Miia lämnar sitt arbetsliv bakom sig

Varje timma av resan bokfördes i de fulltecknade fem anteckningsböcker som Miia har kvar av denna spännande resan i Europa.

1956 föddes Miia Anserén i Kristianstad och hennes första arbetsplats var på Göingehofs pub i Hässleholm 1971.

– Jag var ung och naiv och fyllde bland annat på glasen från ölgastuberna på puben i Hässleholm. Efter två månader skulle jag hämta min lön och då fick jag bara betalt för fem timmar om dagen fast jag arbetat sex timmar i sträck. Hotellchefen gav sig inte, när jag påpekade att arbetstiden var mer än fem timmar, då han menade att en timma var lunch. Det stämde förstås inte då jag var ensam på puben under dessa timmar och vem skulle då sköta puben?

– Jag gick vidare i mitt liv och under ett halvår 1973 var jag barnflicka i Stockholm åt sexåriga tvillingar. Därefter, 1975, var jag tillbaka i Skåne och sålde abonnemang på en tidning i Hässleholm. Där jag övertalade enormt många att ta ytterligare abonnemang på tre månader där de fick ”Tage Erlanders memoarer” i så fall som gåva. Jag skötte mitt arbete så bra att chefen åkte från Kristianstad, hämtade mig på jobbet i Hässleholm varje dag och skjutsade mig hem, en resa för honom på över sex mil om dagen, berättar Miia och fortsätter; Därefter arbetade jag i en potatisfabrik i Hässleholm och det var så skönt att kunna trampa på pedalen så de försvann då man var färdig. Problemet var bara att då kom det ett kilo nya från hålet i båsets tak.

1975 efter att Miia flyttat till Helsingborg tog Miia jobb på LB-båtarna, så kallat Tura – båtarna, som gick mellan Helsingborg och Helsingör.

– Det var tio-timmars pass och det hon minns starkast därifrån var att alla de jättetunga askkopparna av glas skulle tömmas efter varje 20-minuters färd på vartdera hållet. Vi skyndade alltid oss att städa då båten kommit fram för att hinna spela tärning de sista minuterna innan folket släpptes på. Jag arbetade som ”brickflicka” och stod i kön längst fram där folk handlade. Jag lastade på det de handlat på brickan och följde med dem till bordet och förväntade mig som vanligt att få dricks. All dricks, vi brickflickor fick ihop, lades i en skål och delades upp rättvist efter passet. Men så solidariska var man inte på alla av de andra tre båtarna rederiet seglade med.

Därefter 1980 var Miia ugnssättare på en keramikfabrik utanför Helsingborg och jobbade sedan på en förskola under ett halvår i Helsingborg.

– Här trivdes jag bra. Det var oftast bakning med barnen och jag lyckades gå upp 16 kilo i vikt på bara två månader, berättar Miia och ler åt minnet.

I fyra år var Miia hemsamarit inom kommunen i Helsingborg.

– Minns mina år väl där jag var den enda anställda som fick gå direkt till hjälpmedelscentralen och hämta hjälpmedel till de gamla, eftersom de visste att jag bara hämtade dessa om det var absolut nödvändigt, de övriga fick gå via sin handläggare. Där trivdes jag bra, kommenterar Miia.

Under tre månader arbetade Miia som kokerska på en sommarkoloni utanför Örkelljunga. som var en försöksverksamhet för kommunens 12-åringar.

– Mitt starkaste minne från sommaren var att när jag hade ledigt en dag och inte kunde åka hem för det var för långt till Helsingborg. Då bestämde jag mig för att åka ut och fiska på den halvstora sjön som låg nära sommarkollot. Personalen tyckte inte att jag skulle ut och fiska och menade att barnen skulle bli avundsjuka och också ville ut på sjön. Men sagt och gjort, min lediga dag skulle jag få göra vad jag ville, och tog mig till sjön. Jag lånade ett drag till fisket från kolonin och fick en nyckel till kedjan till båten. Problemet var att alla sex båtarna som låg vid bryggan nära sjökanten var fastsatta i samma kedja så redan där uppstod problem. Men jag lyckades få loss båten jag skulle låna. Jag lade nyckeln i min ficka och rodde ut. Ingen av, varken personal eller barnen, hjälpte mig med båtarna utan stod bara och tittade på när jag rodde ut. Medan jag var på sjön passade de andra på att grilla korv vid grillplatsen vid strandkanten. Jag rodde så långt ut mitt på sjön så att de såg ut som små tennsoldater där de stod på stranden.

– När jag var mitt ute på sjön blev himlen alldeles svart och från ingenstans dök åskan upp och det började mullra och spöregna. Jag hade precis gjort ett långt kast med spöet och upptäckte i samma ögonblick att jag hade fått bottennapp. Jag fick inte in linan med spöet för det satt fast i botten. I panik bet jag av den grova linan. Rodde sen allt jag kunde mot land och regnet det tilltog. Åskan mullrade och blixtarna avlöste varandra. Då jag kom till bryggan förväntade jag mig få hjälp av de som stod i skydd vid grillplatsen. Men ingen lyfte ett finger för att hjälpa mig. Jag gjorde vad jag kunde för att lossa båtarna från kedjan för att kunna sätta fast min båt.

– Då tappade jag hänglåset rakt ner i vattnet. Då blev det liv i personalen som rusade till hjälp. De tog över det hela medan jag, helt förtvivlad och gråtandes, sprang upp till kolonin där jag blev tröstande emottagen. Jag var helt förtvivlad och såg hela min lön flyga iväg då jag inte bara förlorat draget som satt fast på sjöbotten utan även hänglåset som låg några meter ner i vattnet vid bryggan. Då kom en ur personalen och sa att man hittat låset med hjälp av en pinne och att draget skulle gå under oförutsedda utgifter, så jag behövde varken betala för drag eller lås, slutet gott allting gott, summerar Miia sin tid på sommarkollo 1980.

Vid ”Sjökronaparkens dansplats” jobbade Miia därefter under två år och senare blev hon avsmakare av delikatesser vid en fabrik i Helsingborg innan hon 1984 gick utbildning till fräsare. Detta var dock inget hon ville jobba med framöver så hon återgick till hemsamaritjobbet i Helsingborg under sommarlovet. 1985 var det nattjobb på ett bageri i Helsingborg där Miia stod på ett löpande band och sprejade vatten på de fyra fransbröden som överräcktes på en plåt, efter sprejandet skulle frön på bröden innan de åkte över på en annan plåtvagn för att sättas att jäsa.

1986 arbetade Miia som inkasserare och allt i allo på ”Bjuvs Sandblästring”. Där fick hon tillgång till en firmabil att ha även på fritiden eftersom inkasseringen gick så bra.

Den 27 december 1988 kommer Miia Anserén till Skillingaryd och började arbeta vid Smålandsrasta i Klevshult, där matlagning och städning stod på schemat. 1989 läser Miia in högstadiebetygen vid Finnvedskolan i Värnamo. Vid skoluppehåll på somrarna fanns Miia behjälplig vid dagcentret i Vaggeryd.

– Minns väl när vi var på studieresa till Göteborg. På förmiddagen besökte vi ett annat dagcenter på vägen till Göteborg och på eftermiddagen var vi på Liseberg där jag vann en jättestor blå elefant på lotteri.

– 1990 jobbade jag inom äldreomsorgen här i kommunen. Jag började i källaren där jag sattes på prov med att tvätta kläder, jag klarade detta galant och det här jobbet ledde till ett fysioterapijobb månaden efter. Jag utbildade mig i Värnamo till undersköterska och skötare 1992 – 1994. Det var en svår, men minnesvärd tid, då jag som enda vuxen gick i en klass med bara 16-åringar. Under pågående utbildning jobbade jag på sjukhem i Värnamo. Där var det fin stämning. Sjukhemmet stängdes ned senare och alla som bodde på hemmet fick flytta.

– Senare under min utbildning jobbade jag på medicinavdelning 17 på Värnamo sjukhus. Jag minns särskilt när en sjuksköterska kom inrusande till fikarummet och berättade att 3:1 hade fått frukost av henne och att hon genast upptäckt att patienten skulle genomgå en gastroskopi på morgonen. Jag minns det väl eftersom sjuksköterskan visade mig att vem som helst kan göra fel hur etablerad man än är.

Under pågående gymnasiestudier jobbade Miia på ett gruppboende för utvecklingsstörda i Skillingaryd.

– Jag glömmer aldrig min handläggare och hennes man som var polis i Jönköping. För det första så bakade hon två plåtar med jättegoda olika långpannekakor i ugnen till Davids begravning, då han dog sju veckor innan jag tog studenten. Hennes man, som var polis, åkte med sin polismotorcykel framför den häst och vagn som jag satt i när jag tog studenten. Han gjorde detta fast han inte hann vara med på min studentfest. Jag jobbade även på RIA-center i Värnamo under Sten Stork som var min chef då. Jag blev god vän med honom och han döpte mig i bassängen på gården samma dag som Davids begravning. Sten som döpte mig var pastor och jag fick, efter dopet, nattvarden av Christina Toning som var präst. Efter mitt dop körde vi från Skillingaryd till Billesholm med Davids aska där han skulle begravas på kyrkogården bredvid sin fru, berättar Miia.

Socialpedagogslinjen söktes våren 1995 där 4,2 i betyg krävdes och Miia hade ”bara” 4,0 i betyg…

– Jag gav inte upp utan sökte till sjuksköterska istället. Under sjuksköterskeutbildningen sökte jag till socialpedagog igen och kom in på en reservplats, så man ska inte ge sig. Under skolgången varvade jag utbildning med en chefsutbildning inom kommun och landsting Och under sommaruppehållen jobbade jag på ett dagcenter i Jönköping under flera år och året 2000 på psykiatrisk avdelning 22 i Värnamo. Examen till socialpedagog gjordes 1998 och utbildningen varade i tre år. Efter detta fördjupade jag mig inom psykologi. Jag fortsatte sedan med att uppgradera mig till socionom. Och därefter hade jag en föreläsningsturné runtom i länet samt i Borås där temat var skadeverkningar av missbruk.

1998 efter att Miia utfört ett vetenskapligt arbete om amfetaminmissbruk, där hon haft med en speciell behandlingsmetod eftersom en av hennes lärare önskat det, så fick Miia på sin examensdag under ett upprop i kyrkan ta emot Lions stipendium på 5 000 kronor. Detta för att åka till Frankrike och utforska behandlingsmetoden för att se om den kunde överföras till Sverige. Miia genomförde resan genom att lifta ner genom hela Europa 200 mil och hon genomförde de intervjuer som planerats. Planen är nu att Miia efter pensionering kanske kommer att färdigställa en bok om resan, Varje timma av resan bokfördes i de fulltecknade fem anteckningsböcker som Miia har kvar av denna spännande resa.

I högskolan (1995 – 2002) skrev Miia 19 egna vetenskapliga arbete bland annat ett arbete om ”Psykosocial stress – ur ett arbetsledarperspektiv”. Miia turnerade sedan runtom i länet och föreläste om psykosocial stress för högt uppsatta chefer och deras personal. Bland annat för skattekontoret i Värnamo, CSN i Jönköping, arbetsförmedlingen i Vaggeryd samt försvarsmakten på Skaraborgs Flygflottilj, med flera ställen.

2004 började Miia Anserén arbeta med ekonomiska utredningar på kommunledningskontoret i Vaggeryds kommun i en verksamhet som hon själv skapat och byggt upp, verksamheten liknar tv-serien Lyxfällan. 2006 – 2009 skapade Miia ”Historiska Rummet” på Värnamo folkhögskola. 2009 – 2013 fortsatte hon med föreläsningsturnén i länet om skadeverkningar av missbruk. Åren 2013 fram till nu har Miia återupptagit sin utredningsverksamhet i en anställning på Arbetsmarknadsenheten i Vaggeryd samtidigt som hon parallellt i samma verksamhet arbetat med ett förebyggande arbete på Fenix i Vaggeryd där hon har skapat projektet ”Koll på pengar”.

Varje termin under sju år, totalt 64 gånger, har eleverna fått utbildning av Miia om vad som händer om man inte betalar sina skulder. En föreläsning i nio steg som beskriver vägen från faktura till kronofogde och vikten i att ta tag i problemen innan man hamnar där.

Detta var Miias arbetsliv i en liten ask…