Hjälpen drogs in – var feltolkat beslut
Nyheter "Jag är så arg att jag kokar och jag ger mig aldrig". Mimmi strider för sin sjuka makes rättigheter som nu gett familjen avlastningen de har rätt till.
Arkivfoto; Hjälpande händer
Mimmis man har Alzheimers sjukdom och går på dagverksamhet på avdelningen Asken på Furugården i Vaggeryd tre förmiddagar i veckan.
Maken är behov av hjälp dygnet runt, vilken sköts av makan. Eftersom anhörigs vardag ska fungera och att allt ska orkas med finns ett tidigare beslut på avlastning några nätter i månaden då maken får vara på Asken. Detta avtal löper ut den 20 februari.
Nya beslutet som är fattades av biståndshandläggare för någon vecka sedan lyder att de dagar maken får sova över på Asken får han inte vara där på dagverksamhet överhuvudtaget. Ska maken vara på dagverksamhet får han inte sova över. Valet är antingen eller.
– Jag ger mig inte förrän kommunen har överbevisat mig. Var kommer dessa idéer ifrån, de som bestämmer hjälpen jag behöver förstår inte, det är vi anhöriga som vet situationen. Det är min man som behöver stimulans och jag behöver vila, säger Mimmi Sandahl från Vaggeryd.
Efter någon veckas jakt på svar och mängder med telefonsamtal till tjänstemän och politiker har nu Mimmi fått rätt till sin rätt…
– Biståndshandläggaren ringde till mig och meddelat att de fattat felaktig bedömning. Jag undrade igen vad de sa och då menar handläggaren att de har tolkat lagen fel. Jag har mått väldigt dåligt under de här veckorna och socialförvaltningen har faktiskt med människor att göra. Men nu verkar vi, jag och min make, få den hjälp vi behöver i ett år till, berättar Mimmi som säger att växelvården och dagverksamheten för Lasse finns kvar.
– Tar mycket kraft att strida om sin rätt att få hjälp. Jag har sagt att jag aldrig ger mig. Socialnämndens ordförande pratar siffror och procent. Ytterligare en chef på förvaltningen har jag sökt i flera dagar utan att hon ringer tillbaka. Jag vill framför mina åsikter och vill vara med och berätta om vår situation, som de inte verkar förstå. Jag har sagt det tidigare och säger det igen – politiker och tjänstemän måste komma ner från piedestalen och besöka golvet och se hur vi anhöriga och personalen har det, vi måste få vara trygga när vi hjälper våra sjuka anhöriga. Att få avlastning handlar om återhämtning och ingen semester som någon kanske tror. Jag behöver få ut och promenera, handla, eller träffa barn och barnbarn som alla andra. Det handlar inte om procent – det handlar om människovärde, säger Mimmi.
Pågående debatt om nattpatrullens indragningar gör Mimmi väldigt besviken.
– Givetvis ska nattpersonalen och nattpatrullen vara kvar med minst samma bemanning, helst med fler hjälpande händer. På demensboende ska det vara samma personal och avdelningen måste vara bemannad även nattetid, avslutar Mimmi.
Fotnot; Som förslaget ligger kommer personalen framöver att rotera runt på Furugårdens alla avdelningar.
Det behövs fler kvinnor som du Mimmi. Glad för att det ordnats för er. Du vet att du indirekt ”talar för” fler i samma situation.
Sedan förvånas jag över att personal i chefsställning och politiker i socialnämnden inte är mer insatta i hur lag och omsorg ska utföras och tolkas.
Känns inte tryggt alls.
Det är skönt att det finns så starka kvinnor som du Mimmi men skrämmande för dom som inte orkar kämpa så för sin anhörig. Kram Mimmi o bra att du vågar vara offentlig med ert problem så fler kan få hjälp
Håller med. Det här är skamligt! Vilket föredöme du är Mimmi för oss alla. Bli arg och kämpa, inte gråta och ge upp!
Tack. 🤗
Bra Mimmi vart är Sverige på på väg när man inte kan tar han om man blir sjuk man blir ledsen hur man kan behandla anhöriga så ,jag vet hur Mimma har det
Bra att även sådana här fall kommer i dagen! Synd bara att anhöriga som vårdar sina anhöriga ska behöva kämpa så! Kan de som styr och ställer inte ens lagarna de ska följa, samt att de tolkar dem så tokigt, kanske de inte ska sitta på de poster de innehar!
Sparivern stiger dem åt huvudet och de ser inte till de eventuella konsekvenserna vissa neddragningar kan komma att medföra om förslagen går igenom. Bra kämpat Mimmi!!!
Jag hade gjort detsamma om det gällt min make eller annan anhörig. Nu kämpar jag som personal för dem som kanske inte har någon som kan göra det ät dem. Samt för vår arbetsmiljö och vår trygghet när vi utför det jobbet vi är anställda för att göra!
Var rädda om anhöriga som gör ett jätte jobb . Utan dom kollapsar vården . Kan man inte tolka lagen , då kanske man får fråga någon som kan . För chefer är det gott om . När jag började i vården var det 3 chefer , när jag slutade var det 18 , och det är några år sedan , så det är nog ytterligare några till . Ändå kan dom inte lagen . Inte underligt att du är arg ,så du kokar Mimmi . Det är vi som läser det också . Det ni gör skulle kommuncheferna aldrig klara ut.
Ättestupan nästa .