Natur

Fågelforsleden, ett LONA-projekt i Skillingaryd

Natur Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har besökt Fågelforsleden.

Fågelforsleden, ett LONA-projekt i Skillingaryd, en natur – och kulturkrönika i 26 bilder från tiden när bitarna faller på plats inför den efterlängtade galainvigningen våren 2019.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i mitten av augusti den tropiska sommaren anno 2018.

Nu faller bitarna på plats i det som kommer att bli en fantastisk vandringsled från söder utmed Västra och Östra lägret, Lagan, Fågelforsdammen, Götaströms golfbana och Götaströms gamla järnbruk upp till Dule bäck och dödisgropen i norr med en grandios invigning våren, sommaren 2019.

Bänkar för kontemplation och vila är utsatta på tre ställen utmed Lagan mellan Östra lägret och Fågelforsdammen.

Bänkar för kontemplation, fika och vila är utsatta på tre ställen utmed Lagan mellan Östra lägret och Fågelforsdammen, här vid Abbotens bro söder om kraftstationen vid Fågelforsdammen.

Invid Abbotens bro, i åkanten växer jättebalsamin, ”Impatiens glandulifera”, rör dess frökapslar den som vågar.

Fågelforsleden är utmärkt med dessa stolpar med mörkgrön topp och med jämna mellanrum sitter Vaggeryds kommuns vapen, Vagnshjulet, och visst blev det fint!

I backen upp mot Fågelforsdammen från kraftstationen är det nu grusat, vilket gör det betydligt lättare att promenera eller cykla upp eller ner.

Även uppe vid dammvallen är det ifyllt med grus och sand vilket förhoppningsvis kan gynna den stora lilla gröna rariteten sandödlan.

Skäggdoppingen har i år fått ut två vackert randiga små ungar, som inte är speciellt små längre.

Här vid skyltarna möts nästan 900 år, 1143-2018, Munkaleden och Fågelforsleden, cisterciensermunkar och nutidens natur- och kulturintresserade allmänhet.

Vägen mellan Skillingaryd och Götaström via Åhult har dikesrensats och breddats något.

Jag undrar vad Ture på Åhult hade sagt om han sett vad jag ser när jag kommer fram till hans Åhult.

Åhult, ett område på västra sidan av Fågelforsdammen i Tofteryds socken och här bodde ”Ture på Åhult”, 1895-1987, tills huset brann i januari år 1974, eventuellt var Ture född år 1900.

Huset byggdes av Tures farfar år 1851.

Åhultaviken kallades viken invid Åhult i Fågelforsdammen.

Ture Johnsson eller Ture på Åhult, blev högst 92 år, eventuellt 87 år, födelseår oklart.

Far: Carl Wilhelm Johansson som levde under åren 1852 – 1890.

Mor: Jenny Lovisa Svensdotter, född 15 mars år 1895 i Bohult, Åhult, Tofteryd, Jönköpings län.

Ture på Åhult avled år 1987 i Skillingaryd, Tofteryd, Jönköpings län och han bodde från år 1981 på Sörgårdens äldreboende i Skillingaryd.

Nedanstående uppgifter kommer från Lennart Olovsson, Skillingaryd, angående branden hos Ture på Åhult.

När den 79-årige Ture på Åhult vid 23 tiden på kvällen den 4 januari år 1974 skulle tända en fotogenlampa hakade veken upp sig och en eldkvast slog upp i taket. Ture försökte släcka med en filt men det tog eld på nytt, även försök att släcka med vatten misslyckades varför Ture hastigt fick utrymma sitt hem utan att kunna rädda något och på glashala skogsvägar springa upp till Gustav Sjölin på Östra Allégatan för att larma brandkåren. Jönköpings Posten berättar att Ture flera gånger vände sig om och såg mot sin stuga som var ett flammande eldhav.

Roland Johansson, Bylund, Skillingaryd, berättade på ”Gamla Skillingaryd” att när första brandbilen med Knut Persson, Skillingaryd, vid ratten körde den hala vägen till Åhult så fick de sladd i en krök och for ut bland buskarna. ”Kör”, sa Ramon Åkerblad som var befäl och Knut fick upp bilen igen på vägen men i nästa krök blev det åter ”terrängvisit”.

Roland Johansson berättar att de var helt övertygade om att Ture var kvar i sin stuga, men efter en stund kom Gunnar Sjölin körande på sin 500-kubiks motorcykel med Ture på bönpallen.

När Thure steg av motorcykeln gick han fram till Knut Petersson som höll i motorsprutan och undrade om han ville gå fram till köksdörren för där stod en flaska whisky.

Knut hittade flaskan och kunde lämna över den till Thure.

Thure hade bott i hela sitt liv i stugan som hans far hade byggt av timmer. Utan el och andra bekvämligheter hade naturmänniskan Thure tillsammans med katten klarat sig bra i stugan.

Nu var dock epoken Åhult slut och Thure fick flytta till Sörgården där han blev ompysslad på bästa sätt.

Den gamla granen som stod bakom den gamla stugan vari Ture på Åhult en gång bodde är nu ett minne blott, men vad ljust och fint det blev.

Med vår fantastiska allemansrätt följer också ett stort ansvar för alla och envar, tänk på det.

Badplatsen vid Åhult är återskapad och vad fint det blev, men jag säger ännu en gång, med friheter följer alltid ansvar, annars blir det kaos.

Den gamla bryggan vid Åhult är som ett naturens eget konstverk där den ligger inbäddad i kaveldun, sprängört och annat ”grönt” med Fågelforsdammens mörka och humusrika vatten i bakgrunden.

I de små lugna och avsnörda lagunerna inte långt från Götaströms gamla järnbruk och parallellet med Götaströms golfbana växer en intressant flora.

Mitt i lagunernas lugna vatten sticker det upp rikligt med vackert gula blommor, som om de flöto direkt på vattenytan.

Det är den märkliga och mycket vackra sydbläddran, en av våra så kallade ”köttätande växter”.

Sydbläddra, ”Utricularia australis”, är en vattenlevande och flerårig ört som lever friflytande utan rötter och blommar i juli-augusti, blommorna sitter få tillsammans på en stängel som sticker upp ovanför vattenytan och blir två till tre decimeter hög.

Blommorna är ljust gula och har platt underläpp med utbredda kanter och en sporre som är inböjd och tryckt mot kronans undersida.

Blomstängeln är ofta något krokig, men inte här, och i frukt sitter kapslarna uppåtriktade.

Sydbläddra är sällsynt men är troligen förbisedd och den förekommer i södra Sverige och växer i näringsfattiga sjöar och bräckvattenpölar och som här i små laguner med stillastående vatten.

Blommorna är klargula med en ganska lång, snett nedåtriktad sporre och nedvikta kanter på läppen.

Skotten hos sydbläddran är stora, ibland ända upp till en decimeter breda och bladen är finflikiga och har talrika fångstblåsor spridda på bladflikarna.

Bladen är ljusgröna eller har ofta en brunaktig färg och i bladflikarnas kanter sitter de tagglika håren på ett litet utskott.

Fångstblåsornas hår, vilka sitter på blåsornas insida, har två längre, parallella grenar och två kortare som är vinkelräta mot de längre.

Bläddrorna ”Utricularia” är marklevande eller fritt flytande växter med slingrande stam och utan rötter.

På hösten bildar de vinterknoppar i skottens spetsar och med sina fångstblåsor fångar de smådjur.

De klaff-försedda fångsblåsorna har vid öppningen långa, slemutsöndrande hår och inne i blåsan enzymutsöndrande stjärnhår.

På blåsans yta finns glandelhår som utsöndrar bland annat vatten ut ur blåsan och detta förorsakar ett undertryck i blåsan och då klaffen öppnas sugs småorganismerna in.

Bläddrornas släkte är kosmopolitiskt och är det vidast spridda vattenväxtsläktet, det omfattar cirka 250 olika arter.

En del bläddror är epifyter och långt specialiserade och i Europa växer 6–8 olika bläddrearter.

Sydbläddran tillhör familjen tätörtsväxter, på latin ”Lentibulariaceae”, och är snarlik de nära släktingarna vattenbläddra och dybläddra, ”Utricularia intermedia”, vilket är arter som vanligtvis finns i närområdet bland annat på Skillingaryds skjutfält, på östra sidan av Fågelforsdammen.

Där finner man dem bäst utmed Movadsbäcken på ljunghedens norra del.

”I sumpiga gropar vester ut från Thorsberg ned vid Fylleå (i gränsen mellan Lidhults och Femsjö soknar) har jag sparsamt funnit en Utricularia, som jag tvekade huruvida den skulle vara en storvext U. intermedia eller U. vulgaris (som jag aldrig funnit uti magrare skogs- och bergstrakter). Den är fullkomligt Utr. neglecta Fl. Dan. t. 1931”.

Ur ”Strödda anmärkningar öfver några Svenska Vexter” av Elias Fries, Botaniska Notiser år 1840.

Dybläddran är en flerårig, i vatten fritt flytande ört med 10–20 centimeter långa skott, en del av bladen saknar fångstblåsor, det vill säga, de organ där växten fångar små vattendjur för att delvis täcka sitt kvävebehov, detta skiljer bland annat dybläddran från bilderna vattenbläddra.

Vattenbläddra eller blåsört, är en vattenväxt, som lever i stillastående vatten i kärr, diken, grunda gölar med mera och den är anträffad i många trakter i södra och mellersta Skandinavien och Finland, men spridd eller sällsynt och saknas i fjälltrakterna.

Bildens sydbläddra är en av flertalet ”köttätande” växter i Sverige, de andra är sileshår och tätört.

Arter av ”köttätande” växter i Sverige är följande.

Blekbläddra, ”Utricularia ochroleuca”, dvärgbläddra, ”Utricularia minor”, dybläddra, ”Utricularia intermedia”, sumpbläddra, ”Utricularia stygia”, bildens sydbläddra, ”Utricularia australis” och vattenbläddra, ”Utricularia vulgaris”.

Rundsileshår, ”Drosera rotundifolia”, småsileshår, ”Drosera intermedia” och storsileshår, ”Drosera anglica”.

Tätört, ”Pinguicula vulgaris”, fjälltätört, ”Pinguicula alpina”, och dvärgtätört, ”Pinguicula villosa”.

Arten hårslinga, ”Myriophyllum alterniflorum”, som är en art i familjen slingeväxter ”Haloragaceae”, växte tillsammans med vattenbläddrorna i de små lagunerna vid Götaström.

Det på kullen, invid Fågelforsdammen, vackert liggande lilla lusthuset har fått en behövlig ansiktslyftning med bland annat en ny takbeläggning.

Nu är vi framme vid platsen för det gamla järnbruket en kväll när augustiljuset är vackert rödgulaktigt mättat och då kan man bara säga ”Här är vackert”.

Bakom min rygg sprutar golfklubbens fontän sina kaskader av vattendroppar upp i skyn och rakt framför mig, vid ekstubben, sprutade en gång järnbrukets fontän under 1800-talet med samma elegans.

Här möts nu och då, just nu!

Den sista bilden utmed Fågelforsleden visar de djupa strandbrinkarna som Dulebäck har frambringat under eoner av tid och i bakgrunden ser man Dulebäckssjö, en dödisgrop från det vi kallar istiden, däremellan löper den gamla hålvägen där vägfarare och vandrare tagit sig fram i årtusenden.

Även här möts nu och då, just nu, när solen sista strålar drar sig bakom jordens krökning!

Dela


2 reaktioner på Fågelforsleden, ett LONA-projekt i Skillingaryd

Lämna ett svar till roger svenningson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *