Ska det vara gläder eller glädjer?
Nyheter Vi har fått en läsarfråga kring orden gläder och glädjer.
Läsaren undrar om man ska skriva och säger det gläder oss eller det glädjer oss.
Frågelådan på https://www4.isof.se ger oss ett svar:
Båda formerna är accepterade, men gläder är fortfarande den föredragna formen. Gläder är också vanligare än glädjer. Frasen vi gläder oss kan också uttryckas med frasen vi gläds, som är presensformen av verbet glädjas.
Glädja med betydelsen ”göra någon glad” böjs gläder eller glädjer, gladde, har glatt.
Glädjas med betydelsen ”vara glad” böjs gläds även glädes, gladdes, har glatts.
Vi har kikat i våra tidningar och det är ganska jämnt fördelat mellan gläder och glädjer.
Ett råd är att att använda det som känns naturligast.
Kom gärna med egna förslag vad vi ska avhandla: Skriv till etikett@skillingaryd.nu.
Mer kring språket
TT-språket är en samling skrivregler, ord och begrepp till hjälp för alla som skriver. Kika gärna in på dess hemsida för där kommer vi att hämta de flesta tipsen vi kommer att förmedla: https://tt.se/tt-spraket/skriv/. Vi kommer även att ge tips på andra bra sidor som Språkrådet.
Tilläggas kan att även vi journalister gör fel. För att minska förekomster försöker vi också att studera TT-språket.
De flesta felen vi gör är dock av annan natur:
Vi skriver för fort och ser kanske inte att vi tappat något ord eller kanske skrivit itne i stället för inte.
Vi skriver kanske av slentrian idag i stället för i dag eller eller 5–600 i stället för 500–600.
Vi glömmer kanske att ta bort en engelsk förkortning eller att ett namn som HV 71 ska särskrivas då bokstäver och siffror oftast inte ska skrivas samman.
Oh, tusen tack för ett roligt svar. Jag ser förstås att ”hon gläder mig” verkar att förordas som ”riktigt” men din slutkläm, ”att ta det du själv finner bra” passar mig utmärkt – för mig ger det mer ”musik” i meningen…
Jag tycker om språk, ser mig som ”språkvårdare” (inte som polis). Det här var i alla fall en förstklassig hjälp. (vad sägs om den aktuella ”diskussionen” om ”de och dem” som lika gärna kan bli ”dom” i båda fallen! Oh nej! Ve och fasa. Jag brukar föreslå ett exempel för dem som har svårt att ”skriva rätt”. ”Jag sjunger för du som vill lyssna” – nej, så skulle vi aldrig säga. Det blir riktigt om man istället prövar med ”dig”. jag sjunger för dig som vill lyssna.. och då blir det jag sjunger för dem som vill lyssna… Klart som korvspad)!