Natur

Mötet, del 46, snösiska

Natur Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på snösiskan.

Mötet, del 46, snösiska, ”Acanthis hornemanni”, eller, ”Acanthis flammea hornemanni” eller igen, ”Acanthis flammea exilipes”, en natur- och kulturkrönika i 4 bilder om en fågel som har svårt att hitta sin plats i den taxonomiska tillvaron.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, tjugofem dagar in i november månad år 2017.

Plötsligt satt den bara där, i toppen av den vitblommiga häggen, på baksidan av vårt hem i Skillingaryd, den kontroversiella snösiskan.

Snösiska, idag, ”Acanthis flammea hornemanni”, är en fågel som tillhör familjen finkar men dess artstatus har länge varit mycket omdiskuterad.

Den har behandlats som en gen art och placerats i det stora släktet ”Carduelis”, och flera auktoriteter gör fortfarande det, men exempelvis BirdLife väljer att åter behandla den som en underart av gråsiska, ”Acanthis flammea flammea”, som nominatrasen heter, det vill säga, att snösiskan inte är en egen art och placerar dessutom gråsiskan och snösiskan i det nygamla och egna släktet ”Acanthis”.

BirdLife International är ett globalt samarbetsorgan grundat år 1922, för skydd och bevarande av fåglar, deras biotoper och global biologisk mångfald, och organisationen arbetar globalt och regionalt för ett hållbart brukande av naturresurser.

Snösiskan beskrevs första gången år 1843, som ”Acanthis hornemanni”, av dansken Carl Peter Holbøll som var löjtnant vid kungliga danska flottan.

Han blev senare södra Grönlands guvernör och år 1846 publicerade han en bok om Grönlands fåglar.

Snösiskan placerades med andra ord av flera auktoriteter i det stora släktet ”Carduelis” vars taxonomi är omdiskuterad men från och med januari år 2017 placerar BirdLife snösiskan i det monotypiska släktet ”Acanthis” som en underart tillsammans med brunsiska och gråsiska.

Detta innebär att snösiska inte längre är att betrakta som en egen art, ty snösiskan och gråsiskan ligger genetiskt mycket nära varandra och studier indikerar att det saknas tydliga morfologiska och beteendemässiga skillnader.

Det saknas dock säkra fynd av hybrider mellan gråsiska och snösiska, dels på grund av att sådana fåglar skulle vara omöjlig att artbestämma i fält.

Gråsiskan, ”Acanthis flammea”, häckar cirkumpolärt på norra halvklotet i tempererat och subarktiskt klimat och delas in i följande underarter, vilka är en snårskog av olika åsikter från olika experter.

Snösiska, ”Acanthis flammea hornemanni”, som häckar cirkumpolärt i områden mycket långt norrut, på Grönland samt angränsande delar i Kanada.

Snösiska, ”Acanthis flammea exilipes”, som häckar i Nordamerika samt Eurasien. Fågeln övervintrar ofta långt norrut men flyttar ibland en bit söderut.

Nordlig gråsiska, ”Acanthis flammea flammea”, ibland kallad nordlig gråsiska, är nominatformen som häckar i norra Eurasien och i stora delar av arktiska Nordamerika. Den eurasiska populationen flyttar söderut om vintern och vissa övervintrar i Kina, Nord- och Sydkorea och Japan medan den nordamerikanska populationen övervintrar i Kanada och norra USA.

Grönlandssiska, ”Acanthis flammea rostrata”, häckar på Baffinön och södra Grönland.

Islandssiska, ”Acanthis flammea islandica”, häckar främst i björkskog på Island och merparten är stationära året om på sina häckningslokaler.

Brunsiska, ”Acanthis flammea cabaret”, häckar hos oss i Långasand söder om Falkenberg samt i Storbritannien, på Irland, i södra Norge, i södra Sverige och Danmark, söderut till norra Frankrike och Alperna, den har också introducerats till Nya Zeeland från England.

Det finns många experter och förståsigpåare om dessa fåglar, så rätta mig om jag har fel.

Snösiskan består med andra ord av två olika taxon.

Snösiska, ”Acanthis flammea hornemanni”, som häckar cirkumpolärt i områden mycket långt norrut, på Grönland samt angränsande delar i Kanada.

Snösiska, ”Acanthis flammea exilipes”, som häckar i Nordamerika samt Eurasien och övervintrar ofta långt norrut men flyttar ibland en bit söderut, till exempel till Skillingaryd.

Detta taxon behandlas, som sagt, ibland som den arten Snösiska, ”Carduelis exilipes”.

Snösiska är i de flesta fall en svår art att skilja från gråsiska, men det finns viktiga kännetecken som det kan vara bra att veta om men trots att den är den mest sällsynta av de båda arterna kan man ända inte utgå från den är för sällsynt för att just jag skulle hitta en.

Snösiskan är som bekant den mest ljusa av de båda arterna, och detta gäller även huvudet men den är även mycket näpnare och ögat ser ut att vara mindre, snedare och tydligt avsatt.

Vidare är näbben mycket liten och kort vilket än mer förstärker intrycket av en näpen fågel och de flesta individer uppvisar även en liten svart haklapp, men detta varierar likt många andra kännetecken.

Över pannan har snösiskan precis som gråsiskan en röd pannfläck och ett vitt pannband, men snösiskans pannfläck är i regel mindre och pannbandet är bredare och ljusare.

Det mest säkra kännetecknet är den ljusa översidan, vilket associerar till en gråsiska ”doppad i en mjölbinge”, som det stod i de gamla fågelböckerna.

Vingbandet är kraftigt och tydligt vitt men det kanske mest iögonfallande är dock den stora vita övergumpen och även om dess storlek varierar upplevs det alltid som en ”vit sockerbit”, oftast helt utan streckning eller endast en mycket svag sådan.

Stjärten ser i stort sett ut som gråsiskans men med en viktig skillnad, spolstrecket på undre stjärttäckarna saknas helt eller är endast mycket svagt markerade.

Vanligtvis är snösiskan mycket ljus med lite streckning men detta varierar dock beroende på ålder och kön.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *