Motion: Fortsatt plankorsning i Vaggeryd och bevara kulturhus
Nyheter Vid måndagens kommunfullmäktige lämnade ”Allians för Balans” in en motion gällande kommunikationsutvecklingen i Vaggeryds tätort. – Det ska inte byggas en planfri korsning på Storgatan, säger Thomas Axelsson (KD). Läs också om Storgatan och fastigheterna Sandhem för mer än 100 år sedan.
Arkivbild
I motionen finns att läsa att:
”Trafikverkets projektering av elektrifieringen Värnamo – Nässjö samt sträckningen Byarum – Tenhult påverkar Vaggeryds tätort stort.
Behov av planskilda korsningar ökar och Vaggeryds kommun kommer med största sannolikhet att få bekosta dessa i kommande mandatperioder. Bomfällningstiderna förändras också positivt av beslutet att inte köra ner tågen förbi Vaggeryd för att vända. Trafikverkets beräkningar för bomtider finns för närvarande inte fastlagda. Det borde vara möjligt att påverka Trafikverket och deras system för tågklarering förbättras och utvecklas i syfte att kraftigt minska väntetiderna vid bomfällningarna med förbättrad och förändrad teknik.
Centrumutvecklingen i Vaggeryd är viktigt för att kunna behålla service och handel mot våra kommuninvånare. Därför bör Storgatan och Karlavägen med sin bebyggelse bevaras och då speciellt ”kulturminnesförklarade” hus. Det vill säga inte några fastighetsförvärv för att framtidssäkra möjligheten till planfria korsningar. Nuvarande parkeringsmöjligheter är också viktiga.
Anslutning/breddning av Nådastigen/Storgatan, för att kunna köra vägen via södra undergången är ett enkelt sätt att underlätta för trafikanterna. En parlamentarisk utredning om framtida, nästa mandatperiod, gällande planskilda korsningar och samhällsutveckling i hela kommunen bör tillsättas.
Därför föreslår ”Allians för Balans” i Vaggeryds kommun att alla planering i fortsättning förutsätter fortsatt plankorsning vid Storgatan”.
Thomas Axelsson (KD) föredrar motionen:
– Det här har inte gått rätt politiskt sett. Det ska inte byggas en planfri korsning på Storgatan. Anslutning och breddning av Nådastigen/Storgatan gör att man underlättar problemet. Vi vill tillsätta en parlamentarisk utredning gällande förutsättningarna för fortsatt plankorsning vid Storgatan.
Motionen godkändes av kommunfullmäktige och lämnade den vidare till kommunstyrelsen.
I motionen finns historik gällande de kulturminnesförklarade husen vid järnvägens närområde:
I november 1898 stod huset Sandhem 1 klart. Gustaf Jonasson, född 1868 i Brandstorp, köpte det året en jordplan på 3 600 kvadratmeter av Johan Andersson i Lyckorna. Priset var 400 kronor. Jonasson flyttade inte dit förrän år 1900 utan hyrde ut till ett par andra familjer från november 1898. Familjen Tilda Kristina och August Andersson flyttade då in i huset, likaså snickaren Ander Johan Petersson. År 1902 köpte Gustaf Jonasson mer mark, kanske han det året byggde det mindre huset på tomten. Delar av det stora huset kommer från Brandstorp. Jonasson betraktades som förmögen, man sa att ”han levde på pengar”. Flera personer lånade av honom. Jonasson hade en tid en lanthandel lite längre bort på Storgatan, den som senare blev Anton Kjellstedst affär.
1931 köptes Sandhem 1 av charkuteristen David Johansson, Storgatan 39. Han byggde till och flyttade sedan dit sin verksamhet från Redersberg på andra sidan Karlavägen. Två år senare flyttade familjen Johansson in i huset. Gårdshuset hade en lägenheter medan det stora huset hade två våningar och fyra lägenheter.
Gerda och David Johansson drev charkuterirörelse till 1962. Charkuteriet var känt för sina fina varor. Det var inte lätt att klara kylningen av varorna innan det fanns kylaggregat. David löste problemet genom att köpa is av bröderna Oskar och Fritiof Lindberg. Isen var uppsågad på Hjortsjön.
Åkaren David Ljungberg hyrde 1933-1936 en lägenhet i Sandhem 1. Han hade då häst och vagn i uthuset.
Emma Andersson, ”Matemma”, hyrde gårdshuset på Storgatan 39 från 1933 och hade matserveringen där. Hon var född i Järstorp 1980. De som arbetade inom industrin fick morgonkaffe 06.30, frukost 09.00, middag 13.00, kaffe 17.00 och kvällsmat 19.00. Affärsanställda fick middag 12.30 och kontorsanställda och lärare fick middag 13.30. På den tiden hyrde ogifta personer ofta ett rum utan kokmöjligheter. De utnyttjade denna matservering som var öppen alla dagar i veckan året om. Det kunde hända att ”Matemma” serverade upp till 70 gäster på en dag. 1947 övertogs rörelsen av Ästrid Källgren. Från 1950 är det lilla huset privatbostad.
Bengt Weidman kom från Hagerts i Jönköping och fortsatt med David Johanssons traditioner. Han kallade sin affär Weidmans Livs. Vid köpet ville David behålla en del av de vita arbetsrockarna. Varje månad betalade Bengt hyran kontant och då bjöd David på våfflor och kaffe iklädd den vita rocken. Två månader efter att Bengt tagit över bröt salmonellaepidemin ut i Vaggeryd, men affären klarade sig utan anmärkning. Bengt Weidman var kvar i Sandhem 1 fram till 1969 då han köpte mejeriet på Frideborgsvägen.
Flera andra verksamheter har sedan dess varit på Storgatan 39. Först Smålands Folkblads lokalredaktion med Erik ”Degan” Jonsson som redaktör, sedan Jannes Centralservice med Ola och Hasse Junelöv 1975-1988 och Lasse Melanders krukmakeri 1988-2001.
Tomten Sandhem 2, på andra sidan Storgatan, motsvarande nuvarande adresserna Storgatan 38-40 köptes 1898 av Johannes Abrahamsson. Han byggde inget hus där förrän 1902.
Sandhem 3, nuvarande adress Storgatan 43, byggdes 1899 av bröderna Alexius och Carl Johan Andersson. Selma och Alexius Andersson bodde sedan i detta hus hela livet.
Sandem 4 på nuvarande adress Storgatan 40 styckades av från Sandhem 2. Där byggdes ett hus 1905 av Betty Adolfina och Karl Johan Ström. Karl Johan, född i Bondstorp 1875 var handelsresande först men står senare som spannmålshandlare i församlingsboken.
Fler hus i närheten på båda sidorna av Storgatan fick sedan fastighetsbeteckningen Sandhem. Nummerbeteckningarna på fastigheterna Sandhem beror på i vilken ordning tomterna köptes in, inte på ordningen de bebyggdes.
Författare till historisk fakta i motionen: Lars-Evert Eskilsson
Hoppas verkligen att det byggs skolor och simhall.
Varför görs inget åt övergångsstället vid ICA. Äger ICA den till besökande till affären eftersom alla vill över även om de ser bilar komma.
En plankorsning i all ära men en jättegrop mitt i centrum lär bli spiken i kistan. Jag förordar att plankorsningen får vara kvar. Det finns andra vägar med undergång som alternativ
Ja nu börjar man väl undra hur det står till med balansen i Alliansen, att år 2023 förordna plankorsningar med järnväg, då måste man väl missat något i utvecklingen.
När vi någon gång på 90-talet hade en långt gången debatt om att bygga planfri korsning vid Storgatan i Vaggeryd var jag väldigt övertygad att så skulle ske, men på något vis föll detta bort och plankorsningen bestod.
När jag några år senare talade med Evald Andersson, som var kommunalråd vid tiden för debatten, förklarade han sin inställning mot planfri korsning med att han inte trodde på järnvägen. Detta måste man nog vid den tiden ha förståelse för ett sånt ställningstagande, men nu när vi 30 år senare och vi vet utvecklingen av järnväg och hur många människor som under tiden har väntat vid dessa bommar, fortfarande finns de som hävdar att behålla plankorsningen.
Nu hoppas jag väl trots allt att vi har en majoritet i fullmäktige som tar ansvar för utvecklingen, så att denna motionen placeras där den hör hemma, i papperskorgen.
Även om persontrafiken minskar så har ju godstransporterna ökat desto mer. Klart man ska ha planskild korsning, är det inte SJ:s vision att komma bort från plankorsningar? I så fall blir ju alternativet att klappa igen överfarten vid ICA?
Kan någon klok människa förklara hur och på vilket sätt Storgatan 39 hotas av en planskild korsning? Mellan järnvägen och karlavägen ligger bland annat det stora hyreshuset samt ica och swedbank. Lite skrämmande om politiker och tjänstemän kidnappar en sådan händelse för att genomföra aktiviteter som egentligen inte har någon koppling.
I vaggeryds centrala delar finns nästan inga äldre fastigheter kvar. Vid ägarskiften eller då hus befinns i underhållsmässig svacka jämnas de i regel med marken.
Kommunen borde stsnna upp och tänka efter mer än en gång före nästa rivningstillstånd. Hus går att bevara och restaurera. Verksamheter kan bedrivas även i äldre hus. Det är lätt att konstatera hur samhället förfulas och blir mer och mer oattraktivt
I den lösning som skisserats så hamnar undergången en bit nordöst så trafiken leds på andra sidan om parkeringen, över Frideborgsvägen till Karlavägen som då skulle få en cirkulationsplats vid korsningen med Storgatan.
Detta är anledningen till att det jobbas med inköp av fastigheter längre från befintlig plankorsning.
Med det förslaget blir vi ju av med ytterligare några så förhatliga äldre hus. Vackra och välvårdade hus dessutom. Bor de som krystar fram sådana förslag ens i kommunen?
Skämmes!