Förbjuds att släppa ut avloppsvatten
Nyheter En fastighetsägare i kommunen fick av miljö- och byggnämnden nej till att släppa ut avloppsvatten till befintlig avloppsanordning. Fastighetsägaren överklagade kommunens beslut.
Genrebild från Pixabay
På fastigheten anges det i nämndens ärendebeskrivning och beslutsmotivering bland annat följande att avloppet består av tre enkammarbrunnar som tillsammans skapar en trekammarbrunn med en volym om tre kubikmeter. Brunnarna hade en hög volym av slam i sig och anläggningen tar emot avlopp från ett hushåll. Avstånden till egen grävd vattentäkt är cirka 200 meter och nämnden bedömer att avloppsanläggningen på fastigheten inte uppfyller de reningskrav som ställs i miljöbalken samt lever upp till de riktlinjer som finns i Havs- och vattenmyndighetens allmänna råd om små avloppsanordningar för hushuållsspillvatten, eftersom anordningen saknar efterföljande rening såsom infiltration och markbädd exempelvis. Avledning av avloppsvattnet till en stenkista eller sjunkbrunn är inte tillräcklig och en ny, av miljö- och byggförvaltningen godkänd rening, måste anläggas.
Vid en tidigare inventering, för snart 20 år sedan, var avloppet cirka 40 år och bedömdes bristfällig. Anläggningen saknar giltigt tillstånd enligt miljöbalken. Nämnden anser att användningen av avloppsanläggningen innebär risk för olägenheter för miljön, människor och djur. Utsläpp av orenat eller otillräckligt renat avloppsvatten förorenar sjöar, vattendrag och grundvatten med mikroorganismer och näringsämnen. En förorening av grundvatten kan leda till att dricksvattentäkter blir otjänliga.
Miljö- och byggnämndens beslut överklagades av fastighetsägaren. Orsaken till överklagandet anges vara att kravet på ny anläggning med utökad rening bör strykas, att hans trekammaranläggning saknar anordning för att reducera mängden fosfor och organiska material är irrelevant. Utloppet från anläggningen går ut i hans åker och volymen är liten eftersom det bara kommer från ett hushåll och det finns inga toxiska substanser i utsläppet. Fastighetsägaren har blivit erbjuden att tömma slammet över sin åker och då skulle det ha legat öppet och åtkomligt för spridning både genom vind och vilda djur. Åkrarna göds också med både natur- och konstgödsel. I överklagandet anger fastighetsägaren att han inte förstår hur hans ringa utsläpp skulle kunna förorena sjöar och vattendrag som miljö- och byggnämnden anger i sitt beslut.
Länsstyrelsen avslår fastighetsägarens överklagan. Länsstyrelsen motiverar beslutet med att avloppsanläggningen är mycket gammal och det saknas tillstånd grundat på miljöbalkens regler för anläggningen och att den helt saknar efterföljande rening. Länsstyrelsen menar också på att det är innehavaren av avloppsanläggningen som ska visa att anläggningen uppfyller miljöbalkens krav och eftersom fastighetsägaren inte har kunnat göra det har nämnden haft fog för att förbjuda användningen av avloppsanläggningen och att den tid som fastighetsägaren fått på sig att åtgärda anläggningen är rimlig.
Kommunen backade rejält från mängden av ”argument” i dess första bedömning. Det kommunen anfört var ohållbart. Kvar stod egentligen att anläggningen saknade kemisk rening från gödande ämnen innan slutprodukten släpptes ut i klapperstenbotten i åkern. Men när kommunens slambil ville tömma hela sitt innehåll som ”gödning” över samma åker och ända upp till bostadshusets närhet så var det tydligen okej. Slam från en mängd brunnar och med betydligt fler bakterier och bakteriearter som sprids med vinden och med fötterna på vilda djur.
Detta är ur smittskyddssynvinkel något ojämförligt mycket värre än när ett enda hushåll tömmer sitt avflöde någon meter under markytan långt från föreskrivet miniavstånd till dricksvattentäkter. Fastighetsägaren avböjde naturligtvis det ohygieniska avfallet!
Nu har Länsstyrelsen gett Vaggeryds kommun sitt stöd, precis som Länsstyrelsen gjort i andra fall.
Jag är inte inläst på Länsstyrelsens aktuella formuleringar, men utgår från att fastighetsägaren kommer att föra ärendet vidare till nästa överklagandeinstans. Detta handlar inte om smittskydd och hygien, det begriper jag som har akademisk utbildning i de ämnena. Det handlar om en totalitär attityd från kommunens sida och det är i den andan som kommunen och Länsstyrelsen nämner anläggningens ålder. ”Här skall byggas nytt, oberoende av … Det har vi bestämt”. Det handlar inte om funktionen utan om en rigid och totalitär attityd från Vaggeryds kommuns sida.