Dygnet som försvann

På brandstationen ska fordon ses över, utrustning kontrolleras och övningar genomföras. Mellan arbetsuppgifterna finns tid för måltider och sömn i logementet. Men beredskapen upphör aldrig. När larmet går ska personalen vara redo att rycka ut – oavsett tid på dygnet.

Även väntan på stationen räknas som arbetstid. Efter ett sammanhängande dygnspass följer ledighet och återhämtning.

För många brandmän har den rytmen gjort det möjligt att kombinera ett krävande arbete med familjeliv och långa pendlingsavstånd. Ett helt dygn på stationen kan innebära färre resor till arbetet och längre sammanhängande perioder hemma.

Det handlar om mer än lediga timmar på ett schema. Om vem som kan hämta barnen från förskolan, följa med till fotbollsträningen eller planera familjens aktiviteter. Om att kunna byta arbetspass när livet utanför stationen kräver det.

Brandmannen Marcus Aronsson beskrev problemet i en intervju med tidningen Arbetet i april 2025:

– Arbetsgivaren kan säga att du får jobba dygn måndag, men om jag vill jobba dygn på tisdagen i stället för att vara med på mina barns fotbollsmatch, då får jag inte det. Det är en otrolig frustration och ilska bland brandmännen.

När de nya arbetstidsreglerna började tillämpas i februari 2024 delades vardagsdygnen i Värnamo och Gislaved–Gnosjö upp i dag- och nattpass.

För brandmännen innebar förändringen inte nödvändigtvis färre tjänstgöringstimmar. Däremot kunde samma timmar fördelas på fler arbetstillfällen. För den som pendlade blev resorna fler. För familjerna kunde planeringen bli svårare och den sammanhängande ledigheten kortare.

Konsekvenserna stannade inte vid familjelivet. Arbetsgivarna började också beskriva svårigheter att behålla erfaren personal, bemanna styrkorna och skapa utrymme för utbildning och övningar. Det är verksamheter där rätt kompetens måste finnas på plats när något allvarligt inträffar.

Förändringarna förklarades med EU krav på dygnsvila och skydd för arbetstagarnas hälsa. Men EU arbetstidsdirektiv innehåller också möjligheter till undantag, även för sammanhängande arbetspass på 24 timmar, under särskilda skyddsvillkor.

Hur dessa möjligheter fick användas bestämdes genom svenska kollektivavtal och dispensbeslut.

Skillingaryd.nu har granskat hur Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, beskrev det rättsliga utrymmet, hur arbetsgivare och fack valde att utforma reglerna och vilka konsekvenser besluten fick för brandmännen och räddningstjänsternas verksamhet.

Var begränsningarna ett nödvändigt resultat av EU krav – eller fanns det ett större handlingsutrymme än vad brandmännen fick veta?

Huvudregeln är elva timmars sammanhängande dygnsvila. Arbetstidsdirektivet öppnar samtidigt för avvikelser, bland annat i verksamheter som behöver fungera dygnet runt. Brand och civilförsvar nämns uttryckligen. Avvikelser kan också avtalas mellan arbetsmarknadens parter.

När kommissionen hösten 2024 fick frågan om Sverige behövde nya EU-regler för att åter tillåta dygnspass pekade den på möjligheterna i det befintliga direktivet. Kommissionen förklarade i sitt svar den 4 november att pass under vissa förutsättningar kan pågå i tjugofyra timmar.

Villkoren är avgörande. Förlorad dygnsvila ska som huvudregel ersättas med motsvarande sammanhängande vila direkt efter arbetet. Avvikelserna ska begränsas till det nödvändiga och skyddet för hälsa och säkerhet upprätthållas. Även gränserna för veckoarbetstiden gäller.

Det svenska tjugotimmarstaket och vägen via särskilt tillstånd, dispens, var alltså delar av parternas avtalslösning, inte ett uttryckligt krav från EU. EU satte skyddskraven och de svenska avtalen kom att bestämma hur möjligheten till längre pass fick användas.

Det började med ett klagomål från en ambulanssjuksköterska 2019. Två år senare riktade EU-kommissionen kritik mot de svenska arbetstidsreglerna. Dygnsvilan kunde bli för kort, det var oklart när förlorad vila skulle kompenseras och reglerna öppnade för mycket långa arbetspass över två arbetsdygn.

Kritiken ledde till förhandlingar mellan arbetsgivarna och facken. Redan den 30 november 2022 fanns ett förhandlingsprotokoll som Sverige överlämnade till kommissionen månaden därpå. Den 5 maj 2023 enades parterna om ytterligare ett tillägg: möjligheten att söka dispens för arbetspass på upp till 24 timmar.

Dispensmöjligheten redovisades för EU-kommissionen och nämndes uttryckligen i dess avslutande skrivelse.

Skrivelsen registrerades den 2 oktober 2023. Efter att ha granskat Sveriges uppgifter och dokumentation avslutade kommissionen ärendet. Det innebar däremot inte att varje tänkbart arbetsschema hade godkänts. Kraven på vila och arbetstagarnas hälsa och säkerhet gällde fortfarande.

Den PDF-version av SKR:s promemoria som granskningen har tillgång till skapades den 26 oktober 2023, drygt tre veckor efter att kommissionens avslutande skrivelse registrerats. Avtalsändringarna var då redan framförhandlade. Promemorian visar hur SKR beskrev möjligheterna till undantag – den tolkning som granskas i nästa avsnitt.

För räddningstjänsten började de ändrade reglerna tillämpas den 1 februari 2024. Arbete och jour kunde under särskilda förutsättningar kombineras till tjugo timmar, följda av minst lika lång vila. För hela dygn krävdes dispens från arbetsgivarnas och fackens gemensamma arbetstidsnämnd. Andra bemanningslösningar skulle först vara uttömda.

SKR företräder kommunerna och regionerna som arbetsgivare. I promemorians sammanfattning skrev organisationen att kollektivavtal om kortare dygnsvila för vissa verksamhetsområden stred mot direktiven. Undantag fick enligt SKR bara avse visst arbete under begränsad tid och vara absolut nödvändiga.

Som stöd använde SKR avgörandena Pfeiffer och Feuerwehr Hamburg. De handlar bland annat om vilka verksamheter som omfattas av reglerna och skyddet för den genomsnittliga veckoarbetstiden. Domstolen slår fast att räddningstjänstens normala verksamhet omfattas av skyddet. Möjligheten att ställa verksamhet utanför direktivet gäller särskilda situationer, som katastrofer.

En annan fråga är hur vilan får förläggas inom direktivet. I punkt 60 i Hamburgbeslutet förklarar domstolen att brandförsvaret nämns bland möjligheterna till avvikelser just därför att verksamheten omfattas av reglerna. Artiklarna 17 och 18 ger utrymme för sådana avvikelser, med skyddsvillkor.

SKR redovisar möjligheten till kollektivavtal på sidan 3. På sidan 7 följer ändå slutsatsen att undantag bara får gälla ett arbete eller en situation i taget, och att avtal för verksamhetsområden strider mot direktiven.

Vår bedömning är att slutsatsen går längre än stödet i de åberopade avgörandena. SKR för över domstolens restriktiva syn på att undanta en verksamhet från reglerna till möjligheten att avtala om vilan inom dem. Det är den sammanblandningen granskningen invänder mot.

Jaeger-domen ger ytterligare vägledning. Den kräver att kompensationsvilan följer omedelbart efter arbetsperioden och att avvikelser hålls inom det nödvändiga. Långa pass kan innebära risker som måste hanteras. Den genomgången saknas i SKR:s PM. Kommissionens svar 2024 hänvisar däremot uttryckligen till Jaeger när den beskriver möjligheten till dygnspass.

För en brandman med lång resväg gav ett helt dygnspass färre resor och mer sammanhängande tid hemma. I Värnamo bodde elva av tjugofem brandmän och styrkeledare i en annan kommun. Gislaved–Gnosjö beskrev samma behov: rekryteringen måste ske från ett större område.

I juni 2025 uppgav Värnamo att sju personer hade slutat sedan reglerna ändrades. Tillsammans med föräldraledigheter räknade kommunen med tio nyanställda utan full kompetens under hösten. Uppgifterna står i kommunens komplettering till dispensansökan.

Att anställa en ersättare var inte detsamma som att ersätta erfarenheten. Kommunen bedömde att det tog ungefär ett och ett halvt till två år innan en ny brandman behärskade alla uppgifter i heltidsstyrkan. Som exempel nämnde kommunen kemdykning, rökdykledning och arbete med höjdfordon. Under upplärningen behövde erfarna kollegor fortsätta täcka funktionerna.

Gislaved–Gnosjö hade förstärkt med fem tjänster. Ändå beskrev arbetsgivaren ett bortfall bland pendlare motsvarande ett helt skiftlag och drygt femtio års samlad erfarenhet. Rekrytering från deltidsorganisationen flyttade kompetensbehovet dit.

Båda arbetsgivarna tog upp familjelivet. Fler arbetstillfällen och mindre möjlighet att byta pass gjorde barnomsorgen svårare. Gislaved–Gnosjö hade prövat flera scheman tillsammans med fack och medarbetare. Arbetsgivaren återgav personalens bild. Försöken belastade mer och gav sämre sammanhållen återhämtning.

Värnamo beskrev också tjugotimmarspassens start och sluttider. De gjorde det svårt att växla mellan utryckning, utbildning och andra daguppgifter. Samma personal skulle göra båda. Riskbedömningen gjordes tillsammans med skyddsombudet. Vid långa pass skulle vilan efteråt vara minst lika lång som passet. Personalen skulle erbjudas hälsokontroller. Om en insats drog ut på tiden skulle någon kunna lösa av.

Kommunerna skrev att folk slutade när passen delades. De använde det när de bad om fler dygnspass. Det är arbetsgivarnas egna beskrivningar.

Fler pass – mindre sammanhängande ledighet

För brandmannen Marcus Aronsson har det blivit svårare att få arbetsveckan och familjens aktiviteter att gå ihop. Fler och kortare pass betyder fler resor till stationen och mindre sammanhängande ledighet. Att byta pass eller ta ledigt har också blivit svårare. Han har svarat skriftligt på Skillingaryd.nu:s frågor.

Han har offentligt drivit frågan om dygnspass åtminstone sedan 2024. I Kommunalarbetarens rapportering den 9 april 2025 presenterades han som brandman vid Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund, SÄRF, och arbetsplatsombud för Kommunal.

Om hur hans egen arbetstid har förändrats skriver han:

– Vi fick inte färre arbetstimmar. Vi fick samma 42 timmar uppdelade på fler arbetstillfällen.

I räddningstjänstens kollektivavtal, Bilaga R, finns ett tjänstgöringsalternativ på i genomsnitt 42 timmar per vecka, där både ordinarie arbetstid och jourtid på arbetsplatsen räknas in.

Det han framför allt saknar är tiden då han kan koppla bort arbetet. För honom gav den tidigare sammanhängande ledigheten bättre möjlighet till återhämtning.

Schemaändringen skapade frustration och påverkade arbetsglädjen, skriver Marcus. Han upplevde att ett fungerande system ändrades trots att både personal och arbetsgivare ville behålla dygnspassen. Besluten kändes långt borta från verksamheten, med för liten förståelse för vardagen på stationen.

Även i arbetet beskriver han en förlust av flexibilitet. Om ett larm avbryter en planerad övning kan det vara svårt att fortsätta nästa pass. Instruktören kanske är ledig, en annan övning kan vara planerad eller andra uppgifter behöva prioriteras. Med dygnspassen fanns enligt Marcus större möjlighet att ta upp övningen senare samma dag.

Till en början uppfattade han förändringen som ett EU-krav. När han läste direktivet, domstolsavgörandena och underlaget började han ifrågasätta om EU-rätten verkligen innebar ett generellt förbud. Han ser i stället den svenska tillämpningen av undantagsmöjligheterna som central.

Hans budskap till dem som fattar besluten är att lyssna på dem som arbetar i verksamheten:

– Det vi har kämpat för är möjligheten att förlägga de timmar vi redan arbetar på ett sätt som fungerar för verksamheten, återhämtningen och våra familjer.

Värnamo sökte dispens för sju dygnspass på fem veckor för brandmän och styrkeledare. De lokala fackliga organisationerna stödde ansökan. Kommunen ville ha ett år för att utbilda personal och förbättra kompetensläget. Därefter bedömde arbetsgivaren att dygn på helger och under sommaren troligen skulle räcka.

Den 18 september 2025 avslog arbetstidsnämnden den sökta ordningen med sju dygn. Motiveringen knöt gränsen till hur stor del av arbetstiden som skulle förläggas som dygnspass:

Samtidigt gav nämnden tillstånd till dygnspass för övning, utbildning och kompetensbrist. Helger och semester kunde rymmas inom den begränsade ramen när det var absolut nödvändigt.

Den godkända punkten om kompetensbrist blev betydelsefull. Värnamo använde dygnspass hela veckan från den 3 november 2025 till den 1 februari 2026. Kommunal och Ledarna hade ingen erinran vid överläggningen om schemat.

I sitt svar den 19 oktober 2026 bekräftade räddningschefen Anders Björk att hälften av medarbetarna under den aktuella perioden saknade full kompetens. Det var skälet till att kommunen åter använde dygnspass hela veckan. Nämndens avslag och kommunens tillämpning gällde därmed olika prövningsgrunder: ett återkommande schema respektive behov vid kompetensbrist.

I samma svar uppgav Björk att kompetensläget hade förbättrats och att det ordinarie schemat i oktober 2026 innehöll tre jourdygn på fem veckor.

Gislaved–Gnosjö sökte dygnspass på helger, under sommaren och vid utbildning och övning. Nämndens beslut den 15 oktober 2025 gav tillstånd för enstaka tillfällen och kortare perioder vid utbildning, övning och kompetensbrist. Även här fick helger och semester rymmas inom ramen när det var absolut nödvändigt.

Räddningschefen lämnade den 12 oktober 2026 ansökningar, beslut, bilagor och scheman för båda kommunerna. Det bifogade grundschemat beskrev dygn fredag, lördag och söndag. I den ärendekorrespondens som kunnat kontrolleras den 2 november saknas sakligt svar på våra senare följdfrågor om hur schemat användes inom beslutets ramar.

På andra håll har mer omfattande dygnspass godkänts. Kalix fick 2024 ja till sju dygn på fyra veckor med hänvisning till geografi och rekrytering. Olika förutsättningar har gett olika beslut. När besluten sedan blir vägledande får motiveringarna stor betydelse.

SÄRF fick ännu ett nej – Kommunal ville ge dispens

I direktionens protokoll den 23 januari 2026 redovisade SÄRF flera tidigare ansökningar och begränsade dispenser. Direktionen gav då förbundsdirektören i uppdrag att färdigställa en ny ansökan.

Redan den 3 oktober 2025 avslog Arbetstidsnämnden förbundets begäran om sju dygnspass under fem veckor. Då omfattade ansökan även yttre och vakthavande befäl. SÄRF fick samtidigt begränsad dispens för övning, utbildning och kompetensbrist.

I förbundets ansökningsunderlag beskrivs hur dygnspass kombinerades med särskilda dagpass för utbildning, övning och underhåll vid sidan av den operativa tjänstgöringen. När passen delades blev det enligt SÄRF svårare att frigöra personal för dessa uppgifter och att täcka vakanser.

Den 2 november 2026 expedierades ett nytt avslag till Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund, SÄRF. Beslutet hade fattats den 16 oktober. Förbundet hade sökt tolv månaders dispens för sju dygnspass på fem veckor för brandmän och styrkeledare, med hänvisning till svårigheter att bemanna med rätt kompetens trots ökad övertid.

Avslaget gäller alltså samma räddningstjänst där Marcus Aronsson arbetade när han intervjuades om dygnspassen 2025.

Nämnden bedömde att ett återkommande schema som huvudsakligen består av dygnspass inte är förenligt med regelverket. Den framhöll också att dispensförfarandet inte är till för att åtgärda ökad övertid.

Kommunal ville bevilja ansökan i sin helhet och anmälde avvikande mening. Facket hänvisade till SÄRF:s uppgifter om kraftigt ökad övertid och om att nödvändig utbildning och övning blivit svårare, ibland omöjlig, att genomföra. Protokollet anger varken jämförelseperiod eller om ökningen gäller timmar eller kostnader. Kommunal ansåg att arbetsgivaren hade prövat alla möjligheter att bemanna enligt reglerna och att kraven för dispens därmed var uppfyllda.

Nämndens beslut och Kommunals avvikande mening gäller alltså hur de svenska dispensvillkoren ska tillämpas i det här ärendet. Båda finns att läsa i protokollets bilaga.

Hässleholms kommun avsatte 1,7 miljoner kronor i budgeten för 2024 som kompensation för de nya dygnsviloreglerna i räddningstjänsten. Det är en budgeterad förstärkning för att möta kostnadsökningar. Den faktiska slutkostnaden behöver följas i redovisningen.

I Medelpad kunde räddningstjänsten sätta siffror på konsekvenserna. Enligt mål och resursplanen 2025–2027 i versionen med budget för 2025, avsnitt 8.2, sidan 18, minskade de nya dygnsviloreglerna den tillgängliga dagarbetstiden för personal med kombinerade befälsuppgifter med i genomsnitt tre timmar per vecka. På ett år beräknades förlusten till drygt 2 400 arbetstimmar, motsvarande mer än 1,2 årsarbetare. Förbundet bedömde att ytterligare personalresurser behövdes för att upprätthålla den operativa förmågan och samtidigt klara utbildning, tillsyn och andra arbetsuppgifter. Det beräknade finansieringsbehovet uppgick till 1,1 miljoner kronor. Beloppet hade inte tagits med i budgeten för 2025. I den reviderade planen med budget för 2026 förs ett kvalitativt resonemang om planeringsutrymme och personalbehov i avsnitt 5.3. De tre sifferuppgifterna kommer från den äldre versionen.

Gästrike Räddningstjänst redovisar i årsredovisningen för 2024 att de nya reglerna ökade behovet av personalplanering och begränsade flexibiliteten. I medarbetarundersökningen våren 2024 försämrades utfallet för den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Den största avvikelsen gällde återhämtning mellan passen. Förbundet tog därefter fram en dispensansökan.

Handlingarna belyser olika delar av förändringen: budget, planeringsutrymme och medarbetarnas upplevelser. Arbetsgivarnas beräkningar och undersökningar behöver läsas var för sig. Gästrikes undersökning beskriver ett utfall efter schemaändringen; för att fastställa hur mycket just schemat bidrog behövs en särskild analys. Tillsammans visar exemplen dokumenterade resursbehov och minskad flexibilitet hos flera räddningstjänster. En nationell kostnadsberäkning kräver ett bredare och jämförbart underlag.

Möjligheten att lokalt förlänga en redan beviljad dispens i samma eller mindre omfattning finns redan under 2026. Från den 1 januari 2027 utvidgas beslutsordningen: arbetsgivaren kan då även fatta vissa nya beslut om pass över tjugo och upp till tjugofyra timmar när situationen ryms inom arbetstidsnämndens tidigare beslut, dess praxis. Skyddskraven och begränsningarna består. Beslutet gäller högst tolv månader.

Högsta ledningen ska fatta beslutet. Det kan i vissa fall delegeras till organisationens högste tjänsteperson, med dokumenterad delegation. En räddningschef behöver alltså ha behörighet att fatta just det beslutet.

Riskbedömning och förhandling med facket krävs. Beslut och förhandlingsprotokoll ska skickas till nämnden, som bekräftar mottagandet innan upplägget används. Nämnden kan överpröva om skälen är oklara eller beslutet går utanför tidigare praxis. Situationer där praxis saknas måste fortfarande prövas där.

Även tidigare avslag ska vägleda. För att ersätta ett sådant nej med ett lokalt ja krävs att förutsättningarna förändrats på ett avgörande sätt och att beslutet ryms inom praxisen. Avslagen i Värnamo och SÄRF får därmed betydelse för kommande lokala beslut.

De tidigare dispenserna löpte ut den 31 oktober

De dispensbeslut från 2025 för Värnamo och Gislaved–Gnosjö som granskningen har tillgång till gällde till och med den 31 oktober 2026. Även SÄRF:s tidigare dispens hade samma slutdatum, enligt det nya protokollet. För att fortsätta använda tidigare beviljade undantag efter den 31 oktober krävs ett nytt giltigt beslut.

Enligt de regler som gäller under 2026 kan arbetsgivarens högsta ledning själv besluta om en förlängning i samma eller mindre omfattning än den tidigare beviljade dispensen. Beslutet ska rapporteras till Arbetstidsnämnden och får gälla högst tolv månader. En större omfattning kräver fortfarande en ny ansökan till nämnden under 2026.

Den 19 oktober uppgav Värnamos räddningschef Anders Björk att ett förslag om förlängning hade skickats vidare inom kommunen och inväntade beslut.

Vid granskningens senaste kontroll den 2 november 2026 har något nytt lokalt förlängningsbeslut eller nytt dispensbeslut från Arbetstidsnämnden för Värnamo eller Gislaved–Gnosjö inte kunnat verifieras i det undersökta materialet. Det innebär inte att sådana beslut saknas. Vilka undantag som eventuellt har beslutats för tiden efter den 31 oktober är därför fortfarande oklart i underlaget.

För SÄRF är det nya verifierade beskedet avslaget på ansökan om sju dygnspass på fem veckor. Eventuella andra undantag efter den 31 oktober behöver beläggas med egna beslut.

EU krävde ett fungerande skydd för vila och hälsa. Direktivet gav också möjlighet till avvikelser med kompensationsvila och andra skyddsvillkor. Arbetsgivarna och facken valde hur detta skulle omsättas i svenska avtal, och arbetstidsnämnden prövade ansökningarna.

Det är skillnaden mellan dessa nivåer som måste vara begriplig när brandmän får besked om sina arbetstider. Vår granskning pekar ut ett glapp mellan SKR:s generella nej till vissa kollektivavtal och det handlingsutrymme som direktivet och domstolens resonemang beskriver.

I Värnamo och Gislaved–Gnosjö visar arbetsgivarnas handlingar hur personalbortfall, pendling och upplärning kom att motivera nya undantag. På stationen handlar fortsättningen om nästa schema: hur ofta brandmännen behöver resa dit, vilken erfarenhet som finns i styrkan och när de får återhämta sig hemma.