Brunos krönika: Stairways to heaven

Förutom cykel så är det nödvändigt för mig att använda apostlahästarna i jobbet som tidningsbud. Gå i trappor. För närvarande har jag på VN-dagarna cirka 80 trappuppgångar. Numera går jag i rask takt, alternativt trippar lätt. Men när vi förr arbetade på beting tog jag flera trappsteg åt gången under det att jag med ledstängerna som stöd kastade mig upp och ner. Inom branschen kallades vi som tillämpade denna i längden slitsamma arbetsmetod för ”ledstångsleoparder”.

Trappgående är bra träning. Du får sådana där riktiga Hulken-muskelbulor på benen efter ett tag. Friidrottstjärnan Anders Gärderud träningssprang förresten i trappor för att bli allt bättre och springa på rekordtider på 1500 meter och 3000 meter hinder.

Jag arbetar både i rakt konstruerade trappor och i spiraltrappor, men jag har aldrig snubblat i någon trappa. Än. På Finnvedsvallen häromsistens vacklade jag emellertid överraskande till med tunga Frankensteinsmonsterdojor och höll på att falla bakåt på väg upp i supportertrappan. Jag lyckades styra upp det. Några var beredda att fånga upp mig. ”OJ!” hördes det. Ack, det hade väl varit ett minst sagt olycksaligt öde att krossa skallen och kanske dö samtidigt som IFK Värnamo säkrade seriesegern mot Helsingborg!

Somliga tycker att det är jobbigt med många trappor. Det bekommer mig inget särskilt. Men mentalt kan jag uppleva det som något enformigt med trappbestigning i det oändliga.

Trappor till himlen. Jag tänker på Led Zeppelinsångaren Robert Plants ljusa stämma i ”Stairway to heaven” (Trappsteg till himlen.) Och så är det också titeln på en bok av den irländska katoliken Lorna Byrne som påstår att hon ser änglar och har umgåtts med dem sedan hon var i 4-årsåldern. Hennes andra bok heter just ”Stairways to heaven” och omslaget visar en konstnärlig återgivning av en himmelsk trappa. Hon berättar om sådana trappor byggda av ljus. Guds ljus. Tro mig, de finns om du tror på dem! Och även om du inte gör det skulle jag tro.

Det är nog ingen tillfällighet att vi har konstruerat trappor på jorden om de redan finns i en andlig verklighet. Detta visste redan 1700-talsvisionären Emanuel Swedenborg när han kom på sin korrespondenslära som har inspirerat flera framstående diktare i litteraturhistorien, som till exempel Baudelaire.

Jag brukar tänka ”Stairways to heaven” när jag arbetar i trapporna. Jag ber om ljus. Ske din vilja, Gud! Inte min egen vilja.  Det är alltid en bra början i en ond värld.

Har ni tänkt på trappor som faktiskt vackra skapelser? Så här säger författaren Torgny Lindgren i Kaj Schuelers intervjubok ”Torgny om Lindgren”: ”Jag tycker att trappan är helt suverän som arkitektoniskt fenomen. Detta att vi så bekvämt kan stiga tre meter utan att knappt tänka på det, dessutom är många trappor oerhört vackra. Det egendomliga är att vi tar trappor för givna.”