Till Minne Rolf Krahner
Avlidna
I augusti för två år sedan laddades kaffebryggaren i omgångar hemma hos Rolf
Vår trogna rallyfunktionär Rolf har lämnat oss. Oavsett när man ringde eller hur nära inpå tävlingsdagen det var, ställde du alltid upp.
Mitt första telefonsamtal, vad jag minns, var när du tog kontakt med mig i mitten av 90-talet. Du skulle gratulera mig och säga att du var en stolt Skillingarydsbo som hade fått en kvinnlig distriktsdomare i nästan samma postnummer. Några år därefter var det dags igen, det var när jag blev sportgrensansvarig för rally i distriktet, vilket Rolf också hade varit en gång i tiden. Han visste mycket väl att tjejer i motorsporten måste leverera mycket mer än manliga kollegor för att bli, både godkända, och respekterade. Många tips och goda råd på vägen har det blivit sedan dess.
I juni för två år sedan fick jag ett maskinskrivet kuvert hem i brevlådan i Gisslaköp. Ovanligt. Men det ju var från dig, förstås. Du hade plockat fram den gamla AEG Olympia skrivmaskinen, även om du hade en dator att läsa Skillingaryd.nu på, så kändes det bättre för dig att använda Olympian. Du hade sett att jag varit på Elmia Wood och träffat Allan Ragnarsson, som du därefter tipsade mig om att ”du ska fråga honom hur det kändes att köra en T-tävling, 1970, det som kallas rally nu. Allan var nämligen den förste som representerade Skillingaryds Motorklubb när han blev klassfyra i Gnosjöcupen”. I brevet kan man läsa att Rolf menade på att ”denna händelse inträffade till och med innan klubben formellt var ansluten till Svenska Bilsportsförbundet. Att det gick ändå, berodde på att klubbarna skrev ut B-juniorlicenser själva, och att jag gjorde oftast egna grejer utan att följa reglementet helt strikt”. Brevet ligger kvar hemma i Gisslaköp och jag tar alltid fram det när jag känner att jag inte har något driv i skrivande på jobbet. För i slutet på brevet står det ”Du har verkligen kommit på rätt plats här i livet – du är allt riktigt duktig på det här med att skriva, Med De Allra Bästa Rallyhälsningar Från Rolf”.
Sist jag var hemma hos dig på Brunnsgatan skulle jag göra ett reportage om ”Min första bil”. Jag tänkte att jag tar det på hemvägen och tid hade jag, som vanligt, inte mycket utav. Men de där minutrarna, som jag hade planerat för, blev timmar. Många många timmar. Kaffebryggaren sattes på i omgångar och du berättade om hur vår motorklubb bildades och alla tävlingar utomlands som du varit ute på. Jag fick se ditt gedigna prisskåp och samtliga priser hade en fantastisk historia som du mindes mycket väl och gillade att berätta om. Om du inte tänkte på det, Rolf, så skrev jag faktiskt ner det mesta, en vacker dag kommer artikeln väl till pass, när den klubb du var med och bildade firar 50 år…
Tack för allt och vilken fin motorklubb du var med och startade upp.
Ikväll tänder jag ett ljus för dig.
Sara Mejving
Rolf Krahner berättar historien bakom varje pokal
Ett tack och farväl till Rolf!
Du kom in i vårt liv när din mor blev i behov av hemhjälp. Din verksamhet gjorde att Birgit gick till Greta. De trivdes tillsamman och du var lugn. Vårt gemensamma intresse var ju järnväg,och när du tog med mig på upptäcktsfärder efter gamla stationer och järnvägslinjer på både fastlandet och på Öland, där din morfar varit ” stins” på flera platser. Du var otrolig på att hitta platserna där stationerna legat trots att spåren var upprivna och husen rivna. Tiderna förändrades, jag blev sjuk och på grund av att jag miste mitt körkort ryckte du in som vår privatchaufför, jag kan inte nog tacka för den nytta det var. Det vår åtskilda resor till Värnamo och Eksjö som du med glädje ställde upp. Men du tog med oss på nöjesresor också. Vi var nere i vårt sommarparadis ”pinnabo” i Unnaryd ett flertal gånger, och vi tog turer till min hembygd i Ulricehamnstrakten, Du njöt när vi satt på rastplatserna med kaffekorgen. Visst har jag vid tillfälle berättat för dig att du varit oumbärlig, men nu vill jag att du för en sista gång tar med dig vår tacksamhet när du har mött ditt sista vilorum.
Tack Rolf!
Håkan & Birgit J.
Rolf
Du var min lekkamrat och närmaste ungdomsvän i mer än 20 år. Vi lekte på den ännu inte planerade tomten till den då nybyggda kyrkan. När du flyttade med din familj till den nybyggda villan på Brunnsgatan fortsatte vi att leka med bilar på terassmurar och i rosenrabatter när vi inte körde cykel-cross i trädgården. Som tonåringar delade vi andra intressen. Vi DX-ade som det hette, dvs lyssnade på kortvågsstationer från hela världen. Vi var med och bildade radioklubben Dipol. Vi var båda jazzintresserade. Några månader efter att jag hade fått mitt körkort 1955 åkte vi sex grabbar från Skillingaryd till Växjö och lyssnade på Louis Armstrong. Slutligen var jag med i inledningen till Din motorsortkarriär som kartläsare under ett antal bilorienteringar.
Rolf, jag minns våra kompisår med stor glädje.
Staffan Jogmar
Kära Rolf!
Vi har varit grannar länge och alltid pratats vid. Senast på
Vårdcentralen för inte länge sedan. I fickan hade du alltid ” smacko” åt alla hundar på gatan.
Tack för vänskapen och jag önskar dig en fin resa hem❤️