I ett ekosystem måste alla dra sitt strå till stacken

Hur vi sköter våra ekosystem påverkar klimatet enligt IPCC:s klimatrapport. Den visar också att det omvända gäller, det vill säga att klimatet inverkar på ekosystemens välmående och att många arter är sårbara för klimatförändringen.

Hur rimmar detta med den natursyn som finns i samhället? Är det verkligen klokt att fokusera på specifika enskildheter i landskapet istället för att se till att helheten fungerar? Är det kanske dags att fundera över hur ekosystemen kan förändras för att möta klimatförändringarna snarare än att försöka frysa tillståndet i vissa utvalda delar?

Här i Småland består ekosystemen till största del av jordbruksmark och skogsmark i en landskapsmosaik. Markerna sköts av oss jord- och skogsbrukare för att leverera nyttigheter till samhället. Konsumtionen skapar i hög utsträckning det landskap vi har kring oss. Men det gör även de regler och ekonomiska styrmedel som omgärdar de gröna näringarna.

I en värld där klimatet skenar och trycket på ekosystemen ökar måste vi alla vara beredda till förändringar och omprioriteringar. Utmaningen är att fokusera på rätt saker och att inte missa de stora förändringarna som verkligen betyder något för hållbarheten på sikt.

Rätt saker för oss som naturintresserade markägare är att hålla viltstammarna i balans liksom att ståndortsanpassa skogen för att få fler trädslag och därmed ökad mångfald i landskapet. Rätt sak är också att hålla de artrika betesmarkerna i hävd med betande djur så att inte blomrikedomen minskar och med dem alla nyttoinsekter.

Utgångspunkten bör alltså vara att skapa mångfald på ekosystemnivå. Detta talar för förändringar i vårt sätt att bruka markerna. Det talar också mot ett skydd som försöker bevara ett naturtillstånd som i en varmare värld ändå riskerar gå under.

Ansvaret för att styra utvecklingen rätt delas av många. Myndigheter har ett ansvar att stötta med kunskap, skapa funktionella ekonomiska styrmedel och göra sig av med kontraproduktiva tolkningar av EU-lagstiftningar. Ideella organisationer har ett ansvar att lyfta blicken från den enstaka talltitan eller knäroten och istället arbeta med hållbarhetsfrågor på landskapsnivå. Vi markägare har ett ansvar att inte trivialisera landskapet med utbredda granodlingar och igenväxande betesmarker utan istället klimatanpassa markerna genom en ökad biologisk mångfald.

Den ekologiska hållbarheten i landskapen är grunden, den ekonomiska hållbarheten i företagen är motorn och den sociala hållbarheten i samhället är målet.

Simon Jonegård, regionstyrelsen LRF Jönköpings län

Anette Giselsson, regionstyrelsen LRF Sydost