Flatenaffären - korruption eller politisk inkompetens?

Det som nu framkommer om kommunens hantering av Flatenbadet och Flatens camping i Gnosjö är inget annat än anmärkningsvärt. Kommunrevisionens granskning blottlägger en kommunal hantering där grundläggande krav på ekonomisk kontroll, politiskt ansvar och ordentlig dokumentation tycks ha satts ur spel.

Enligt granskningen har kommunen lagt 4,4 miljoner kronor, exklusive moms, på anläggningen under åren 2022–2024. Samtidigt saknas i stort sett dokumenterade politiska beslut för investeringarna. Det finns brister i spårbarheten mellan beställningar, fakturor, redovisning och kommunens ägande.

Låt oss stanna upp vid vad detta faktiskt innebär.

Miljoner av skattebetalarnas pengar har använts utan att det går att visa upp ordentliga politiska beslut. Kommunens inventarieförteckning är inte aktuell. Av tolv inköpta belysningsstolpar har endast nio kunnat lokaliseras. Två ska ha stått i ett privat garage och tre uppges vara försvunna. Någon polisanmälan verkar inte heller ha gjorts.

Det här är inte några mindre administrativa missar. Det handlar om grundläggande brister i hur en kommun förvaltar invånarnas gemensamma egendom och pengar.

Om det inte handlar om korruption, vad handlar det då?

Jag påstår inte att det förekommit korruption. Det måste i så fall utredas och beläggas. Men när kommunala investeringar genomförs utan tydliga beslut, när kommunens egendom inte kan redovisas och när en arrendator väljs ut utan dokumenterad process, då måste frågorna ställas.

Om det inte förekommer oegentligheter handlar det åtminstone om en skrämmande brist på kompetens, kontroll och ansvarstagande.

Hur kan en kommunal organisation tillåtas fungera på det här sättet?

Kommunrevisionens ordförande är tydlig med att ansvaret faller på kommunstyrelsen och den politiska ledningen. Det är en viktig markering. Det går inte att gömma sig bakom enskilda tjänstemän eller hänvisa till att ärenden aldrig kommit upp till politisk behandling.

Kommunstyrelsen har det yttersta ansvaret för kommunens verksamhet, ekonomi och interna kontroll. Det är inte en frivillig uppgift som politikerna kan välja att prioritera när det passar. Det är en grundläggande del av det förtroendeuppdrag de har fått av kommuninvånarna.

Kommunstyrelsens ordförande hänvisar till att det inte funnits några politiska beslutsunderlag eftersom ärendena aldrig kommit upp för beslut. Men det svaret väcker snarare fler frågor än det besvarar.

Kari Parman