Denna debattartikel skriver jag som enskild person och för att jag måste, inte för att jag vill. Jag är medlem i Centerpartiet, har inte varit i toppskiktet men trogen idén om en rimligare värld och gjort det jag har ansett mig kunna bidra med.
En debattartikel som aldrig borde behöva skrivas…
Detta är inte en betald artikel.

Det har aldrig legat för mig att göra personliga påhopp, jag är ingen taktisk politiker i den bemärkelsen att jag vill fånga billiga poäng och baktala andra som vill arbeta för ett bättre samhälle. Jag har den största respekt för människor som lägger möda och kraft på att jobba ideellt, även om vi inte har samma åsikter i frågor om värderingar och när åsikter skiljer sig åt.
Det jag inte kan acceptera är när makten och det egna egot blir målet för folkvalda politiker, när maktfullkomligheten och girigheten går över anständighetens gräns. Hur bemöter man det? Hur får vi fram till medborgarna vad det är som är sant och vad som egentligen ligger bakom? Jag vet inte men vill och måste ändå försöka.
Maria Johansson och Mikael Karlsson har varit med i ett folkrörelseparti som står på en demokratisk grund där varje persons röst är lika mycket värd. Det finns regler att följa för att det ska vara tydligt vad partiet vill och vad partiet står för. Stämmor där det beslutas om vilka frågor de förtroendevalda ska driva och i vilken riktning. Maria och Mikael har inte följt besluten som medlemmarna bestämt och det ligger nära till hands att anta att personligt högmod och ren girighet ligger bakom deras handlande. Att de under vägen tappat riktningen och den rörelse de tillhört har blivit ett medel för att nå egna mål. Maria genom att bryta mot partiets stadgar och med uteslutning framför sig väljer att gå ur partiet och ändå sitta kvar på ordförandeposten i BUN och i fullmäktige, Mikael genom att konsekvent strunta i att driva frågor enligt beslut på stämmor och i kretsstyrelse och därför inte kunde få fortsatt förtroende men som väljer att sitta kvar lång tid som kommunalråd och fortfarande på en fullmäktigestol. Makten och pengarna blev de nya uppdragsgivarna…
Att i valrörelsen gå ut med sin egen bild av verkligheten och försöka få till att den är sanningen är ett riktigt lågvattenmärke. Min ambition var att sista veckan inför valet skriva om politik och vad jag tror är bra för Värnamo kommun. Nu sitter jag här och gör det jag tycker minst om, skriver om enskilda personer vars handlande egentligen inte skulle få inverka på det viktiga arbete som en bra valrörelse ska vara.
Jag tillhör ett parti som har ett fantastiskt lag här i Värnamo, denna valrörelse har präglats av framåtanda och ett driv hos flera nya medlemmar som är med just för att det blivit lättare att andas när personer som tappat riktningen lämnat. Politik är känslor, politik är kärlek till hantverket att bygga ett samhälle. Det behöver vi mer av. Välkommen att bli en del av ett folkrörelseparti som tar ansvar för att varje röst är viktig, som kan ta obekväma beslut när så behövs, både i politiken i stort och i den egna rörelsen.
Katarina Landin, ideellt engagerad medborgare i Värnamo kommun
Kommentarer
2Dela dina tankar och bidra till en konstruktiv diskussion.






Insändarskribentens påståenden är helt felaktiga och ger en missvisande bild av vad som har hänt inom det lokala Centerpartiet.
De personer som nämns har under en längre tid utsatts för utfrysning och vad många uppfattat som systematisk mobbning från en grupp inom den lokala partiorganisationen. Kuppen organiserades av en eller två informella ledare som hade ett betydande inflytande över utvecklingen. Syftet var att tränga undan personer som under många år varit aktiva och burit upp Centerpartiets kommunala politik.
Bakom ryggen på nomineringsgruppen arbetade kuppmakarna med en egen nomineringslista och samlade stöd genom att mobilisera helt nya medlemmar, släktingar och närstående för att påverka majoritetsförhållandena. Formellt kan tillvägagångssättet ha varit förenligt med stadgarna, men det präglades knappast av öppenhet, vänskap eller ärlighet. Det öppnade ett sår som med tiden bara blev djupare. Nästa steg blev att successivt frysa ut medlemmar som under de senaste 15 åren varit engagerade i och representerat Centerpartiets kommunala politik. Totalt lämnade 21 personer sina uppdrag eller partiet.
Det är därför märkligt att försöka beskriva situationen som något annat än en intern maktförskjutning. Medlemmar som stod för kontinuitet och samarbete inom alliansen trängdes undan. Det lokala Centerpartiet vill gärna regera tillsammans med alliansen, men uppträder samtidigt som en ytterst opålitlig allianspartner som man inte kan lita på – ett agerande som skapar otrygghet och gynnar inte Värnamo kommun.
Att det är skilda åsikter har varit tydligt hela tiden, men det rimliga, enligt min mening, är att när förtroendet mellan personer och organisationen inte finns: gå ur organisationen, lämna poster som tillhör den organisation man inte längre vill företräda och gå med i något annat som passar bättre utifrån de egna åsikterna. Att, i stället för arbeta öppet för något annat parti, dra upp det som är historia sista veckan i valrörelsen.. ja vad ska man säga.. jag ser framåt och inte bakåt, känner mig trygg där jag är och hoppas på en bra sista vecka på valrörelsen. Nu har jag sagt det jag ville säga och kommer inte att ägna mer tid åt detta. Nu är det politik för en bättre kommun som gäller. Värnamo kan bättre.