Karolinas krönika: Ta vara på tiden

Vi har bara ett liv här på jorden. Vi har en chans att göra något för första gången. Ibland misslyckas vi och får göra om, men det vi gjort blir aldrig ogjort. Hur jag uppfostrar mina barn. Hur jag spenderar tiden med dem. Hur jag tar till vara på tiden när de är små. Det är så svårt när stress, oro, trötthet och andra känslor kommer emellan. Jag agerar inte som jag skulle vilja. Yttre påfrestningar gör att jag nästintill har omöjligt att ta vara på tiden och njuta.

För 2,5 år sedan dog min morbror i ALS. Jag ångrar idag att jag inte hälsade på honom mer under hans sjukdomstid. Härom dagen var jag och hälsade på min cancersjuka moster. Jag strök mina planer som jag hade och tog tillfället när det kom att följa med i bilen när den åkte. Jag är så tacksam att jag tog mig tid till detta. Kanske var det sista gången jag träffade henne i detta livet. Jag tog vara på tiden.

Hur lång tid tar en kram? Det är väl egentligen omöjligt att svara på, den kan vara väldigt länge men kan också avhandlas hyfsat snabbt. När jag ska åka iväg och är stressad kan det bli att jag hoppar över kramen och bara ropar ”hejdå, nu åker jag”. Några sekunder hit eller dit spelar som oftast inte så stor roll, om man inte har tex en tågtid som väntar, vilket jag ytterst sällan har. Vi vet aldrig vad dagen har att ge, så att ta vara på tiden och säga ett ordentligt hejdå är en sak jag vill börja prioritera mer.

Min uppmaning till mig själv är att ta vara på tiden mer nu när mina barn är små, för de blir aldrig små igen. Jag vill också ta vara på tiden och göra det jag mår bra av, drömmer om och brinner för, emellan alla måsten som såklart också finns. Jag vill ta vara på tiden och besöka mina sjuka och gamla vänner och släktingar, en dag finns de inte längre. Jag vill stanna upp och se mig omkring mer. Jag vill titta på Guds fantastiska natur som nu börjar skifta i olika färger. Jag vill börja strunta i vissa måsten och ta dem senare och istället göra det som hjärtat vill. Jag vill inte känna, när jag blir gammal, att jag ångrar hur jag spenderade min tid.

För flera år sedan träffade jag en kvinna som sa ungefär att ”jag jobbar inte heltid, jag bryr mig inte så mycket om min pension, jag kanske inte ens blir pensionär. Istället vill jag vara med och ta hand om mina barnbarn.” De meningarna har fastnat i mitt minne. Vad är viktigast - tid eller pengar? Sällan kan vi få både och. Jag har valt att jobba deltid för att få mer tid tillsammans med mina barn och för att jag anser att hemmets vrå är den bästa platsen för dem. Jag vill ta vara på tiden!

Karolina Gustavsson