KD: Misstänkt miljöbrott och utebliven utredning

Misstänkta markföroreningar runt skolorna Sörgårdsskolan, Bullerbyn och området Fårhagen väcker oro. Barn och personal utsätts dagligen för miljöer där säkerheten inte är utredd, och flera obekräftade fall av cancersjukdomar har rapporterats bland boende i närheten. Trots detta väljer kommunen att säga nej till miljötekniska undersökningar – och skjuter därmed riskerna över på invånarna.

Det är lätt att förstå varför kommuner vill skydda sig mot skadestånd. Ingen vill stå med en nota på tiotals miljoner kronor. Men när rädslan för juridiska konsekvenser får styra besluten fullt ut, riskerar resultatet att bli det motsatta: ännu större kostnader, långdragna konflikter och minskat förtroende.

Fallet i Mariebo i Jönköping är ett tydligt exempel på just detta.

Där upptäcktes allvarliga markföroreningar från en gammal kemtvätt – ett problem som klassats som en av de högsta risknivåerna för hälsa och miljö. Trots detta valde kommunen under lång tid att inte ta ett helhetsansvar. Man avvisade bland annat omfattande skadeståndskrav med juridiska argument.

Resultatet? År av konflikt.

Boende satt fast i hus de inte kunde sälja, samtidigt som frågan drog vidare i rättsprocesser och utredningar. Till slut tvingades kommunen ändå agera – fast då till ett betydligt högre pris, både ekonomiskt och socialt. Fastigheter köptes ut, hus revs och sanering blev oundviklig. Men då hade redan förtroendet skadats och kostnaderna skenat.

Detta är kärnan i problemet: att försöka undvika ansvar i ett tidigt skede kan i praktiken bli betydligt dyrare – ekonomiskt, juridiskt och mänskligt.
Men problemet stannar inte där.

I det aktuella fallet kring skolorna Sörgårdsskolan och Bullerbyn samt området Fårhagen ser vi nu ett beslut som väcker allvarliga frågor. Kommunen har valt att säga nej till en miljöteknisk markundersökning – trots misstankar om föroreningar. Den 11 mars valde man att säga nej till ett initiativärende i frågan, vilket ytterligare förstärker bilden av en ovilja att ta reda på fakta i ett tidigt skede.

Konsekvenserna är långtgående.

Skolor berörs, där elever och personal riskerar att vistas i en miljö som inte är tillräckligt utredd. Den trygghet som skolan ska stå för ersätts av osäkerhet. Samtidigt hotas ett skyddat grönområde av ingrepp som riskerar att skada naturvärden som byggts upp under lång tid.
Trikloretylen kan spridas via luft och grundvatten, vilket innebär risker inte bara för boende utan även för barn som vistas i skolor och lekplatser i närheten. Trots detta valde kommunen under lång tid att inte ta ett helhetsansvar och avvisade bland annat omfattande skadeståndskrav med juridiska argument.

Det är förvånande att inte fler bostadsägare i det berörda området reagerat. Om misstankarna stämmer, och marken faktiskt är förorenad, är det högst sannolikt att fastighetsvärden redan påverkats – eller kommer att göra det. Osäkerhet kring markmiljö är en av de faktorer som snabbast kan reducera värdet på bostäder. Trots detta tycks reaktionerna hittills vara begränsade.

Lika anmärkningsvärt är att inte fler föräldrar protesterar. Barn tillåts dagligen vistas och leka i utemiljöerna runt skolorna och Fårhagen, trots att frågetecken finns kring markens säkerhet. Om det ens finns en risk för föroreningar borde försiktighetsprincipen gälla – särskilt när det handlar om barns hälsa. Att denna fråga inte väcker starkare reaktioner är svårt att förstå.

Till detta kommer ytterligare en ny detaljplan i Vaggeryd: området Yggen. Här planerar kommunen byggnation av både skola och äldreboende – i ett nytt område där det också finns risk för föroreningar. Trots erfarenheterna från andra delar av kommunen riskerar man att upprepa samma mönster, där man går vidare utan att först säkerställa markens lämplighet.

Mot denna bakgrund blir det särskilt viktigt att lyfta de politiska initiativ som faktiskt försöker ta ett helhetsgrepp. Vid kommunstyrelsens sammanträde den 7 maj 2025 väckte undertecknad tillsammans med SD, L och EMP, ett initiativärende. Förslaget rörde misstänkt miljöbrott, behovet av en miljöteknisk markundersökning, tydlig tillämpning av saneringsansvar samt stärkt samverkan med Länsstyrelsen.

Majoriteten M, S och delar av C har tyvärr en annan åsikt.

Det är ett exempel på ett mer ansvarsfullt angreppssätt. Istället för att låta rädslan styra pekar initiativet på vikten av att ta reda på fakta, klargöra ansvarsförhållanden och involvera rätt myndigheter i ett tidigt skede.

Jämför vi detta med Mariebo blir mönstret tydligt. Där ledde passivitet och juridisk defensiv till ökade kostnader och utdragna konflikter. Här riskerar istället ett aktivt beslut – att inte undersöka – att skapa en ny typ av problem: där osäkerheten tillåts bestå, och där konsekvenserna skjuts över på invånare, elever och fastighetsägare.

Det är två sidor av samma mynt.

Antingen gör man för lite, för sent – eller så väljer man att inte ta reda på sanningen alls.

I båda fallen saknas det som borde vara grunden för allt kommunalt beslutsfattande: helhetssyn och mod att ta ansvar i rätt tid.

Mariebo visar vad som händer när man skjuter problemen framför sig. Situationen kring Sörgårdsskolan, Bullerbyn, Fårhagen och Yggen riskerar att bli ett nytt exempel – där rädslan för kostnader idag kan leda till ännu större konsekvenser imorgon.

Mot denna bakgrund måste kommunen nu omgående initiera en ny, omfattande miljöteknisk markundersökning i samtliga berörda områden. Endast med faktabaserad kunskap kan man säkerställa att barn, boende och natur skyddas, samt att eventuella saneringsåtgärder kan planeras på ett korrekt och tryggt sätt.

Thomas Axelsson (KD)