”Jag ger mig aldrig”

I det totalrenoverade gamla timmerhuset i Mörkhultet sydöst om Vaggeryd bor Johanna Karlsson med sambo och två barn. Renoveringen tog två år för att få den i det skick de ville ha. I december 2010 flyttade Johanna efterlängtat in på gården med sin familj och alla sina djur.
Naturskönt läge och inga grannar precis intill. Ligger ostört precis som Johanna ville ha det.

– Vi fick ett diskret brev hem för några år sedan och jag hade inte uppmärksammat brevet över huvud taget.  Men det var en kallelse till samrådsmöte Elous skickade ut. Efter några dagar kontaktades jag av mina grannar angående kommande vindkraftverksbygget och vi kallade ihop till ett möte. På mötet bildade vi föreningen ”Nej till vindkraft”, börjar Johanna som under tiden sätter på kaffet i det nygamla köket.

– Vi fick kommunen att komma till ett möte på Tallnäs. Det pratades om miljömål. Och egentligen fick vi inga svar på våra frågor. Vi har skrivit mängder med brev till kommunen och länsstyrelsen. Men inga svar. Ibland funderar man på om mailen verkligen kommer fram? Jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att få svar från kommunen, menar Johanna irriterat.

– Eftersom det är ett multinationellt företag som ska bygga parken har jag sökt och letat runt på nätet. Det är flera boende och även markägare på andra ställen i landet som har sagt ja till att arrendera ut sin mark till stora internationella företag men senare har man insett att avtalet inte stämmer. Det har blivit så kallade ”förändring i projektet”. Eftersom markägare inte har sett kontrakten och att boende har skrivit på papper för att inte försvåra bygget så tycker jag att man skrämmer markägarna menar Johanna som hämtar det nybryggda kaffet.

– Jag förstår inte hur kommunen kan säga ja till detta, då verken inte är lagliga. Jag har fått från Elous att mina förväntande skuggtimmar från de svepande rotorbladen över min gård ska vara 11,51 timmar om året. Lagen säger max 8 timmar per år. Men läser man sedan på Elous utredning så kan värsta scenariot över Mörkhultet vara 63,05 timmar om året. Vad menar de med värsta scenariot? När infaller det? Och varför kan man tillåta så många timmar när lagen säger något annat, undrar Johanna.

Enligt företagets fågelinventering har de sett två tjädrar och en vråk. Varför gör man en fågelinventering i februari? Vi har tranor som häckar här och duvhökar men även en kungsörn som flyger över byarna. Samtidigt finns det ingen som tänker på att vi människor ska leva här. Vi vill inte ha vårt hus och boendemiljö förstörda för att de ska industrialisera skogen. säger Johanna.

– Enligt företaget ska jag ha en decibel precis vid husknuten på 40. Vi har kallat in en oberoende part som gjort skuggberäkningar och decibelutredning och de visar helt annorlunda vad vindkraftbolagets egna siffror visar. Vad händer om de bygger verken och det visar sig vara annorlunda resultat på något sätt, hjälper kommunen oss boende då?

– Min gård kommer att minska rejält i värde. Om man väljer att sälja det framöver, får man gården såld? Vi bor på landet för att vi är naturvänner, rider och kör hästar och att barnen ska kunna leka och springa i skogen. Jag är orolig för oljan i verken, vad händer med vårt grundvatten om något olycka händer? undrar Johanna.

– Jag är inte rädd för att strida och kommer aldrig att ge mig. Boendes röst måste bli hörd och vår oro ska tas på allvar. Jag ger mig aldrig, avslutar Johanna bestämt.

Verk nummer 10 ska vara 940 meter från husknuten i sydvästlig riktning. Verk nummer 11 kommer sättas upp 650 meter från husknuten i västlig riktning. Verk nummer 12 blir 1170 meter i nordvästlig riktning från Mörkhultet sett.

Sara Mejving