Kommunen besvarar kritiken kring skolskjutsar

Föräldern Peter Ahnberg berättade tidigare idag att ungdomarna får stå och vänta under en gran precis vid vägkanten.
– Det finns ingen riktig busshållplats, de får stå där i mörkret helt oskyddade. Det kunde i alla fall vara någon skylt som visar att det är en busshållplats. I alla fall något som gör folk uppmärksamma på att det står barn där på morgonen som ska med bussen, sa han.

Helhetsbilden avgör

Lena Toftgård är utvecklingsledare på Vaggeryds kommun med ansvar för dessa frågor. Hon berättar att kommunen inte uttalar sig om specifika fall, men säger så här rent generellt:
– Om vårdnadshavare hör av sig med synpunkter eller frågor kring en specifik hållplats skaffar vi i skolskjutsteamet oss en så tydlig bild som möjligt. Detta gör vi genom att lyssna på vårdnadshavarnas synpunkter, besöka platsen och titta själva hur det ser ut, samt rådgöra med bussbolaget som ser hållplatsen dagligen vid just den tidpunkten på dygnet som är aktuell.

Det är helhetsbilden som avgör om man från kommunens sida beslutar om exempelvis flytt eller ombyggnation.

I förordningen om skolskjuts står det på följande vis:
”Förordning om skolskjutsning, SFS 1970:340” ger anvisning om att kommunen ska verka för att särskilt anordnade hållplatser för skolskjutsning utformas så att olyckor i möjligaste mån undviks”.

Lena Toftgård:
– Utgångspunkten i våra beslut är att olyckor ska undvikas, precis som det står i förordningen om skolskjuts. Vi tar ofta stöd av andra för att bli mer säkra i våra bedömningar av vad som är säkert och inte. Det kan t ex handla om att fråga andra kommuner vilken bedömning de skulle gjort i samma situation, eller att rådgöra med en jurist som är expert i skolskjutsfrågor.
– Det finns olika slags åtgärder som kan bli aktuella beroende på hur just den hållplatsen ser ut. Det kan till exempel handla om att bussen stannar på en helt annan plats om det är möjligt. En annan åtgärd kan vara att eleverna blir anvisade en säkrare plats att stå på medan de väntar eller att man gör förändringar vid hållplatsen som t ex att utöka ytan eleverna står på medan de väntar.

Olika vem som ansvarar

Peter Ahnberg berättade att han i kontakt med Skolskjutsteamet fått höra att ungdomarna ska bära reflex. Han säger att föräldrarna nog gör vad de ska för att tillse den biten, men det är inte alltid lätt som förälder att få ungdomar mellan 12 till 15 år att göra som man vill.
– När det gäller ansvaret kring reflexer så är vi medvetna om att det ibland kan vara svårt att få tonåringar att använda det. Trots detta är det inte något som kommunen eller skolskjutsentreprenören kan ta på sig ansvaret för, det ansvaret behöver ligga på eleverna och deras vårdnadshavare, säger Toftgård.

Ahnberg berättade också att han ibland får skotta platsen från snö så att ungdomarna slipper klättra över en snövall. Eller stå ute på vägen.
– Det är en svårighet vi har på flera ställen i kommunen om det blir mycket snö. Vem som ansvarar för snöröjningen är olika beroende på vem som är väghållare. Upplever man ett problem med snöröjningen så kan vi hjälpa till och kolla vem det är som sköter snöröjningen, säger Lena Toftgård.

Lena Toftgård berättar att det i Vaggeryds kommun finns 250 olika hållplatser för skolskjutsar.
– Alla används dock inte varje läsår. När en skolskjutstur planeras utgår vi ifrån våra riktlinjer som säger hur långt elever i olika åldrar får ha till hållplatsen. Vi försöker sedan centrera hållplatserna till de punkter där flera barn/elever kan kliva på bussen samtidigt. Strävan är att turerna ska bli så effektiva som möjligt, för att de första barnen som kliver på bussturen inte ska ha en för lång restid till skolan.

Svårt med fysiska ingrepp

Hon menar att det ständiga utbytet av hållplatser gör det svårt att göra fysiska ingrepp.
– Jag kan inte säga att detta är ekonomiskt, utan det är mer av praktiska skäl. Vi undviker om vi kan att göra fysiska saker eftersom vi inte vet hur många år det ska användas. Så när vi kan, om det bedöms som lika säkert, så gör vi hellre så att vi flyttar på där bussen stannar, eller att vi flyttar på platsen där eleverna väntar.

En skylt om att det är en hållplats borde kanske inte vara så svårt att få upp?
– Om vi tar ett exempel där det skulle vara en 70-väg utan vägren så tänker jag nog ändå att det inte skulle vara säkert bara för att det är en skylt. Särskilt om det inte är på en raksträcka, utan då tänker vi att det är bättre att stå på en annan sida av vägen om det där är betydligt lägre trafikintensitet och mer plats för eleverna att stå på.