Annas krönika: Vi är barn av vår tid – eller EPA-traktorernas odyssé?

Anna Linder skriver krönika

Enligt Ulf Dageby, sångaren i Nationalteatern, vandrade Thinnertrasorna mellan husen och om man får tro textförfattaren så slog vi även pensionärer på käften – och den stora frågan var: Är du rädd för ditt eget barn, lilla mamma? Det var de förmodligen. Rädda för sina barn. Dessa fruktansvärda ungdomar med långt hår och slitna jeans som hängde med sina trimmade mopeder och EPA-traktorer utanför fritidsgårdar och på samhällenas torg. De skränade, spelade hög musik och tog plats. (Precis som idag skulle jag gissa).

EPA-traktorerna på ”min tid” var oftast avkortade och ombyggda Volvo Duett och inte som idag. Helt vanliga Volvo V-70, BMW 320 eller Nissan Navarra. De skulle med fördel invändigt kläs in i röd alternativt vinröd krossad sammet. Vindrutans kant skulle kläs av kantband med tofsar. En av de viktigaste detaljerna var kanske de, i samma som ovan nämnt material, fantastiska tärningar som skulle hänga likt en jakttrofé i backspegeln. Detta anammade min farmor Ann-Marie som var en helt fantastisk sömmerska. Hon spenderade oräkneliga timmar framför tv:n med sina ugglestora glasögon på näsan och sammetstyg och stoppning i knät. Av detta skapade hon de mest fantastiska tärningar. Då främst till min storasysters pojkvänner samt till mina och hennes gemensamma vänners EPA-traktorer. Senare gick hennes fina tärningar även på export till en yttre bekantskapskrets samt till slut även till helt obekanta EPA-traktorförare.

Nu kanske jag helt tar ut svängarna men det känns som om EPA-traktorerna hade sin storhetstid under 80-talet och med mycket vilja och överseende en pytteliten bit in på 90-talet. Därför har jag under min ungdom mest med stor beundran frotterat mig med coola EPA-killar genom min fem år äldre storasysters goda vilja och vänskapskrets.

Av den anledningen blev jag också så otroligt förvånad när min, idag snart 18-åriga, dotter prompt skulle ha en EPA-traktor och absolut inte en moped till sin 15-årsdag!? Va! Vem kör EPA-traktor idag? Alla tydligen. Om man frågade henne.

Sagt och gjort. En A-traktor, som det tydligen heter idag, blev det. En fantastiskt fin Volvo V-70 som vilken medelsvensson som helst gladeligen hade haft som vanlig bruksbil. Den byggdes om efter konstens alla regler och kördes med stor försiktighet till besiktningen i Värnamo. Efter godkänd besiktning kom en överlycklig 15-åring hem. Friheten som väntade henne var oändlig! Hon ville dock inte ha några hemmasydda tärningar i krossad sammet hängandes i backspegeln men 25 stycken Wunderbaums gick bra. Kanske är det nutidens tärningar? Kantband med tofsar ville hon heller inte ha. Däremot en Lasse Stefanz-logga med vingar i bakrutan. Jättekonstigt!

Det jag minns av min och min systers EPA-era var att vi alltid hade någonstans att ta vägen. Om man bortser från de kompisar man åkte till och från i denna sammetsvadderade Duett så hängde man just utanför fritidsgården eller utanför diskoteken som anordnades lite då och då för uttråkade ungdomar.

Var träffas de idag? Ja, inte utanför fritidsgården i alla fall. Den existerar nämligen inte. Inte heller utanför något disco. Det anordnas inga sådana. Jo, enligt utsago så träffas de i ur och skur på Vaggeryd kommuns olika parkeringar. Musiken, underhållningen och förtäringen får de stå för själva och vintertid gäller det att vara påpälsad om man inte vill frysa.

Men de är barn av sin tid. Det som vandrar mellan husen idag är nog mest ”Red Bull” och ”Nocco”. Än så länge tror jag att de flesta avhåller sig från att slå pensionärer på käften – och jag är i alla fall inte rädd för mitt barn! Länge leve EPA-traktorn – och tärningar i krossad sammet!

Anna Linder