Natur

Miliseum Skillingaryd, del 4

Natur Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har besökt Miliseum.

Miliseum Skillingaryd, del 4, en kulturkrönika i 32 bilder om en museivandring i den svenska militärhistorien från Jönköpings slott till nutid.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd första dagen i elfte månaden anno 2016.

Om man är intresserad av historia i allmänhet och lokalhistoria i synnerhet måste man göra ett eller fler besök på Miliseum i Skillingaryd, Västra lägret.

Bilderna 1-6 visar den fina och exakta modellen över Slätten och Västra lägret för 100 år sedan, det vill säga, i början av 1900-talet.

Här kan man se hur det var och vad som finns kvar av dessa gamla miljöer idag.

På dessa informativa små skyltar kan man läsa om Arbetskommenderingar och Soldatens avsked.

På dessa informativa små skyltar kan man läsa om Soldatens utrustning och Regementsmöten.

På dessa informativa små skyltar kan man läsa om Förmåner och Skyldigheter samt Livet hemma på roten.

På dessa informativa små skyltar kan man läsa om Indelningsverkets uppkomst och Soldatrekrytering.

På denna informativa skylt kan man läsa om Torpsynen.

På denna informativa skylt kan man läsa om Tältet.

Gör ett besök i det enda bevarade militära tältet från denna tidsepok som finns uppsatt på Miliseum och upplev tidens vedermödor.

Gör ett besök i det enda bevarade militära tältet från denna tidsepok som finns uppsatt på Miliseum och upplev tidens vedermödor.

Gör ett besök i det enda bevarade militära tältet från denna tidsepok som finns uppsatt på Miliseum och upplev tidens vedermödor.

Gör ett besök i det enda bevarade militära tältet från denna tidsepok som finns uppsatt på Miliseum och upplev tidens vedermödor.

Sätt Er och ta en fika på innergården om vädret tillåter.

Överste Sven Eberhard Tydén chef för Svea Ingenjörkår, Ing 1, åren 1934-1941.

Överste W.G. Dahlgren chef för Kungl. Svea Ingenjörkår åren 1948-1953.

Porträtt i olja föreställande Inge Gustaf Hellgren, chef för Göta Ingenjörkår åren 1941-1946 och ingenjörinspektör åren 1946-1953.

Porträtt i olja av Nils Christian Rabe, chef Svea Ingenjörkår, Ing 1, åren 1959-1965, utfört av Eric Nordlöw år 1965.

Överste Åke Bernström, Djursholm, född 21 maj år 1915, och chef för kungliga Svea ingenjörsregemente under åren 1965-1969.

Till vänster fälldes de gröna träluckorna ned och på dessa serverades för länge sedan soldaterna mat.

Läs och lär om Erik Dahlberg.

Erik Dahlbergh, fram till det att han adlades år 1660 Erik Jönsson, född 10 oktober år 1625 i Stockholm, död 16 januari år 1703 i Stockholm, gravsatt i Turinge kyrka i Södermanland, var en svensk greve, militär, arkitekt och ämbetsman, krigsråd 1677, landshövding i Jönköping 1687–93, fältmarskalk 1693, generalguvernör i Bremen och Verden 1693, generalguvernör i Livland 1696–1702.

Han var gift med Maria Eleonora Drakenhielm, som levde under åren 1650–1680, och var dotter till generaltullmästare Wilhelm Böös Drakenhielm.

Studera kartor, som denna över Sverige under 1600-talet.

Här visas ett förslag till utvidgning av Skillingaryds skjutfält under 1970-talen, vilket var ämnet för mitt specialarbete i historia under mitt sista gymnasieår 1976-1977 vid Finnvedsskolan i Värnamo.

Här ser man en karta över ”Bullerområden med restriktioner, enligt Försvarsledningen 2012” för Skillingaryds skjutfält.

Uppmaning!

”Hjälp oss att identifiera huset. Bild från 1909 eller 1910”.

Bilden visar familjen Nord vid deras hem i Boglös, på Skillingaryds skjutfält.

Läs historien om Jönköpings slott.

Jönköpings slott och fästningsverk var ett slott och en fästning i Jönköping. Länsstyrelsen samt delar av Polishuset, Per Brahegymnasiet och Residenset i Jönköping står nu på fästningens tidigare plats.

Läs historien om Jönköpings slott.

Ett första Jönköpings hus omtalas redan vid mitten av 1200-talet, men dess exakta läge är i dag inte känt.

Stadens franciskanerkloster instiftades år 1283, förmodligen på initiativ av Magnus Ladulås och det blev med tiden en fyrlängad byggnad i sten och tegel, med kyrka i den norra längan.

Det fungerade även som en politisk mötesplats och det var här som Magnus Eriksson och hans son Erik Magnusson slöt fred med hjälp av Albrekt av Mecklenburg.

År 1439 höll svenska och danska representanter där det möte som avsatte Erik av Pommern.

Anläggningen avvecklades som kloster efter reformationen och byggnaderna togs över av Kronan och omvandlades på Gustav Vasas initiativ från år 1544 genom begränsade förändringar till en slottsanläggning.

Omfattande befästningsarbeten genomfördes och år 1556 försågs slottet med artilleri placerat dels på vallarna, dels i runda hörntorn, det så kallade Lilla Arkliet.

Slottets tillkomst får ses som ett direkt resultat av Dackeupproret åren 1542-1543 där centralmakten hade behov av en fästning i Jönköping, dels som en spärr vid det strategiska vägskälet där Eriksgatan mötte Nissanstigen och Lagastigen, dels till kontroll av befolkningen i norra Småland.

I samband med Nordiska sjuårskriget brändes både slott och stad hösten år 1567 inför ett hotande danskt anfall.

Under lång tid låg slottet i ruiner, men mot slutet av seklet påbörjades en ambitiös om- och utbyggnadsperiod som med vissa avbrott kom att pågå under hela första hälften av 1600-talet.

Bastionssystemet påbörjades i början av 1600-talet med de båda södra bastionerna Gustavus och Carolus som sannolikt stod klara redan innan stadens brand år 1612, även den nordvästra spetsbastionen, Adolphus, var sannolikt i det närmaste färdigställd vid detta tillfälle, medan Christina i nordöst prioriterats lägre och byggts klar först några år senare.

De mot Munksjön vända Christina och Carolus gjordes mindre än de båda landvända, vars kasematter och gallerier byggdes ut i två våningar och kom att nå en höjd om omkring 13 meter över den omgivande vallgravens botten.

Mot norr, fram till Vätterns strand, uppfördes samtidigt en rymlig och väl befäst förborg, arbetet följde i huvudsak en enhetlig plan som upprättats av den kunglige slottsbyggmästaren Hans Fleming.

Läs historien om Jönköpings slott.

På 1640-talet kompletterades fästningen med ett omfattande system av utanverk och två breda torrgravar med en mellanliggande yttre vall skapades, mot söder och väster förstärktes försvaret genom uppförandet av stora tresidiga jordskansar, så kallade raveliner.

I sitt fullt utbyggda skick var Jönköpings slott en av landets största fästningar och upptog då en yta på omkring 10 hektar men dess strategiska betydelse minskade dock efter Roskildefreden år 1658, då Jönköping inte längre var en gränsstad, även om fästningens betydelse som administrativt centrum med länsstyrelse och landshövding, samt i mobiliseringshänseende, kvarstod.

Den sistnämnda funktionens betydelse underströks genom uppförandet av de två stora tyghusen i förborgsområdet på 1680-talet, däremot avrustades det egentliga fästningsartilleriet vid slutet av samma sekel.

År 1737 drabbades slottet av en förödande brand och byggdes inte upp igen och ambitiösa planer på uppförande av ett nytt landshövdingeresidens efter Carl Hårlemans ritningar år 1752 kom aldrig till utförande.

Det forna slottsområdet kom istället att rymma ett fängelse och olika magasinsbyggnader, medan de militära aktiviteterna koncentrerades till förborgsområdet.

Fästningens kvarstående vallar och bastioner lämnades däremot att förfalla till den ruin som avbildas av Jonas Carl Linnerhielm mot slutet av 1700-talet.

Kronan lämnade slutgiltigt Jönköpings slott år 1842 och flyttade sina centralförråd till det nyligen uppförda Karlsborg.

År 1850 överlämnade staten all mark utanför Jönköpings fästning till staden och år 1862 beslutade Riksdagen att även resten av marken skulle överlåtas.

De sista resterna av vallsystem och utanverk raserades 1871 och idag finns inga synliga rester överhuvudtaget ovan jord av Jönköpings slott.

Efter att slottsruinerna avlägsnats, kunde stranden vid Munksjö utnyttjas för sjöfarten som lastageplats och ångbåtskaj.

Hit förlades också järnvägsspår, Vaggerydsbanan, och Jönköpings hamnstation, i mitten av 1970-talet togs området i anspråk för trafikleden Munksjöleden.

Lämningar från dessa sentida aktiviteter överlagrar slottsruinerna inom merparten av det östra och sydöstra slottsområdet och på platsen för slottets huvudbyggnader reser sig idag Länsstyrelsen, medan Per Brahegymnasiet inramar den forna bastion Gustavus.

I norr ligger tyghusens grunder kvar i Rådhusparken.

Fästningens herre var åren 1600–1609 samt år 1612 Olof Hård av Segerstad, han var även ståthållare och länsherre samt bodde i slottet tillsammans med sin fru och sex barn och Karl IX hade eget rum som han brukade då han var på besök.

Slottet hade många egentillverkade varor som kompletterade mat- och materialförråden, grönsaker och kryddor odlades, duvor och kalkoner föddes upp, det fanns smedja, snickarverkstad och vävstuga, dock införskaffades de flesta varor ifrån bönder och hantverkare i staden.

Bilden visar soldat Anders i Smålands karoliners uniform från 1700-talet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *