En stol vid det runda bordet i storstugan stod tom när Friluftsgårdsgruppen samlades till årets första arbetsmöte. Ingemar Gustavsson, gruppens stöttepelare i vått och torrt har lämnat oss. Blott 74 år och fylld av förväntan inför de arbetsuppgifter som väntade under 2025 för vår föreningsgemenskap; O-ringen i Jönköping, ombyggnad av Friluftsgården, och 80-årsjubileum för Friluftsgården som anläggning. Dessutom hade han dagen före sin bortgång under ett två timmar långt sammanträde dragit upp riktlinjerna för en bok om Vaggeryds SOK:s historia med sikte på utgivning senast 2027 då föreningen fyller 85.
Sorgligt nog hade Alf Henrikssons rader om det det alldeles oväntade som kan ske och att världen därefter aldrig blir densamma igen, fått aktualitet. Ingemar hade nyss avslutat den efterlängtade premiärturen för året på skidor när slutet kom. Det känns dubbelt sorglig att veta att det fanns en hjärtstartare bara 50 meter bort. Men för Ingemar fanns det denna gång ingen hjälp att få, trots att det var han som hade drivit på för att hjärtstartaren skulle inköpas.
Ingemar Gustavsson blev VSOK-medlem redan på Sven Lövdahls orförandetid på 60-talet. Hans farbror Gunnar, mer känd som Ge-Ge, blev hans mentor och lärde Ingemar att alltid vara redo att hugga in i föreningsarbetet och att göra det med ett gott humör.
Med sitt sätt att vara blev Ingemar en förebild för oss alla. Redan 1973 valdes han in i skidsektionen och in i det sista arbetade han till skidsportens fromma.
Han var aktiv tävlingsåkare på skidor, gjorde 30 Vasaloppp och deltog i olika småtävlingar runt om i Småland, på den tid när alla tätorter hade skidtävlingar på programmet.
Han sprang också orientering och när vintrarna på 2000-talet tog slut gav skogssporten honom utlopp för tävlingslusten, inte minst som veteranorienterare efter pensioneringen.
När han och Marianne stod i begrepp av bilda familj tog han en time out för ledarskapet.
Men han återvände i mogen ålder, framför allt efter pensioneringen då han var en av initiativtagarna till arbetslaget som träffas varje vecka på Friluftsgården. Det var på hans initiativ som förrådsbyggnaden byggdes till. Efter att källarutrymmen på Friluftsgården fuktskadades i samband med regniga sommaren 2023 var han en av dem som tog i tu med reparationerna och han var, så fort pengarna fanns, beredd att fortsätta med att bygga om damernas omklädningsrum och bastu som inte kunnat användas på två år. På något sätt hann Ingemar också med att tillsammans med Bernt Ekfeldt bygga om sommarladugården vid vägen upp till Friluftsgården och han var en av dem som gick i spetsen när stängslet runt Höga Bränna togs bort och området skulle röjas och återställas. Dessutom röjde han motionsspår och fikaplatser, nu senast vid Rehnsgölen.
Ingemar har blivit en oumbärlig stöttepelare och spridare av gott humör. Därför känns tomrummet desto större.
Minnesord Ingemar Gustavsson, Vaggeryd
En stol vid det runda bordet i storstugan stod tom när Friluftsgårdsgruppen samlades till årets första arbetsmöte. Ingemar Gustavsson, gruppens stöttepelare i vått och torrt har lämnat oss. Blott 74 år och fylld av förväntan inför de arbetsuppgifter som väntade under 2025 för vår föreningsgemenskap; O-ringen i Jönköping, ombyggnad av Friluftsgården, och 80-årsjubileum för Friluftsgården som anläggning. Dessutom hade han dagen före sin bortgång under ett två timmar långt sammanträde dragit upp riktlinjerna för en bok om Vaggeryds SOK:s historia med sikte på utgivning senast 2027 då föreningen fyller 85.
Sorgligt nog hade Alf Henrikssons rader om det det alldeles oväntade som kan ske och att världen därefter aldrig blir densamma igen, fått aktualitet. Ingemar hade nyss avslutat den efterlängtade premiärturen för året på skidor när slutet kom. Det känns dubbelt sorglig att veta att det fanns en hjärtstartare bara 50 meter bort. Men för Ingemar fanns det denna gång ingen hjälp att få, trots att det var han som hade drivit på för att hjärtstartaren skulle inköpas.
Ingemar Gustavsson blev VSOK-medlem redan på Sven Lövdahls orförandetid på 60-talet. Hans farbror Gunnar, mer känd som Ge-Ge, blev hans mentor och lärde Ingemar att alltid vara redo att hugga in i föreningsarbetet och att göra det med ett gott humör.
Med sitt sätt att vara blev Ingemar en förebild för oss alla. Redan 1973 valdes han in i skidsektionen och in i det sista arbetade han till skidsportens fromma.
Han var aktiv tävlingsåkare på skidor, gjorde 30 Vasaloppp och deltog i olika småtävlingar runt om i Småland, på den tid när alla tätorter hade skidtävlingar på programmet.
Han sprang också orientering och när vintrarna på 2000-talet tog slut gav skogssporten honom utlopp för tävlingslusten, inte minst som veteranorienterare efter pensioneringen.
När han och Marianne stod i begrepp av bilda familj tog han en time out för ledarskapet.
Men han återvände i mogen ålder, framför allt efter pensioneringen då han var en av initiativtagarna till arbetslaget som träffas varje vecka på Friluftsgården. Det var på hans initiativ som förrådsbyggnaden byggdes till. Efter att källarutrymmen på Friluftsgården fuktskadades i samband med regniga sommaren 2023 var han en av dem som tog i tu med reparationerna och han var, så fort pengarna fanns, beredd att fortsätta med att bygga om damernas omklädningsrum och bastu som inte kunnat användas på två år. På något sätt hann Ingemar också med att tillsammans med Bernt Ekfeldt bygga om sommarladugården vid vägen upp till Friluftsgården och han var en av dem som gick i spetsen när stängslet runt Höga Bränna togs bort och området skulle röjas och återställas. Dessutom röjde han motionsspår och fikaplatser, nu senast vid Rehnsgölen.
Ingemar har blivit en oumbärlig stöttepelare och spridare av gott humör. Därför känns tomrummet desto större.
Kamraterna i Vaggeryds SOK