Hjortsjöskolans högstadium: Ett hästarbete har genomförts här

När vi besöker skolan träffar vi rektor Karin Sparrenholt i korridoren när hon pratar med elever och personal. Det är mer folk än vanligt i korridorerna, eftersom lokalen kring kafeterian renoveras. Efter höstlovet blir det nytt golv och fräschare miljö där. Fler vuxna är också med bland eleverna på rasterna nu än förr. Vi är på plats för att få veta mer om hur det är i skolan nu efter det förändringsarbete som har pågått på skolan i över ett år. Det handlar om alltifrån schemaomläggning och rekrytering av kompetent personal till tydligare ordningsregler, fler rastvakter, studierum och arbete kring målsättning och värdegrund.

– Det är ett hästarbete som är genomfört här. Och det är det på alla nivåer. På rektorsnivå, med elevhälsoteamet, med alla lärare, med mentorerna och med eleverna. Vi har suttit i extremt många möten för att fånga upp när elever har missat en del eller inte är fokuserade, eller om man har en hög frånvaro. Så vi har jobbat igenom hur mycket som helst. Och det behöver vi fortsätta med, säger rektor Karin Sparrenholt.

Karin kom till skolan vid höstlovet förra året, då hon fortfarande var i tjänst som rektor i Fågelforsskolans F-6 skola. Hon och Fågelfors högstadierektor Helen Kähr tog då delat ansvar för rektorstjänsten på Hjortsjöskolans högstadium. Men från januari i år är Karin ordinarie rektor och hon har fått jobba hårt med förändringsarbetet på skolan, tillsammans med övrig personal och elever.

Eleverna märker skillnad 

– I sjuan hade vi mycket inställda lektioner och vikarier. Men nu har vi inte haft en enda inställd lektion, så det har blivit bättre med lektionstid. Vi lär ju oss mer. Nu har vi fått den lektionstiden som vi ska ha, säger Elvira Liljeberg som går i nian.

Skolan har bland annat anställt en socialpedagog som har tjänsten ”ständig vikarie”. Han hoppar in där det behövs vilket innebär att han och eleverna lär känna varandra och när man skapar en relation blir det lugnare. För något år sedan saknades en del lärare på skolan och det var ofta inställda lektioner eller tillfälliga vikarier.

– Man märker att det blir stökigare när man har olika vikarier, det blir inte lika seriöst. Jag minns i sjuan hade vi en no-lärare som var borta ganska mycket så då fick vi många olika vikarier men sen på slutet fick vi en riktig no-lärare som var med resten av terminen. Det var väldigt jobbigt när vi bytte vikarier hela tiden. Det märktes också på mitt prov att det gick sämre. Men det har verkligen löst sig nu. Nej men sjuan, då var det stökigt, säger Elvira.

Gustaf håller med

– Det är väldig skillnad när man har vanliga lärare eller vikarier. Men det beror på vilken vikarie det är. Det är lugnare på lektionerna nu när det inte är olika vikarier hela tiden. Det är stor skillnad på alla andra vikarier och han vi har nu. För vi har honom 90 procent av gångerna om någon lärare är sjuk, säger Gustaf Ehrenström som går i åttan.

Om den ständige vikarien inte behöver vikariera så rycker han in i klasser eller för elever som behöver extra stöd berättar rektor Karin Sparrenholt.

– Vi vet precis var han behövs eftersom vi har jobbat jättemycket med analyser det här året, att följa upp frånvaro för varenda en av eleverna och följa upp deras resultat. Vi har delavstämningar varje månad nu som jag tillsammans med elevhälsoteamet och mentorerna har för att kunna följa upp varenda en av eleverna och i nära samarbete med eleverna, och föräldrarna när det behövs, säger Karin.

Skolmiljön och tryggheten

Skolan har också jobbat med nya ordningsregler och en bättre skolmiljö. Nuförtiden finns det papperskorgar överallt och nästan inget ligger och skräpar. Det finns fler bänkar och möbler att sitta och mer att göra på rasterna berättar elever som vi pratar med.

– Det känns som att det finns mer lärare ute på rasterna också, och på lunchen. Jag tycker det är fler lärare som äter nu. Förra året var det kanske två lärare i hela matsalen, nu sitter det nån vid varje bord nästan, säger Gustaf Ehrenström.

Eleverna har också jobbat mycket med skolans värdegrund, genom återkommande samtal kring ord som trygghet, jämlikhet och tillsammans.

– Sådana ord som är viktiga att vi liksom utför också. Trygghet kan ju vara att man kanske har nån kompis att vara med så att man slipper känna att man är själv, eller om man har stress att gå till skolan, det kanske är jobbigt. Det kanske är någon lärare som man inte gillar eller nån elev som har gjort nånting. Då finns det flera socialpedagoger på skolan som man kan gå och prata med om man behöver, säger Elvira Liljeberg.

Vad krävs för att göra en så här stor förändring?

– Man behöver ha kunskap. Man behöver nog ha erfarenhet eftersom att läget var som det var här. Man behöver kroka arm med hela organisationen. Man behöver göra en analys, prioritera och se till att det blir verkstad. Sen får man följa upp, sätta mål och hålla i. Man behöver bygga grundstrukturer och grundrutiner. Och att alltid ha eleven i fokus, lärandet och eleven i fokus. Man får aldrig ge upp och man måste ha tålamod, säger Karin Sparrenholt.

– Vi kan bli ännu mycket bättre men vi håller på och sjösätter alla de här sakerna nu. Vi bygger en organisation här. Det har varit många rektorsbyten och lärarbyten genom de senaste åren. Och det kommer att ta tid att bygga en skolorganisation och att det ska rulla ordentligt och sätta sig. Man säger att det tar mellan fem och sju år ungefär tills det verkligen är solitt, säger Karin Sparrenholt.

Samarbete är nödvändigt i förändringsarbetet menar Karin. Samarbete inom skolan och med eleverna, med vårdnadshavare men också med andra myndigheter i samhället. Förändringsarbetet i Hjortsjöskolan påverkar skolorganisationen i hela Vaggeryds kommun.

– Vi har gjort om en del kring hur vi jobbar med till exempel nyanlända, hur vi jobbar med studiehandledning och modersmål. Det påverkar hela Vaggeryds kommuns skolor. Det är ju jättebra för det är ju till gagn för alla så klart.

Undervisningen i fokus

– Det är mycket som fungerar på skolan nu, men vi behöver få arbetsro, vi behöver få jobba in alla de här strukturerna. Vi behöver jobba för en god arbetsmiljö för elever och för lärare för att kunna sätta undervisningen verkligen i fokus, säger Karin.

Alla behöver bidra menar rektorn: skolledningen, personalen i elevhälsoteamet och alla lärare, såväl som stödfunktioner så som städare, matpersonal och alla andra som jobbar på skolan. Inte minst eleverna själva behöver anstränga sig för att göra sitt bästa. Föräldrar behöver också engagera sig. Skolan är en angelägenhet för hela samhället menar Karin Sparrenholt.

– Vi behöver ett samhälle som pratar gott om att vi faktiskt kan göra förändring. Sen är det så att vi har hela samhällets alla elever och föräldrar, det går 350 elever på den här skolan. Vi har föräldrar och elever som mår prima. Men vi har också föräldrar och elever där man har mängder med sig i sitt bagage av olika anledningar. Vi ska möta alla. Så vi har de som är jättenöjda och vi har de som inte är helt nöjda. Det jobbar vi hårt för men vi kan inte vända och vrida på oss hur mycket som helst.

Hur ser du på framtiden?

– Jag ser positivt på framtiden. Men det är fortsatt ett hårt arbete, och det är inte en mans arbete utan en hel skolas arbete, och en kommuns arbete. Vi har också jättenära samarbete med Fågelfors högstadium. Vi träffas varje vecka där vi gör vissa underlag tillsammans och har kompetensutveckling. Det är också viktigt, säger Karin Sparrenholt.

Hjortsjöskolan som arbetsplats

Vi träffar slöjdläraren Stefan Hellström i korridoren utanför rektorsexpeditionen. Han har jobbat tio år på högstadiet och jobbat för många rektorer under dessa år. Det har varit hög omsättning på även lärare under åren som gått. Men Stefan har stannat kvar.

– Jag älskar den här skolan. Det är en fantastisk skola egentligen. Det är fina elever och bra kollegor. Sen har vi haft lite problem med strukturen under många år. Det har varit många rektorsbyten och så vidare. Men nu är det ju väldigt stabilt och alla strävar alla mot samma mål: att eleverna ska lyckas så bra de bara kan och att de ska känna sig glada och nöjda med det de har presterat när de slutar här.

Är det stor skillnad?

– Ja, det är jättestor skillnad. Nu jobbar alla mot samma mål och det är tydligt precis vad som gäller. Det funkar jättebra, det finns en stabilitet uppifrån så det känns jättetryggt. Tryggt både för oss som jobbar och för eleverna. Våra elever är fantastiskt goa. Några har det tuffare med vissa saker och skolan passar inte riktigt alla barn fullt ut, men man ska nå så långt man kan efter sin förmåga, säger Stefan Hellström.