LRF mötte politikerna inför kommunvalet - del 5

Under moderatorn Christina Nyemads ledning diskuterade Ulf Hindsén (C), Camilla Rinaldo Miller (KD), Peter Regnell (L), Per Karlander (M), Peter Thorén (MP), Anetté Myrvold (S) och Kurt Nordin (SD) inom ett flertal olika områden. I en artikelserie berättar vi om debatten.

Fråga nummer 5: Nu ska vi prata skyddsjakt. Det finns andra skadegörare som är väldigt besvärande för lantbruket, kanske särskilt inom spannmålsodlingen som ofta finns tätortsnära. Då pratar vi om fåglar, kajor, gäss och diverse andra arter. Där skulle man behöva bedriva skyddsjakt inom ett detaljplanelagt område. Hur tror ni att man skulle kunna organisera eller lösa detta och få stöd från kommunen i en sådan fråga?

Kurt Nordin (SD) tar ordet.

– Ja, jag vet inte riktigt hur vi skulle kunna få stöd från kommunen. Förr fanns det kommunjägare, men det finns ju inte i dag. Kommunen har inga egna skyddsjägare, utan det är polisen som hanterar det. Men skyddsjakt är oerhört viktigt för landsbygden, oavsett om det handlar om fågel eller andra skadegörare. Vi har ju börjat få dovhjort och andra viltskador även i vår region. De är också skadegörare. Kronhjort finns på vissa områden och orsakar också skador, även i skogen, men det som är ganska frekvent just nu är gäss. Hemma hos oss kan det ibland sitta väldigt stora mängder gäss och det är klart att de gör rätt mycket skador.

– Skulle ni kunna tänka er att driva frågan om en kommunjägare eller någon annan kommunal resurs för att bedriva skyddsjakt? undrar Christina Nyemad.

– Det är något jag tycker att kommunen borde kunna ta tag i, säger Kurt Nordin (SD).

Han får medhåll av Ulf Hindsén (C).

– Jag är inne på samma linje. Det bedrivs ju redan i dag tätortsnära jakt av privata aktörer när man har mark som angränsar till tätorten. Jag tror att det handlar om att informera och kanske samarbeta. Kommunen kanske inte kan hjälpa till direkt, men kan hålla information och möjliggöra den typen av jakt. Det är ju känsligt med skottlossning och sådant i dagens samhälle. Därför tror jag att information och samverkan är steget framåt. Man måste kunna bekämpa skadegörarna där problemet uppstår.

– Du ser ingen kommunal resurs för detta? undrar Christina Nyemad.

– Jag har inte övervägt det närmare, men det har ju funnits tidigare. Samtidigt är det privata marker, så det är kanske det privata som ska sköta det, tänker jag, men det är inte omöjligt att man kan titta på frågan, säger Ulf Hindsén (C).

– Ja, det är precis som ni pratar om. Vi hade ju en lista här förr i tiden. Den har vi under de här fyra åren tittat på i samhällsbyggnadsnämnden. Den var inte uppdaterad sedan länge och är därför inte aktiv längre, men är det ett problem som behöver belysas så måste vi självklart våga titta på problemet. Är det en uppgift för kommunen? Jag vet inte, men är det ett problem så måste vi ha en dialog. Annars blir det svårt för oss att veta att det sitter stora mängder gäss på en åker. Om det är stora mängder behöver vi få in information om det till kommunen också, så att vi kan angripa problemet, säger Peter Regnell (L).

– Jag fick en inbjudan och var hos Malin i Bröttjestad en förmiddag. Då lärde jag mig mycket, bland annat hur tranor förstör säden. Vi åkte och tittade på hur de hade förstört och hur mycket det kostar. Där fick man möjlighet till skyddsjakt. Man försöker ju skrämma bort dem, men när det är sådana mängder som vi pratar om är det inte lätt att göra det. Det är klart att man måste få hjälp med detta, säger Camilla Rinaldo Miller (KD).

– Varför har ni inga kommunjägare längre? Det är alltså inte bara på åkermarken som problemen finns, utan djuren är ju inne i samhällena också. Om vi skjuter ute på åkrarna går de in i samhället och då är de inte så glada inne i samhället, menar en LRF-medlem.

– Jag tror, eller är nästan säker på, att det blev så många klagomål på de här kommunjägarna. De gick ju ut på nätterna många gånger och sköt och folk blev rädda. Sedan blev det kontakt med polisen och så vidare. Jag tror att det var från polismyndighetens sida som det till slut blev stopp för kommunens skyddsjägare. De hade ju inte bara hand om skyddsjakt. De hade även fällor. Det finns ju också lösspringande katter inne i samhället och de hade i uppgift att ta hand om dem också. Det kanske inte var så populärt alla gånger. Jag tycker faktiskt att kommunjägarna behöver komma tillbaka, säger Kurt Nordin (SD).

–  Jag tror att anledningen till att de försvann väldigt mycket handlade om att det inte fanns någon efterfrågan. Återigen handlar det om att vi ska ha en lista och en aktiv lista som uppdateras när någon faller bort eller inte vill vara med längre. Då behöver det ju vara någonting som är aktivt. När det inte finns något aktivt behov ska vi inte lägga en massa administrativ tid och resurser på det, eftersom det är våra gemensamma pengar. Men vill vi ha det så måste vi bedriva det. Då måste vi också se till att resursen finns, men listan måste uppdateras och underhållas, menar Peter Regnell (L).

– Jag hoppas att vi är överens om att problemet finns där. Det är mer frågan om hur man ska lösa det. Det handlar om dialog mellan markägare och kommun, vad som är rimligt när det gäller olika resurser och hur de ska användas. Det behövs också en dialog kring allmänhetens förståelse för att skyddsjakten kan vara nödvändig. Även om man hör ett skott på natten ska man förstå vad det beror på och ha fått information om detta tidigare, säger Christina Nyemad.