Nyheter

Många besökte kyrkogårdsvandring i Byarum

Nyheter Under onsdagskvällen var det kyrkogårdsvandring på Byarums kyrkogård. Det blev en varm kväll och det var många som kom och lyssnade i vanlig ordning.

Sven Gunnar Sundkvist berättade

Tre talade under kvällen. Sven Gunnar Sundqvist, Håkan Johansson och Esbjörn Johansson berättade om människor som levt och verkat i bygden.

Sven Gunnar Sundkvist berättade om kassören Martin Engqvist och hans familj. Här är en del av det som berättades: 

Martin Engqvist (f. 1879) var smålänning. Han hade en gedigen musikalisk bakgrund och hade varit verksam vid Göta artilleriregemente i Göteborg, som sedan flyttades till Jönköping. Efter studier vid Olssons handelsskola i Jönköping tog han avsked från regementet 1905 för att tillträda en befattning som kassör på Munksjö Sulfatfabrik i Götafors.

Martin Engqvist gifte sig 1906 med Axia Ekeroth (f. 1882) från Eksjö socken. Som nygifta bodde de i en lägenhet på bondgården Boeryd (Norra Bruksgatan 18) och flyttade sedan till handlaren Carl Bobergs fastighet Fridhem 1 vid Landsvägen (Södra Bruksgatan 23), där deras tre barn Torsten, Kerstin och Lars-Erik föddes. 1918 flyttade familjen till Solbacken 1, en nyuppförd tjänstebostad som låg tvärsöver Landsvägen på motsatt sida av Fridhem 1 (i dag Södra Bruksgatan 36). 

Då det fanns behov av matställen för de inflyttade, ogifta ingenjörerna till Munksjö öppnade Axia Engqvist under många år upp sitt kök för bespisning av måltider. Till hjälp som hembiträde hade hon sin syster Agda Dorotea Ekeroth (f. 1880). 

Musiklivet i Götafors växte fram på två ställen. Dels fanns Götafors Missionsförsamling, som präglades av mycket sång och musik, dels fanns Musikkåren Göta. Den startades redan 1905 av Martin Engqvist när han flyttade till Götafors. Som utbildad regementsmusiker blev han en självskriven ledare för en grupp intresserade unga män på blåsinstrument. 

Övningarna skedde till en början i Götafors missionshus. När Götafors skola blivit byggd förlade man sina övningar dit, tre ordinarie övningar per vecka!

Under sina första 25 år gjorde man mellan två och tre hundra konsertresor till främmande platser. 

Efter Martin Engqvists död tynade Musikkåren Göta sakta av och 1948 gav man sin sista konsert. Man kan dock fortfarande njuta av Musikkåren Götas repertoar vid den s k Hemvändardagen i Vaggeryd i augusti varje år, då en grupp blåsmusikanter spelar musik från deras noter. De har tryckts upp på nytt från de handskrivna originalen som finns bevarade i Magnisa Stuga i Vaggeryd.

Håkan Johansson

Håkan Johansson berättade:

Gustav Ljungström var en ”liten gubbe”, som övertog Johan Sme’s stuga i Kvarnaberg. Han kom närmast från Boarp där han bott hos Arvid i Boarp i hans lillstuga.

Men när Johan Sme köpte Udden vid Bondstorpsvägen övertog Ljungström, så kallades han i dagligt tal, Johans lilla grå stuga i Kvarnaberg. Han gav visst 100 kr för den och året var nog 1938 Ingen visste väl var han hade kommit ifrån, han Ljungström, ty han hade inga släktingar.

Till utseendet var han en liten, mager man, med huvudet på sned, oftast böjt mot jorden. När han bodde i Kvamaberg försörjde han sig med skogsarbete och med att dagsverka hos bönderna. Han stannade aldrig en hel dag på samma arbetsplats utan bytte efter några timmar. Det var väl endast hos Walter i Kvarnaberg som han var hela dagen. 

Det fanns en rolig historia om Ljungström. Han var på Norreskog hos Hilma och hjälpte till med att köra in hö. Någon råkade släppa ner en hövagn ner för rännesbron och det var nära att Ljungström kommit i vägen. Han skrek då upprört: ”Sa I ställa te me begravning mitt i brådskan, förgrömmade dummingar!”

När han måste ner till Vaggeryd för att handla, använde han en gammal cykel med ”nabb”. Ingen vet väl hur en sådan används nuförtiden. Men att se Ljungström använda denna nabb, når han skulle sätta sig på cykeln var som att bevittna ett akrobatiskt konststycke och kan inte beskrivas. Oftast gick han bredvid och ledde cykeln.

En liten historia ur Ljungströms liv. Han skulle renovera stugan lite hade han fått för sig. Han hade vidtalat Einar i Abo och Kaleb att göra detta. För detta ändamål hade Ljungström inköpt 30 spikar och dessa tog ju snart slut, varför Einar frågade efter fler. Ljungström blev da arg och skrek ”Du ska väl int inte bara bygga utav spik!” (På bygdemål lat det naturligtvis annorlunda.) Det är synd att det inte finns några fotografier på Ljungström.

Esbjörn Johansson

Sist ut var Esbjörn Johansson som berättade om gubbarna Kry som bodde på torpet Jämslund som ligger längs gamla riksettan innan avfarten till Eckersholm. Många känner igen ”Kryagubbarna”, ”Kryens” eller ”blå dörra”. Torpet finns kvar än i dag, fast i dåligt skick men en svagt blå nyans kan fortfarande anas på dörren.

Daniel Oskar Albert Kry levde mellan 1885 och 1963, han var cykelreparatör som sålde och reparerade cyklar. Brodern Karl Gustav Otto Kry levde mellan 1888 och 1961 och det var han som köpte Jämslund 1933 för 2000 kronor. Han hade som bisyssla att sälja och laga klockor.

Esbjörn berättade om sina upplevelser och minnen och om skrönor och historier om bröderna. Ett av minnena handlade om missionsauktionen på Eckersholms missionshus julen 1957. Ett annat var när Esbjörn själv fick en klocka, tillverkad av Karl Kry, 1958 och en häftig incident hos Werner Nilssons lanthandel i Bratteborg och hans första besök i affären.

En av skrönorna handlade om bus och spratt som förekom vid syskonen Krys hus. Det verkade vara en lokalt ungdomsnöje på 50-talet att spela hartsfiol med mera för att reta gubbarna. Detta förekom ofta och gubbarna började tröttna och la ut fällor och snubbeltrådar. När det inte hjälpte tog de fram hagelgeväret, då var det allvar. De båda männen ville ju inte skada någon utan laddade hagelgeväret med salt men ville gärna provskjuta innan de använde det på riktigt. Den ene brodern skulle skjuta och den andra ställa sig på lagom avstånd och bli provskjuten på, för att se vilken skada som kunde ske. Det var bara det att skottet avlossades på mycket närmare håll än överenskommet och om byxorna gick sönder är oklart, men det verkade vara ganska sura miner bröderna emellan efter det.

Kvällen avslutade Jörgen Bok med en andakt och sedan fanns det fika. Inne i kyrkan fanns en presentation över omgestaltningen som pastoratet står inför gällande ut- och nybyggnation kring kyrkogården. Detta kommer att utföras under tre etapper. Etapp ett handlar om ett nytt gravområde med särskilda gravplatser, urngravar, askgravlund och askgravplatser. Etapp två gäller nybyggnation av förvaltnings- och ceremonilokal och anläggning av ny materialgård och etapp tre eventuell utvidgning av kyrkogård som kommer att utföras vid behov. Presentationen kommer att läggas upp på pastoratets hemsida.

I augusti är det Svenarums tur att ha kyrkogårdsvandring och då är det Kristina Nordqvist och Anne Johansson som är talare.

Lars Andersson hälsade välkommen  [1/15]

Mats Bergman till höger berättade om den nya boken om metallindustrin som börjar att säljas på hemvändardagen i augusti. Han skänkte också en tanke till Lars-Evert Eskilsson som brukar vara med som talare på kyrkogårdsvandringen och som har gjort ett enormt arbete med boken. Lars-Evert gick bort i slutet av maj efter en tids sjukdom.  [2/15]

Sven Gunnar Sundkvist  [3/15]

Man sökte sig gärna till skuggan denna varma kväll  [4/15]

Håkan Johansson  [5/15]

Erling Abrahamsson vid mikrofonen berättade minnen som han hade av Gustav Ljungström  [6/15]

Lars Andersson och Håkan Johansson  [7/15]

Skönt att ha med något att sitta på  [8/15]

Esbjörn Johansson  [9/15]

Jan-Erik Larsson dokumenterade  [10/15]

Esbjörn Johansson  [11/15]

Två systrar som lyssnade  [12/15]

Fika efter kyrkogårdsvandringen  [13/15]

En "gåramålning" från Johans lilla grå stuga i Kvarnaberg  [14/15]

Lars Andersson berättade om omgestaltningen av kyrkogården som planeras  [15/15]

Taggar

Dela


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *