Mejvings krönika: Oj, det kom snö…

Gisslaköp tisdag klockan 17. Det jag inte visste då var att jag skulle få göra om arbetet under onsdagsmorgonen och ytterligare tio centimeter till...

Som av en händelse, eftersom det fortfarande är vintermånad, kom snön under tisdagsdygnet. Det utlovades, eller varnades (beror på vem man frågar) för kanske mellan 15–20 centimeter. Vädergudarna har inte alltid gjort det som SMHI tänkt och varnat invånarna för. Men den här gången kom allt som utlovats och lite mer därtill… 

Eftersom vi lever i den sociala medier-hysterin där ansiktsboken ska kontrolleras minst en gång i kvarten blev jag lite lätt irriterad på mig själv under tisdagen. Varför läser jag allt som läggs ut?

Att snön kom var ingen större nyhet, bara att titta ut. Men tisdagsdygnets absoluta mest omtalade arbetsplats där man blir helt nedtryckt i, oavsett hur mycket man än sliter, måste väl ändå vara kommunens maskinförare och entreprenörer när det gäller snöröjning. Hoppas innerligt att dessa killar och tjejer som jobbade dygnet runt för att hålla de viktigaste vägarna fria och framkomliga, inte har några sociala medier. 

Att ta sig den tiden att lägga ut ett inlägg och tro att det hjälper att gnälla på snöröjningen på samhällsgatorna är för mig obegripligt. Och sen när snöröjaren anländer så kör man för fort, för sakta, skottar för dåligt vid korsningar, infarter, utfarter, parkeringsplatser och gör vallar på de ställen som de boende inte tycker om… Att vara snöröjare måste vara det mest otacksamma yrket. Oavsett hur mycket man jobbar så blir invånarna inte nöjda.

Jag som bor en mil utanför 50-skyltarna innebar tisdagsdygnet så här för er samhällsbor som är nyfikna:

På eftermiddagen kom jag knappt hem, länsvägen möjligen plogad tisdag morgon och sista kilometern hem gjordes med ”någon där uppes” hjälp. 25 centimeter snö skottades på parkeringsplats för två bilar, tre smala korridorer in till huset, in till lillstugan där de bortskämda hönsen bor, i hönsgården så hönorna kan komma ut, in till vedboden, ner till matkällaren och ner till ladugården…På onsdag morgon var det dags igen. Samma procedur, mina snöfria korridorer syntes knappt, det hade blåst igen samt tillkommit ytterligare tio centimeter på natten. Och komma ner en kilometer till en förhoppningsvis skottad länsväg? Nej, det var inte ens lönt att försöka, jag fick helt enkelt vänta till snöröjaren kom då jag inte har en hög fyrhjulsdriven bil. 

Men vad gör det? Världen rasar inte samman för det. Och nästa gång det snöar kommer jag inte öppna några sociala medier.