Lennart minns stormen Gudrun: ”Direkt på måndag morgon drog det igång”

Genrebild: Sara Mejving

Vi når Lennart Johansson, tidigare ägare av Ture Johanssons sågverk i Klevshult, under torsdagseftermiddagen för att höra hur han hade det för 20 år sedan efter stormen Gudruns framfart…

Vad minns du från den där dagen för 20 år sedan?
– Det var minst sagt spännande. Söndagen efter stormen var det lugnt då var nog alla skogsägare ut och såg över sina ägor. Men direkt på måndag morgon drog det igång rejält. Det ringde oavbrutet i min telefon då skogsägarna frågade om vi kunde hjälpa till. 

– Vi bestämde ganska tidigt att vi måste, vi kunde inte lova exakt när, men vi var tvungna att se över våra resurser så att vi kunde hjälpa alla som behövde. Det var en del skogsägare som inte gillade det riktigt men vi lovade att göra vad vi kunde. Vi kunde inte säga när, det kunde ta en, två eller tre månader. De första veckorna försvann egentligen till att röja upp elledningsgator så då blev då stopp i avverkningen. Det blev till och med så att efter tre veckor så var det timmerbrist hos oss på sågverket då alla avverkningsmaskiner försvann till att röja vägar och elledningar. Det var ett jättearbete, minst sagt. 

– Vi visste att vi skulle få bevattna timmer. I vårt fall hade vi en plan där vi kunde vattna 20 000 kubikmeter, men det kunde vi snart räkna ut att denna plan var egentligen ingenting mot vad som behövdes. Efter 1,5 år hade vi 200 000 kubikmeter, vi fick tiodubbla planerna för att få plats med allt. Man måste vattna för att behålla timret. Det tog en stund då det finns regler hur man skulle vattna. Men Länsstyrelsen gjorde ett snabbspår så vi kunde anmäla att lägga på en specifik plats. Det var stora timmerplaner överallt. Men allt fungerade bra. 

– Sedan hade vi tur under sommaren. Vi var livrädda för insektskador och att timret skulle förstöras. Man trodde att angreppen från barkborrar skulle explodera men det blev mindre än man trott, så det var inte så farligt. 

– Det tog två år att röja upp i skogen efter stormen. Efter det ett år, sedan var vi i kapp på sågverket. Det var mycket som skulle fungera. Vi hade huggarlag som kom ifrån Baltikum som högg åt oss. Vi skulle ordna boende till dessa så det var mycket som skulle fixas. Vi var nog ett 40-tal inlejda huggare. Tur i oturen så råkade det bli så att finska pappersbruk strejkade i mars-april 2020 och vi hade två finska lastbilschaufförer som kom och de blev kvar hos oss i och med strejken hemmavid. Vi hade besök av lycksökare som hade skogsmaskin någonstans och vi hade några som kom uppflygandes från Spanien. De hade maskiner men inga förare till avverkningsmaskinerna. Ja, det hände många lustiga saker under det här året efter stormen. 

– Många hade farhågor för att timret skulle vara förstört i stormen men det hade mer vräkt omkull det mesta, rakt ned så gagnvirket till sågverket blev högre än vad man trodde från början. Vi hade säkert någon leverantör som inte var nöjd, det var alltid frågor om pris men i det stora hela tyckte jag att vi på sågverket i Klevshult hanterade det bra. Insåg tidigt att jag var tvungen att lägga upp en strategi och en plan hur vi hanterade det bäst då vi inte kunde flytta avverkningsmaskiner hur som helst. Vi började helt enkelt närmast sågen och arbetade oss ut mot Åker, Tofteryd och Fryele, avrundar Lennart Johansson, tidigare sågverksägare i Klevshult.