Saras krönika: Om att bli fångad på bild och tystnadsplikt…
Nyheter I mitt arbete råder tystnadsplikt som säkert inte alla vet om och ni har säkert inte heller kännedom att vi i branschen inte omfattas av den numera kända förkortningen GDPR. Att "inte vill vara med på bild" godtas alltså inte, egentligen. Läs Saras funderingar i krönikan här…
Yttrandefrihet är bland annat friheten att i skrift eller bild eller tal eller på annat sätt uttrycka tankar, åsikter och känslor.
Meddelandefrihet. Anonyma tipsare möter jag ofta. Att få, och kunna, tipsa anonymt ses som en självklarhet. Anonyma tips ges ofta i känsliga ärenden, om det gäller enskilda personer eller om man helt enkelt ”bara” vill vara anonym, vilket är helt okej. Det är straffbart om jag, som skulle ta emot tipset av en anonym källa, väljer att avslöja densamma. Att leta efter källan får inte en myndighet göra heller och offentligt anställda (exempelvis kommunanställda) har rätt att muntligen lämna över hemliga uppgifter om syftet är att dessa ska publiceras, vilket är ”meddelarrätten”.
I den här meddelarfriheten omfattas rätten att vända sig till oss på redaktionen och lämna uppgifter anonymt. För den personen som är anställd i offentlig sektor och vissa privata verksamheter innebär meddelarskyddet en extra trygghet och arbetsgivaren får inte fråga mig vem som lämnat uppgifter till media och arbetsgivaren får inte heller inte straffa en anställd som vänt sig med uppgifter till mig.
Tystnadsplikten omfattar oss alla på redaktionen. Tystnadsplikten omfattar den eller dem som lämnar information tills den här personen själv röjer sin identitet.
Lagen om tryckfrihetsförordningen är gammal, närmare över 250 år och i den här lagen finns flera grundpelare som bland andra är ensamansvar, vilket innebär att en enda person, utgivaren av mediet, är ensamt ansvarig för det som ges ut hos oss, etableringsfrihet som betyder att jag kan ge ut tryckt skrift utan hinder eller tillstånd från myndighet.
Sedan har vi det här med fotografering. Barnen älskar att vara med (även om de ibland inte får det), tonåringarna gömmer sig bakom något och vågar inte synas, medelålders invånare hatar det och pensionärer älskar att vara med på bild, i alla fall merparten…
När jag är ute frågar jag alltid om det är någon som inte får vara med på bild (tänker främst på skyddad identitet). Jag gör det för att vara schysst, men att bara säga nej för att man inte känner för det eller inte vill, godtar jag inte. Det har faktiskt att göra med att enligt grundlagen omfattas inte vi på redaktionen av GDPR. Jag behöver faktiskt inte ha samtycke för att ta samt lagra bilder. Det gäller även personuppgifter. Samtidigt är det min skyldighet att behandla personuppgifter på ett säkert sätt.
Tänk på det nästa gång: vi omfattas inte av GDPR utan det är fritt fram för oss. Man kan således inte neka att vara med på bild. Det gäller alla, även om man är manlig deltagare på dåligt humör i seniorveckan på Mejeriet eller mysig tomte i luciatåget som arrangeras i kommunhuset….