Stenar från Duveleds gravfält
Nyheter Under sommaren kommer vi att presentera vad som finns på många av de informationsskyltar som är uppsatta i Vaggeryds kommun. Det är våra hembygdsföreningar som har sammanställt informationen på skyltarna. Du har säkert stött på någon av dessa skyltar när du vandrat runt. I några av artiklarna har vi lagt till bilder på hur det ser ut i dag.
Erik Nykvist /1912–1998/ ordförande i Arbetarnas kulturråd i Vaggeryds kommun tog initiativ till att stenarna flyttades hit för att synliggöra minnet av det utraderade gravfältet.
Längs en sträcka från Skillingaryd i söder till Eckersholm i norr finns en av länets tätaste koncentrationer av fornlämningar. Tyngdpunkten ligger i äldre järnåldern (500 f Kr – 450 efter Kr), och vittnar om en folkrik epok i kommunens historia. Stenarna i denna ring har hämtats från det gravfält från äldre järnåldern, som låg väster härom, ca 300 meter norr om vägporten under motorvägen som stod klar 1993. Sträckningen av den nya motorvägen medförde att gravfältet måste tas bort och en arkeologisk utgrävning företogs därför sommaren 1992.
Troligtvis bodde människorna i Duveled (gårdarna omedelbart väster om motorvägen) där de brukade sina åkrar, vallade sina kor, getter, jagade och fiskade.
Ur Arkeologisk rapport 2015:48
JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM
Ett gravfält från folkvandringstiden
Under våren och sommaren 1992 undersöktes ett gravfält från folkvandringstiden /350 – 600 år efter Kristus/, utanför Vaggeryd. Gravfältet var känt åtminstone sedan tidigt 1800-tal och i en sockenbeskrivning från 1852 omtalas att ”Uti torpet Knöpelängs åkerlycka, finnas en mängd resta stenar, men utan all synbar ordning.”
Ordningen blev återställd 1992 då matjorden avlägsnades och ett gravfält med domarringar, stensättningar, stenkretsar och omarkerade gravar framträdde. Domarringarna bestod av fem till elva (eller tretton) stenar med rader av småsten som sammanband de resta stenarna. Den största var oval och mätte 14 × 8,5 meter. Innanför fanns fembegravningar i form av brand-gropar. Stensättningarna var ofyllda, där den yttre ramen bestod av mindre – oftast kant-ställda – stenar.
Flera av de ursprungliga resta stenarna i domarringarna hade under århundradens lopp vittrat sönder och endast den under mark liggande delen kvarstod. De döda hade kremerats och de brända benen hade placerats i små omarkerade gropar tillsammans med gravgåvor som knivar, smycken, glaspärlor, benkammar med mera. Uppskattningsvis har 60–70 personer begravts på detta gravfält mellan åren 300–350.
Byarums Hembygdsförening
[1/3]
Utgrävning av domarring i gravfältets norra del. [2/3]
Karta som visar den rekonstruerade stensättningens placering benämnd Byarum 157:1 och det ursprungliga gravfältet Byarum 160:1, som nu ligger gömt under E:4an. I östra kanten av kartan ses Lagans sjösystem. [3/3]