I Wales diskuteras just nu ett lagförslag som skulle kunna göra området historiskt. Politiker som medvetet ljuger i valkampanjer ska kunna förbjudas att kandidera eller inneha offentliga uppdrag. Frågan är självklar: varför diskuteras inte samma sak i Sverige?
Nyheter
Ljuger du om tvättmedel får du böter, ljuger du för väljarna kan du bli statsminister
Vi har lagar mot falsk marknadsföring och vilseledande reklam. Ett företag får inte lura människor hur som helst. Men den som söker makten över ett helt land kan gång på gång sprida uppgifter som är direkt felaktiga utan några konsekvenser alls.
Demokratin bygger på att människor kan fatta informerade beslut. Om politiker medvetet förvanskar fakta blir valet inte längre ett fritt ställningstagande utan en tävling i manipulation. Den skickligaste lögnen vinner.
Vi ser det redan i Sverige. Statistik rycks ur sitt sammanhang. Problem överdrivs eller förminskas beroende på vem som tjänar på det. Vallöften ges trots att alla inblandade vet att de aldrig kommer infrias. Och när lögner avslöjas möts väljarna av en axelryckning: ”politik är så”.
Men varför ska vi acceptera det?
Naturligtvis måste yttrandefriheten försvaras. Politiker ska få ha åsikter, även provocerande sådana. Men det är skillnad på åsikter och medvetet falska fakta. Att säga ”jag tycker skatten är för hög” är en åsikt. Att sprida siffror man vet är falska är något annat.
Om människor gång på gång känner sig lurade försvinner tilliten till hela det demokratiska systemet. Cynismen växer. Då öppnas dörren för extremism och politiker som påstår att bara de talar sanning.
Ingen föreslår tankepolis eller censur. Men Sverige borde åtminstone våga diskutera tydliga regler mot medvetna lögner i valrörelser. För om det är olagligt att lura människor när man säljer dammsugare, varför ska det vara tillåtet när man säljer politik?
Kari Parman
