Nyheter

Skoglund: När Börje Salming sjöng ”Gamle Svarten” för mig

Nyheter Inte ett öga var torrt under Tidernas hockeygala förra torsdagen när Börje Salming hyllades storstilat. Mitt i allt det tragiska så är det fint att han får ta emot hyllningarna medan han ännu är i livet.

Börje Salming från Canada cup 1976. Foto: Youtube och David Alin.

Det sägs att människor aldrig hyllas så mycket som efter sin död. Det är lite synd att vi människor har så svårt att ösa ut våra hyllningar direkt till personen ifråga när den är i livet. Det är därför det är så fint att ta del av den senaste tidens hyllningar till Börje Salming.

Salming gick i somras ut med att han drabbats av den fruktansvärda sjukdomen ALS. En sjukdom som bryter ner kroppen och förlamar muskler. Många kan efter ett tag exempelvis inte längre prata eller svälja.

Börje Salming kan inte längre prata och måste ha hjälp för att ta sig framåt. Det är hjärtskärande att se honom på det viset. Börje Salming har ju på något vis varit urtypen av manligt ideal. Stark och robust.

Han var den som banade väg för svenskar och européer i NHL och när karriären nästan var över så skrev han en bok om sitt liv och hockeyspelande. Då kan jag ha varit runt 12-13 år och den där boken har jag nog läst 10-15 gånger och det är nog dags att plocka fram den igen nu.

Börje Salming blev mäkta populär i Toronto där han spelade 16 av sina 17 säsonger i NHL och det var fint när han förra helgen hyllades inför en fullsatt arena där borta. Två gånger om dessutom. I torsdags blev han storstilat hyllad i Globen och det värmer att han får ta del av dessa hyllningar. Att han får en chans att uppleva svenskarnas och kanadensarnas kärlek.

Jag är lite för ung för att ha något jättestarkt minne av Börje Salming som hockeyspelare. Men däremot så minns jag när jag 2020 skulle ringa och intervjua honom om en grej. Jag blir aldrig nervös eller ”star strucked”, men här var det nog på gränsen. En legendar ju.

Men intervjun gick hur bra som helst och Börje Salming delade med sig av anekdoter från sin återkomst till Sverige från Nordamerika. Då spelade han för AIK och visades ut uppe i Leksand. Minns jag hans berättelse rätt nu så dunkade han klubban i sargen till publikens buande. Då drog sekretariatet igång dängan ”Gamle Svarten” i högtalarsystemet, som en pik till att han då var i 40-årsåldern. Det märktes att han uppskattade humorn i det, för skrattandes så sjöng han en bit av Cacka Israelssons mästerverk för mig.

Taggar

Dela


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *