”Grafiska spratt och visuella hyss” med Lasse Åberg

Lasse Åberg besökte Vinden i Skillingaryd. Hans tavlor hänger kvar tills sista helgen i april.

Jag frågade honom lite på skoj om han förstod min dialekt och det gjorde han. Han har besökt lite olika platser i Småland tidigare. Han besökte bland annat Sven Lunds projekt innan han startade eget museum, han har spelat Tv-fotboll i Värnamo och ställt ut i trakterna runt omkring. Men det är första gången som han besökte Skillingaryd.

Hur kommer det sig att du besöker just Skillingaryd?
– Det passade så bra för att jag känner Thomas Engholm och det är hans syster som driver galleriet här. Samtidigt fick jag en fråga från Kalle Boman om jag ville inviga filmfestivalen i Värnamo, så varför inte slå ihop detta då och ställa ut lite bilder här samtidigt. Det blev en liten Smålandstripp helt enkelt.

Är det grafisk formgivare som du kallar dig?
– Bland annat, men det är min enda formella utbildning. Jag har en magisterexamen från konstfack i grafisk form. Jag har alltid hållit på med det parallellt med övrig verksamhet och gjort mina egna filmaffischer och böcker och liknande. Just nu är jag mest vaktmästare på vårt museum som vi har i Bålsta.

Vad kan man se på ditt museum?
– En väldigt bra konstsamling och en av världens bästa merchandise-samlingar med Disneygrejer. Världens enda och minsta Stig-Helmer museum har vi också. Vi hade en utställning ett år med lite filmrekvisita och den blev så poppis så byggde vi ett litet rum och behöll det.

Konstintresset, har det alltid funnits hos dig eller när började det?
– Ja, enligt föräldrarna sa jag redan i tioårsåldern att jag skulle bli tecknare. Jag ritade väldigt mycket, som alla barn hoppas jag, men jag hade ett visst bildsinne och fick mycket beröm. Då tänkte jag att jag är duktig så bestämde jag mig för att bli tecknare och mot alla odds så blev jag det. Jag sökte senare in på konstfack och kom in. Sedan har jag hällt på med fria bilder och just den här utställningen har jag döpt till ”Grafiska spratt och visuella hyss” eftersom jag gillar att roa folk och vill jag ha någon idé. Jag går ju inte ut och målar några landskap utan försöker göra någon vacker bild utan det måste vara något som triggar igång mig. Det kan vara en dum ordidé eller liknande. Jag brukar säga så här att jag är konceptbaserad, jag får idéer som jag är noga med att skriva upp i en scrapbook, sedan väljer jag medium. Var passar den här idén bäst? Är det en bild, en sångtext eller en bra filmidé. Jag har ju den möjligheten att göra det urvalet eftersom jag har fått kontakter inom alla dessa sektorerna genom året, vilket är väldigt trevligt.

ANNONS

Är det just bildkonst som du sysslar med?
– Ja, det är tecknandet som jag tycker om. Dels är det väldigt bra terapi och jag kan sätta på lite bra musik när jag sitter och ritar. Gudskelov är det ju två olika hjärnhalvor som man kan kombinera. Det är inte som att lyssna på radio och skriva samtidigt, det är lite svårare.

Har du någon favorit av de bilder du har gjort?
– Det blir ju några som fäster sig, oftast brukar det vara någon av de senaste bilderna. Nu har jag lekt lite med Baertling ett tag, vår triangelman, med en liten retfull mussehand som kommer in och drar i en triangel. Den har jag kallat för ”High and low” för det är ju hög och låg kultur på något sätt som man krockar med varandra. Jag har också gjort en kombi med gråtande barnet och en Mondrian. Sedan är jag lite nöjd med en bild som jag kallar ”Worldcow”, alltså en ko med världskartan på. Då står folk och tittar på den utan att se kartan förrän man påminner dem och då får den en aha-upplevelse. Sådant gillar jag. ”Ett par skarvar” tycker jag är kul också, där jag gjort en bild med den hatade fågeln som jag skurit av och tejpat ihop bilden så det blir två skarvar. Jag vill sprida bilderna och roa med dem kan man säga.

Är det konsten som du jobbar med mest nu?
– Nej, jag skriver mycket och illustrerar. Jag har precis avslutat en bok om havet som heter ”Så funkar havet” som är ett samarbete med VOTO, Voice of the ocean. Sedan håller jag på att skriva radio just nu så det är mycket skrivande ett tag. Sedan är det ju muséet med guidningar, föreläsningar och annat. Jag har ju några utställningar inplanerade runt om då och då och det är kul. Jag har genom året fått se väldigt mycket av Sverige, det är fantastiskt.

Kommer vi att få se dig något mer på vita duken framåt?
– Jag har inte stängt dörren helt men jag tror inte det. Jag är i en besvärligt ålder, folk går ju bort hela tiden runtomkring en. Halva filmteamet och skådespelargänget har ju lämnat oss så det är besvärligt. Mycket av energin fick jag från samarbetet med producenten Bosse Jonsson som gick bort för några år sedan. Och min sidekick norrmannen finns inte längre, Sven Melander finns inte, det är en förfärligt ålder man är i. Min fru gick också bort nyligen. Sånt är livet.