Martina bloggar – om mor

En kort stunds återhämtning i skogen, gör att orken kommer tillbaka och man orkar vara mamma igen!

I dag är det mors dag. Och då kan man ju tycka att jag skulle hylla min mamma. Det kunde ju faktiskt vara lämpligt att skriva några fina rader om allt som mamma har lärt mig i livet. Men jag gör sällan saker för att det är lämpligt. Jag gör saker för att jag vill. Men det är väl klart jag vill skriva något fint om lilla mamma.

Faktum är att mamma har lärt mig mer saker än hon nog tror. Eller rättare sagt det är ju så mycket annat hon lärt mig än det som hon nog aktivt försökt lära mig. Mamma har framför allt lärt mig att man ska göra det man blir lycklig av och inte det som man tjänar mest pengar på. Hon har lärt mig att följa mitt hjärta och våga lita på min instinkt. Hon har lärt mig att det är ok att göra fel.

Min mamma har lärt mig att det är ok att inte vara perfekt. Att det är ok att man inte har städat jämt. Jag har genom min uppväxt lärt mig att man inte måste köpa allting nytt, att det är ok att både ärva och köpa begagnat. Det har lärt mig uppskatta de gånger man faktiskt köper någonting som är helt nytt.

Alltså det är klart mamma har lärt mig massor annat också, hon lärde mig att laga mat genom pedagogiska listor på hur man skulle göra. Hon lärde oss att alla måste hjälpa till för att det ska fungera. Numera lär vi varandra olika saker, vi snappar upp olika idéer och vidarebefordrar dem till varann.

Jag pratar med min mamma flera gånger i veckan för det mesta. Och jag kan konstatera att vi nog är ganska lika ändå. Jag hör uttryck komma över mig som jag vet kommer från mamma. Uttryck som ”AAAH dessa namn!” (efter att ha gått igenom alla familjemedlemmars namn när man ska säga till ett av barnen).  Eller ”jag blir galen!” (förlåt mamma), för att nämna två lite mindre smickrande uttryck.

Grejen är att alla är vi operfekta supermorsor, som är världens bästa mammor för just våra barn. För även om vi nog alla känner oss både otillräckliga, dåliga och rent av värdelösa ibland som föräldrar. Så är vi inte mer än människor. För att orka hålla koll på allting som är med våra barns olika egenskaper och behov. För att orka hålla koll på gympapåsar, extrakläder, tandborstning och att de har någorlunda hela och rena kläder på sig. Det kräver engagemang. Och det kräver energi. Energi som i mångt och mycket saknas när man som förälder sover med ett öra öppet varje natt. Alltid redo att vakna när barnen behöver oss. Och det gör att det ibland brister. Man känner sig ibland galen.

Så detta är en hyllning till alla oss som inte är perfekta på något sätt. Men som är bra nog ändå. Till alla oss mammor med skitigt hår och udda strumpor. Till alla oss mammor med tvättberg som växer och disk som staplas på hög för att vi somnade i soffan framför tv:n ännu en gång. Det är till alla oss mammor som älskar våra barn och sätter deras behov långt före våra egna.

Och detta är till alla oss som ibland vill sälja barnen på blocket, när de för tvåtusende gången samma vecka gör precis tvärtemot vad man sa. Till alla oss som älskar de där skitungarna så mycket att vi gråter av utmattning när vi till slut får andas en stund. Maratonlöpning i all ära, men utmattningen efter att ha försökt få på en overall på en vägrande unge i över en timme den slår det mesta. Varför får man ingen medalj för det?

Det är ok att känna att man ibland behöver vara utan sina barn. Det är ok att vara tacksam över att de sover regelbundet. Det är ok att hemmet blir ett tredje världskrig ibland. Det löser sig till slut ändå. Och jag tror faktiskt att när barnen väl är stora nog att flytta hemifrån, då kommer man sakna sömnlösa nätter med knän intryckta i ryggen eller en fot i magen. Man kommer sakna stunderna när de kryper upp i soffan riktigt nära (så där nära så man blir precis genomsvett av värmeslag). Och kanske (men inte så troligt) kommer man även sakna brottningsmatcherna med overaller och överdragsbyxor.

Så till sist, GRATTIS alla mammor på morsdag. Du må känna dig värdelös och världens sämsta ibland, men för dina barn är du alltid världens bästa. Och kom ihåg, även om vänners barn äter grönsaker på instagram (ja och i verkliga livet) betyder det inte att de inte dricker badvatten och smakar på godis de hittat under soffan också. Det visas bara inte lika ofta på sociala medier.

Och mamma, jag älskar dig! Du må i mångt och mycket inte vara perfekt. Men för mig är du världens bästa mamma ändå.

//Martina, som är mamma, vilken är din superkraft?