Hundra år sedan elen kom till Hagafors

Kvarnen i Hagafors

Historien om kvarnen i Hagafors är lång och 1853 byggdes Horshagas tullmjölskvarn, den nuvarande byggnaden, på samma ställe vid ån där tidigare en mindre kvarn har varit belägen. Kvarnen synades in med två par stenar och synsätten ansåg att, med vattentillgången, skulle kvarnen kunna hållas igång fyra månader om året och förmala fem tunnor säd om dygnet på varje sten. Det fanns en anställd mjölnare som bodde i kvarnstugan belägen norr om kvarnen. Den siste mjölnaren hette Klas Mjölande och verkade i kvarnen fram till 1913. Från 1876 köpte fabrikör J.W Thunander del efter del i kvarnen och stod slutligen som ensam ägare 1917. Under åren 1913 till 1918 skötte J.W Thunander malningen, delvis för eget behov. 

Under industriperioden fram till 30-talet togs kraft från turbinen utanför kvarnen för att driva en pinnasåg i norra delen av Hagafors stolfabrik. Övriga delen av fabriken fick kraft från en liten ångmaskin. de första svarvarna var placerade i kvarnen och fick också kraft från kvarnens turbin.

Fabrikör Thunander installerade 1917 elbelysning till fabriken, hushållen och i viss mån till gatubelysning och till detta användes turbinen vid kvarnen. En ”hålldamm” någon kilometer från fabriken öppnades och stängdes varje dag, vintern igenom, av arbetare i fabriken i utbyte mot fri elström. På sommaren var det inte tillräckligt med vatten i ån för att ge någon el.

Fram till 1930-talet fick halva Hagafors sin elström från kvarnen. Invånarna varnades med en blinkning med ljuset en kvart innan det släcktes ner vid 22-tiden varje kväll. När sedan Smålands kraft övertog elförsörjningen och erbjöd el dygnet runt, året om, ansågs detta som helt revolutionerade.

Kvarnen skänktes 1982 till Vaggeryds kommun som 1985 överlät denna byggnad till samhällsföreningen som idag har ett 55-tal medlemmar. Samhällsföreningens avsikt är att kvarnen ska användas så mycket som möjligt under hela året av både medlemmar och andra föreningar.