Under tisdagen blossade det upp lite av en storm på sociala medier, då ett inlägg från en uppsagd sotare delades i många olika grupper på Facebook. Inlägget handlar bland annat kvaliteten på sotning och brandskyddskontroller samt en stressfylld arbetsmiljö hos GÖSAB som har avtal med Gnosjö och Gislaveds kommuner.
Hård kritik mot nya sotningsföretaget GÖSAB

Vi kontaktade Petronella von Wowern, som har skrivit inlägget. Hon berättar om arbetsdagar med upp till 22 objekt på schemat per dag och tycker inte att hon och hennes kollega fått något gehör när de efterfrågat möte med ledningen för att diskutera arbetsmiljön och de brister i kontrollerna som upptäckts.
Det blev ju en riktig storm på Facebook efter ditt inlägg, vilken reaktion det blev.
– Ja, först när det börjat ta spinn så tänkte jag: "Vad har jag nu ställt till med?" Jag trodde ju att det inte var någon som skulle orka läsa det här. Så gick det några timmar och sedan började det ringa. Jag har fått jättemånga fina ord till mig. Kunder som hört av sig om hur nöjda de har varit med både mig och min kollega och hur ledsna de var över vår situation.
– Även andra sotare och före detta som skrev meddelande till mig privat och förklarade sin egna situation och sa att de har upplevt exakt samma sak. Det var därför de hade lämnat branschen: för det gick inte att utföra ett bra jobb längre, det gick inte att ha någon arbetsmoral eller yrkesstolthet kvar för det var förstört. Det ser likadant ut i många kommuner, tyvärr.
Du skriver att ni har försökt komma i kontakt med ledningen och få ett möte för att diskutera situationen. Har det inte funnits planerade arbetsmöten eller månadsmöten där man diskuterat olika punkter? Hur har kontakten varit i ett sådant här stort företag?
– Vad jag kan säga: urdålig. Både jag och min kollega har jobbat i ett mindre företag och är vana vid att om man till exempel inte har kommit in till sotarkammaren en stund innan dagen är slut, så har någon hört av sig och undrat hur det går för att kolla så inget har hänt eller om man behöver hjälp. Den vi har träffat här är vår arbetsledare och någon gång har Simon Eriksson, som är ansvarig för verksamheten hos oss, varit här. Från början sa man att Karolin Ryberg som är vd skulle komma ner minst en gång i månaden och att vi då skulle ha möten. Det sa hon själv när vi anställdes, men sedan 18 maj har vi inte sett henne. Egentligen tog de över distriktet den 1 april men då var inte lokal, bilar och utrustning färdigt, så vi började inte förrän 18 maj.
– Jag tänker att när man kommer in som ny aktör så är det väl jätteviktigt att ha möten och återkoppling med personalen. Hur funkar det? Är det något som behöver förändras? Ni som har lokalkännedom, är det några speciella områden som är extra jobbiga? Det borde vara värdefullt att ha kunskap från kollegor på orten: hur det ser ut geografiskt och annat och tillsammans göra ett bra arbete. Min kollega har arbetat i bygden i elva år som sotare och jag i fyra, vi vet vilka vägar som är farbara och hur de flesta byggnader ser ut. Det var någon gång vår arbetsledare undrade om vi kunde sätta ihop information om olika fastigheter, men den tiden fanns ju aldrig, detta hade man kunnat diskutera ihop på ett möte.
– Men vi hade ju aldrig något månadsmöte, det blev bara det mötet som jag och min kollega mer eller mindre tjatade oss till att vi var tvungna att ha. Då var det bara vi, vår arbetsledare, Simon, någon från Jonseredskontoret och via länk var det två från planeringskontoret, de som gör våra listor.
– Då tog vi upp att det inte funkar med så många objekt per dag. Vi måste ha tid för materialvård och prata ihop oss. Vi är vana vid att när man kommer in på kammaren så är även brandskyddskontrollanterna där på daglig basis. Man kanske har sett någonting när man har varit ute och sotat som man blivit lite osäkra på och kanske tagit bild och vill rådfråga. Kommunikation mellan de olika professionerna på arbetet. Om alla samlas en stund så är det inget som faller mellan stolarna. Här var det ju ingen av brandskyddskontrollanterna som bodde på orten så när de var klara så åkte de ju hem.
– Inga av de gamla brandskyddskontrollanterna, alltså de lokala, är ju kvar. Det är från andra distrikt som de utgår från nu. Man har fått ringa till kontoret som ska vidarebefordra det och de kanske också gått hem då. Jag förstod det som att de på kontoret också hade mycket för de hade inte fått någon avlastning när man utökade med vårt område också. Sedan efter det mötet så var det aldrig några fler möten. Vi skulle haft ett möte för två veckor sedan ungefär men det blev aldrig av, de ställde in det.
– Inget blev egentligen bättre efter mötet. Det var ju nästan dagligen vi hörde av oss till kontoret och det var någon gång jag ringde och grät för att jag kände att jag inte skulle hinna med. De här människorna sitter oftast och väntar på oss och förväntar sig att vi ska komma inom utsatt tid och hålla en bra kvalitet på vårt jobb. Vi har inte längre något telefonnummer till kunderna, så vi kan inte ringa och meddela om vi blir sena och de kan inte heller nå oss. Alla samtal går via kontoren i Jonsered eller Borås. En dam jag blev försenad till en dag hade försökt få kontakt med kontoret då hon blev orolig för att något hade hänt mig, eftersom jag alltid varit i tid innan. De lovade att kolla upp det och återkomma, men det gjorde de aldrig och när damen ringde vid tretiden så hade de stängt. Ingen från kontoret eller någon annan hade hört av sig till mig och faktiskt kollat så jag inte hade trillat ner eller att det har hänt någonting annat, så när jag åkte därifrån så kände jag mer och mer att man är helt utsatt, man jobbar ensam. Det känns som att ingen som bryr sig och det tog jag upp med min arbetsledare.
– Det är ingen som ber oss rapportera in att vi är vi tillbaka. Vissa dagar så har man ju varit helt själv. En dag ringde min kollega till mig och var helt förtvivlad och undrade var jag var. Då var han på ett ställe där fastighetsägaren inte var hemma och när han gick upp på taket så råkade han trampa på ett getingbo som fanns under takpannorna.
– Han hade stått där i femton minuter nu, men de gav sig inte, de var väldigt aggressiva. Jag hade ungefär femton minuters körtid och åkte direkt och frågade: "Men fick du tag på vår arbetsledare?" Jo, jag ringde men han var redan på väg hem till sin bostad. Så då hade vi liksom ingen annan. Det är ett utsatt yrke.
När din kollega blev fast på taket. Det är ju en incident som har hänt och ska rapporteras. Fanns det några rutiner så ni visste hur man går till väga?
–Nej, det fanns inte som vi visste i alla fall. Vi berättade ju: vår arbetsledare fick informationen från min kollega som ringde honom först, men då var han ju redan på väg hem till Skövde så han kunde inte hjälpa honom. Det är ingen som sagt någonting om det efteråt.
Fick ni någon förvarning, någon varning, samtal eller annat innan ni blev uppsagda i måndags?
– När jag kom på morgonen var min kollega redan där. Jag tänkte att "det var lustigt att han stod där i sina privata kläder och lastade ur arbetsbilen". Då kom han fram och sa att vi har blivit uppsagda.
Så du fick först höra det från din kollega?
– Ja, det var ute på parkeringen och jag undrade ju varför. Vi har ju haft provanställning fram till den 18:e och vi har inte hört någonting. Min kollega sa att de vägrade säga varför, så jag gick in och där satt vår arbetsledare och Simon Eriksson som är ansvarig för verksamheten i Gislaved och Gnosjö. Jag sa att jag hade pratat med min kollega och att jag redan visste om situationen, men jag ville veta varför vi är uppsagda. Vad har vi gjort för fel? Som svar fick jag att de inte ville gå in på varför. Jag frågade om de skämtade, självklart ska jag veta varför jag är uppsagd. Jag sa att jag inte kommer lämna det här rummet så länge jag inte vet varför. Vad har vi gjort som har varit så pass dåligt så att ni säger upp oss?
– De sa att ni kan lämna grejerna och gå hem med full lön fram till den nionde november, två veckors uppsägning hade vi med full lön. "Om ni betalar full lön utan att vi inte ens får jobba, då måste vi ha gjort något riktigt grovt fel", sa jag. Till slut sa de att "ni klarar inte av listorna". Jag svarade att "det är ingen som kan göra ett fullgott jobb och hinna med tjugotvå objekt på en dag", dessutom ute på landsbygden och körtid mellan husen. Mitt i allt detta då vi står och ska lämna telefoner, så kommer det in en person och frågar vilken bil och lista han ska ha. Då kände man bara, nu är vi verkligen utbytta liksom.
Petronella avslutar med:
– Det jag framför allt vill framföra, alltså trycka på allra mest i detta, det är inte att jag och min kollega har blivit arbetslösa, utan det stora problemet i det hela är att branschen har förändrats så pass mycket så att det har blivit en tystnadskultur. Det är ingen som vågar säga emot en arbetsgivare eller vågar ha kvar sin yrkesstolthet och känna en arbetsmoral och utföra ett bra arbete, för då vet man att då hinner man inte och då är risken att man blir uppsagd. Man har tre val som sotare när det kommer ett sådant här storföretag och tar över. Ett: antingen så byter man bransch och jobbar med något helt annat om man vill ha det enkelt för sig. Två: man gör det arbetsgivaren ber en om. Man stressar, man gör klart och grönmarkerar de här tjugotvå objekten och är tyst, ifrågasätter inte om man upptäcker att brandskydd eller liknande missköts för att kunna behålla sitt jobb, men dessutom kanske behöva ha en klump i magen varje gång man läser i tidningen att det brinner i ett hus och man känner: "är det på grund av att jag inte skötte mig där eller på grund av att jag struntade i det momentet i det huset för att hinna dagens sista?". Eller tre, så gör man som jag och min kollega: man sätter kundernas säkerhet främst. Man tummar inte på kvaliteten. Man stressar inte, man gör sina moment som kunderna betalar för att vi ska göra, men då med risk för att det slutar så som det gjorde för oss: att man blir uppsagd.
Både Petronellas och hennes kollegas tidigare arbetsplats var GVSV,Gnosjö Värnamo Sotning & Ventilationsrensning AB, som ansvarade för sotning och brandskyddskontroll tidigare.Vi kontaktade Peter Nord, verksamhetschef, som berättade:
– Det här är två duktiga sotare med god arbetsmoral och yrkesstolthet. De har haft sex till sju fler eldstäder per dag i vissa områden mot vad vi hade. Vi visste att en del områden tar längre tid och då får man planera in längre tid per besök där. Annars får man ingen bra arbetsmiljö.
Sotning och brandskyddskontroller upphandlas enligt lagen om offentlig upphandling (LOU). Det innebär att alla företag ska ha samma möjlighet att lämna anbud och att kommunen ska välja det erbjudande som bäst uppfyller kraven på kvalitet och kostnad.
Upphandlingen genomfördes av räddningsnämnden i Gislaved-Gnosjö tillsammans med Värnamo kommun. I utvärderingen ställdes krav på bland annat bemanning, tillgänglighet, arbetsmiljö och hur arbetet planeras och genomförs. Det fanns också krav på att leverantören skulle ha verksamhet i området.
GÖSAB tilldelades uppdraget i Gislaved-Gnosjö med start 1 april 2026 eftersom de ansågs uppfylla kraven och hade det mest fördelaktiga priset. Avtalet gäller i fyra år, med möjlighet till förlängning vid två tillfällen, ett år i taget.
Vid bytet gavs information om att: ”Den nya leverantören har verksamhet i Gislaved med personal på plats i området och tar i många fall över befintlig personal. Det innebär att du som invånare möter samma kompetens och i många fall samma personer som tidigare, vilket skapar kontinuitet i arbetet”.
Niclas Palmgren (M), ordförande i räddningsnämnden Gislaved-Gnosjö, sa: ”Vi vet att ett sådant här byte väcker frågor. Sotning sker i människors hem och det är viktigt att det finns ett förtroende. GÖSAB var den entreprenör i upphandlingen som bedömdes högst i kvalitet och som erbjöd lägst pris. Vi har ordnat en riktigt trygg och bra deal för kunderna”.
Värnamo valde att tilldela uppdraget till SIMAB som har verksamhet i Skåne, Halland och Småland.
Som fastighetsägare kan man ansöka om så kallad egensotning och då anlita en annan firma för sotning. Brandskyddskontroll kan dock endast utföras av den firma kommunen har avtal med.
På Sveriges sotares hemsida kan man läsa följande om arbetsmiljösäker sotning. I dessa tider är inte körtiden mellan de olika fastigheterna, materialvård efter dagens arbete och planeringstid inräknade;
- Genomsnittlig tid för ett objekt vid arbetsmiljösäker sotning är 32 till 33 minuter.
- Umeås räddningstjänst har gjort en egen studie som visar 36 minuter för första objektet i en fastighet och 30 minuter per tillkommande objekt.



Kommentarer
0Dela dina tankar och bidra till en konstruktiv diskussion.