Maj-Britt firar 40 år i yrket
Nyheter Maj-Britt Josefsson hade stannat till för en fika på Jul-ljus i Hok innan det var dags för nästa besök hos bonden i trakten.
Maj-Britt Josefsson har varit husdjurstekniker sedan 1978
Hon är känd av alla traktens bönder, husdjurstekniker Maj-Britt, som bor i Mjärhult utanför Anderstorp. Den 18 april 1978 började hon, som det hette då, seminbiträde och därefter blev yrkesnamnet veterinärassistent, senare seminör och nu senast husdjurstekniker.
– Vi utgår från Bredaryd och vi har ett stort distrikt idag. Från Habo, ner till Landeryd och österut är det Vrigstad som är gränsen. Vi samarbetar såklart med andra distrikt och idag har en tjej från Vetlanda hjälpt mig uppe i Gränna. Imorgon blir tufft, då är jag ensam, berättar Maj-Britt som tog sin lunchpaus vid Jul-ljus i Hok under onsdagen.
– Bönderna kan anmäla semin fram till 19.30 kvällen innan. Jag kommer till jobbet klockan 07.00 i Bredaryd och därefter samordnar jag dagens rutt tillsammans med gänget i Falköping, Växjö och Vetlanda, säger Maj-Britt.
– Det är fler och fler bönder som seminerar själva så vi är kanske ett utdöende släkte. Bönderna kan gå en veckokurs och sedan får man tillstånd att seminera själv. Men oftast har man ett besök i månaden av oss, då vi känner på kons äggstockar, dräktighetstid eller felsöker varför hon inte blir dräktig. Vi avhornar kalvar också, menar Maj-Britt.
Efter 40 års inom branschen kan hon sällan gårdsnamnen, men däremot numret på gården. Nu förtiden kan man välja slakterinummer istället för gårdsnummer. Och när reportern berättar var uppväxten var någonstans, kommer direkt ett gårdsnummer, även om det är mycket länge sedan Maj-Britt besökte gården. Vi kommer, såklart, in på värmen och torkan och hon nämner att många bönder mår väldigt dåligt. Slaktkön är lång och sträcker sig fram till februari månad för tillfället. Eftersom det tog längre tid än vad hon trodde att gå igenom butiken i Hok, då det fanns mer saker än hon räknat med, samt att reportern störde i lunchpaus har hon lite bråttom, bokade tiden hos Gunnar i Lökeryds kossor var för fem minuter sedan.
– Det bästa med mig jobb är att få en pratstund med bönderna. Det var på tal om att ordna ”solosemin”, där bönderna såg till att kon var bunden, så jag kunde komma när tid fanns, men det var inte min grej. Jag vill träffa bönderna och prata en stund, det sociala är viktigt. Jobbet är väldigt fritt, man vet aldrig var man hamnar eller om det blir en lång eller kort dag, avslutar Maj-Britt innan hon skyndar sig iväg till Lökeryd utanför Hok.