. Ägande och äganderätt är förstås viktigt. Jag anser inte alls att kommunen ska ägna sig åt markinköp i naturvårdande syfte. Det är en affär mellan markägaren och staten. Så enkelt är det.

– Men det är väl så att kommunen skulle kunna föreskriva inskränkningar i rådigheten över sin egen fastighet. Hur ser du på det? undrar Christina Nyemad.

– Nej, det är inte kommunens sak alls, inflikar Per Karlander (M).

Peter Thorén (MP):

– Jag känner inte riktigt igen det här som något som förekommer. Det finns ju kommunala naturreservat, och de kan vara bildade på kommunal mark. Jag tänker mer att det i så fall handlar om att Värnamo kommun vill planlägga områden och då kan ta i anspråk privat ägd mark. Det har egentligen inte med naturvård att göra, utan handlar om att man vill exploatera. Jag har lite svårt att se att man på grund av naturvårdsintressen skulle påverka ägandet.

Anetté Myrvold (S):

– Om kommunen ska begränsa markägarens möjlighet att bruka sin egen mark så måste det finnas väldigt starka skäl, en ordentlig dialog och en rimlig ersättning för det, tänker jag. Det handlar om balans. Ni ska kunna bruka skogen samtidigt som vi ska bevara den för kommande generationer. Historiskt har vi sett sådana här frågor på riksnivå, men det ska vi kanske inte gå in på här. Där har vi ändå drivit att man ska ha en rimlig ersättning för marknadsvärdeminskningen plus en ersättning för själva inskränkningen. Det tycker jag är viktigt om det skulle bli aktuellt, men jag känner inte heller till att det här är något som är vanligt och jag hoppas inte att det blir vanligt heller.

Kurt Nordin (SD):

– Jag håller med om det som har sagts tidigare: Äganderätten är okränkbar i våra ögon. Sedan finns det förordningar som står över kommunen, bland annat olika skyddsförordningar. Dem måste alla rätta sig efter, oavsett om marken är privatägd eller kommunal. Merparten av skogsägarna är certifierade, och då har vi också krav på oss att skydda vissa saker i naturen. Jag tycker att vi redan är pålagda tillräckligt med regler och sådant som till viss del begränsar oss. Det är en sak som inte står med här heller, som många har problem med, särskilt i glesbygden, och det är intresseorganisationerna som i tid och otid överklagar exempelvis slutavverkningar och liknande när det gäller skogsbruk. Där är vårt förslag att det, oavsett vem det är som överklagar, ska kosta exempelvis 1 000 till 10 000 kronor att lämna in en överklagan, för att komma ifrån okynnesanmälningar. Men annars tycker jag att äganderätten, tillsammans med de certifieringar vi har, säger ganska mycket när det gäller att skydda naturen.

– Det nämndes här att kommunen själv är en ganska stor skogsägare. I vår bransch är man ibland lite rädd för att skapa naturvärden, eftersom man i värsta fall riskerar att påföras en inskränkning i rätten att bruka sin skog, exempelvis genom att den blir ett reservat eller genom någon annan typ av pålaga. När det gäller kommunens mark och kommunens skog: strävar man efter att skapa naturvärden, eller ser man strikt affärsmässigt på skogsbruket? Hur ser ni på den frågeställningen? Är ni från kommunens sida beredda att avstå intäkter för att skapa naturvärden i kommunens egen skog? undrar Christina Nyemad.

– Kommunen har ju en lite speciell situation när det gäller skogsbruk. Där finns flera delar av kommunens skogsbruk som är speciella, bland annat det tätortsnära skogsbruket. De kan inte avverka precis som man gör vid exempelvis bostadsbyggande, utan de får i stället visa en särskild hänsyn där. Kommunen använder också ganska många områden med våtmarker och liknande, vilket innebär att den kanske har högre miljökrav på sig än vad den enskilda markägaren har i många fall, eftersom kommunen har ögonen på sig och jag tror att kommunen sköter det ganska väl, säger Kurt Nordin (SD).

– Det är ju viktigt att kommunen är ett föredöme tycker jag, så att man ligger väl framme och är lika bra som man förväntar sig att privata ska vara. Det är samma sak som vi tycker att att Sveaskog, den statligt ägda skogen, också ska vara ett föredöme. Så det allmänna måste vara lite bättre än de krav man ställer på det privata, tycker jag, och det kan ju då innebära att det blir något lägre intäkter från det kommunala skogsbruket, svarar Peter Thorén (MP).

– Kommunen har 2 600 hektar produktiv skogsmark och 100 hektar myrmark. Skogsbruket som sköts är dubbelcertifierat och som jag ser det så är kommunen ett föredöme, det är så här man driver skogsbruk i Sverige, så jag tycker att det fungerar bra, svarar Per Karlander (M).

– Frågeställningen var ju om kommunen ställer höga krav på privata så tycker jag att det är självklart att man ska lika väl kunna ställa de kraven på kommunen själv som skogsägare. Om man säger att allmänhetens bästa går före när man inkräktar på privat och äganderätten, då måste kommunen, staten och regionen gå före och vara goda exempel, svarar Camilla Rinaldo Miller (KD).

– Frågeställningen var ju om kommunen ställer höga krav på privata markägare. Då tycker jag att det är självklart att man också ska kunna ställa samma krav på kommunen själv som skogsägare. Om man säger att allmänhetens bästa går före när man gör inskränkningar i den privata äganderätten, då måste kommunen, staten och regionen gå före och vara goda exempel. Sedan måste vi också titta på att om vi vill utveckla kommunen behöver vi ibland plocka ner skog för att kunna få ny industrimark, men där håller kommunen just nu på med en översiktsplanering som ska ge oss en långsiktig plan för detta, svarar Peter Regnell (L).

– Jag skulle bara svara på frågan om vi är beredda att avstå intäkter. Ja, vi är en dubbelcertifierad kommun, och många privata skogsägare är också certifierade. Det gör att vi redan arbetar med olika typer av avsättningar och hänsyn i skogsbruket. Sedan är det ju som så att det finns ganska mycket naturvård som inte är registrerad. Alla här inne som har skog och skogsvägar har säkert en liten kulle bakom någon ladugård eller något annat område som inte finns med i några register. Det får man inte glömma i den här diskussionen heller. Där kanske kommunen ibland skulle kunna vara lite mer öppen för att tänka på samma sätt och identifiera områden som passar för naturvård, svarar Ulf Hindsén (C).

– Jag tycker inte att vi ska ställa krav på andra privata markägare som vi inte själva lever upp till. Sedan tänker jag att kommunens skog ska brukas hållbart och långsiktigt. Långsiktig hållbarhet är viktigare än att maximera avkastningen under ett enskilt år. Vi måste tänka längre än bara på pengarna, säger Anetté Myrvold (S).

– När vi ändå pratar om inskränkningar och krav så är det en del som inte har kommit med här, och det är exempelvis kraftledningsbyggnationer. Det tar ganska mycket privat mark när man bygger kraftledningar och andra anläggningar. Där har det alltid varit diskussioner om ersättning. Det som nu ligger på bordet, som man har diskuterat på riksnivå från Tidösidans håll är att skogen ska ersättas med 125 procent av marknadsvärdet, så att markägarna får en rejäl ersättning om det blir inskränkningar, säger Kurt Nordin (SD).

– Vi ska inte förlänga diskussionen om skogen mer, men personligen tycker jag att engångsersättningar är lite som att kissa i byxorna. Det är varmt och gott i början, men sedan blir det rätt trist. Jag ser därför en möjlighet att man i stället hittar något annat sätt än engångsavsättningar, ett sätt som är mer hållbart över tid för både nuvarande och kommande generationer. Det här är inte en kommunal fråga, men jag ville bara skicka med det, säger Christina Nyemad.

– Jag vill bara understryka att jag har en kollega som har suttit med i den här grundlagsutredningen, som nu är överlämnad. Där är man väldigt tydlig med att äganderätten ska stärkas, liksom brukanderätten. Om man gör inskränkningar i dessa rättigheter ska ersättning utgå. Framför allt är man väldigt tydlig med att både äganderätten och själva brukanderätten måste stärkas, säger Camilla Rinaldo Miller (KD).

– En liten reflektion bara: När vi berörde alternativa eller förnyade skogsbruksmetoder var det väl lite tveksamt hur gott föredöme kommunen faktiskt var där. Det kan ni kanske ta med er.

– Är det en fördel att ägna sig åt blädningsskogsbruk? Jag vet inte. Det är en idé bara. Det är inte ett faktum att blädningsskogsbruk är framtiden. Det är bara en liten nisch. Jag vet inte om vi kan kalla kommunen för ett dåligt föredöme bara för att vi inte ägnar oss åt det, säger Per Karlander (M).

Peter Regnell (L) tar över ordet.

– Jag vill faktiskt svara på den frågan. Själv håller jag på med blädningsteknik, men jag säger fortfarande att det handlar om äganderätten. Vi bestämmer själva över vår rådighet och det gör också kommunen när det gäller hur man vill bedriva sitt skogsbruk. Även om vi tycker att det är ett forskningsprojekt eller att det finns olika former av stöd, så måste den som vill bedriva ett visst jord- eller skogsbruk få möjlighet att göra det. Det är upp till varje enskild ägare.