Tillsammans för miljön

På agendan fanns punkter som hur vi ska se till att dricksvattnet är bra både nu och i framtiden. Samtalen handlade också om utsläpp av koldioxid i luften och det kom önskemål om att upprätta en koldioxidbudget i kommunen.

Naturskyddsföreningen efterlyste fler mätbara mål för att få ner halterna av koldioxid i vår luft. Den enskilt största orsaken till utsläppen hos oss kommer från trafiken enligt mätningar som har gjorts här. En klurig fråga, enligt Ulf Abrahamsson, (C), då majoriteten av våra industrier är beroende av trafik:

– Vår tillväxt i den här kommunen är ju de stora industrierna, de är extremt transportberoende. Utsläppsdelen där styr ju inte vi som kommun egentligen. Industrin drar ju ett rätt tungt lass idag. Det finns pengar att tjäna på att ställa om till miljövänligare sätt, som Vaggeryd Cell har gjort. Men det är en klurig fråga. Till sist handlar det mycket om gemene man. Men sen har vi gjort något jättebra också, som 500-bussen. Det är otroligt mycket folk som åker buss nu. Nackdelen är att det är mindre kollektivtrafik i landsbygden, men jag tycker ändå att det händer mycket bra i kommunen, säger Ulf Abrahamsson (C).

Förslag kom kring att uppmuntra människor att cykla istället för att ta bilen, när nu kommunen jobbat på att utveckla cykelvägarna. Går det att erbjuda morötter för människor som tar cykeln och låter bilen stå? Kanske någon slags sponsring av cyklar till fler än de som jobbar i kommunen?

Kvällens stora fråga – skogen

En annan fråga som engagerade var skogen, hur vi ska ta hand om skogen på bästa sätt och bevara skogens ekosystem. Jenny Wickford på Naturskyddsföreningen hade ett förslag:

– Kan vi hitta sätt där vi kan tjäna pengar på skogen utan att hugga ner den? Är detta något som vi i kommunen kan börja diskutera? För det tjänar vi alla på. Det är stora hälsovinster, det finns ju hur mycket forskning som helst som visar på att ha grönområden nära, och skog särskilt, är väldigt bra för oss människor. Det ligger ju i vårt högsta intresse, både för att vi vill ha ett klimat som funkar, men också för vår egen hälsas skull, säger Jenny Wickford från Naturskyddsföreningen.

Miljö- och byggnämndens ordförande Magnus Dauhn (S) tog till orda:

– Där har vi en jättefråga när det gäller friluftsgården i Vaggeryd och våra andra friluftsgårdar, Grönelund och Bäckalyckan, att vi vill pröva att göra friluftsreservat av de här områdena. Egentligen inte för naturens skull om vi ska vara självkritiska utan det är för människans skull. Det där har vi lagt lite på is nu, man ville pröva med Friluftsgården men har inte kommit till skott med riktigt än. Det är svårt att göra naturreservat, det är komplicerat men vår inriktning är just för att göra det för friluftsreservat, säger Magnus Dauhn (S).

Thomas Axelsson (KD) begärde ordet:

– Vi har ju knappt inte någon produktionsskog alls kvar i vår kommun. Det är ju tätortsnära skog för rekreation, friluftsområden i första hand som vi har egentligen. Sen tycker jag det är jättetråkigt det här som gäller friluftsgården häruppe, att det aldrig blev nånting och jag har fortfarande inte förstått varför man sa nej till detta. Att det bara skulle vara för att det var besvärligt, det argumentet köper inte jag i alla fall när beslutet togs. Men vi har en del områden med gammal skog i kommunen, och dessa områden behöver vi vara rädda om, säger Thomas Axelsson (KD).

Planer som inte efterföljs 

Men sen är frågan om det hjälper vad kommunens politiker kommer fram till och vad de skriver i sina planer, menar Annika Åberg på Naturskyddsföreningen.

– Vad stod det i skogsplanen? Ja då stod det att vi skulle spara björkarna, men det visste tjänstemännen inte om. När vi läser miljöprogrammet så saknade vi delar om det som handlade om skogen för det fanns inte med. Så kommunen gör sig också skyldig till att man sprider ut en massa saker i olika planer och program och sen finns det ingen som har helhetsbilden över det. Kan man inte försöka samla de viktigaste sakerna på samma ställe så att det inte är så svårt att ha koll på det och så att inte sådana här fadäser ska uppstå. Eller tycker ni att det är lätt att ha koll på alla planer, ni som politiker?

Ett ljudligt nej från hördes i kör bland de folkvalda som närvarade. Mats Oskarsson (M) förklarar:

– Vi har en extrem mängd planer på kanske 250 sidor vardera och som ingen riktigt håller koll på. För ett år sen ungefär så klubbade vi igenom en uppdatering av vår kulturmiljöplan, alltså för byggnader runtomkring här. På samma möte tog vi beslut om att riva en av de här byggnaderna som vi nyss hade beslutat om att den får vi inte riva. Så vi håller ju inte koll på det här själva. Och för varje ny sån här plan blir det svårare och svårare, säger Mats Oskarsson och fortsätter:

– Just nu, på KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott) nästa gång, så kommer det tas beslut om att gå vidare kring riktlinjerna för en energiplan för kommunen. Det snuddar ju väldigt nära på det här. Men det kommer också att bli ett sånt dokument som ingen orkar läsa hela vägen igenom, och som kommer läggas åt sidan. Det betyder ingenting. Om man istället gör det här på ett vasst sätt, och kanske sätter ihop ett miljöprogram, sätter ihop det med vår översiktsplan också – då kan man ju få nånting som det är mening med och som man faktiskt kan ha som referensmaterial, säger Mats Oskarsson (M).

Ordföranden i Naturskyddsföreningen, Marianne Frick:
– Jag sticker in med en liten kommentar där. Vi som får det på remiss, vi läser det här.

– Ja, och vi som är politiker läser dem också förhoppningsvis, innan vi går in och bestämmer om dem. Men sen är det liksom slut där, svarar Mats Oskarsson.

Samtalet fortsatte och under bensträckaren passade vi på att höra lite närmare med några av deltagarna.

Magnus Dauhn (S) var positiv till kvällen:

– Det här var ett bra initiativ, det kan väcka frågor hos oss politiker som vi kan ta till oss. Vi ser ju här också att vi kan vara eniga över partigränserna, särskilt i sådana här frågor. Det är bra tycker jag. Men man ser också hur lite vi kan påverka som kommun i dessa frågor. Som kommun är man nog lite liten i de här stora frågorna. Men jag tänker att vi ska göra vår del.

Jenny Wickford på Naturskyddsföreningen:

– Jag tycker det är jättespännande. Jag har inte varit med på något sådant här tidigare. Jag tycker det är otroligt värdefullt att kunna ha ett samtal som inte blir hetsk debatt. Där man kan prata om frågor som vi behöver prata om och som alla berörs av, så det gillar jag.

Vad brinner du mest för?

– Skogen – träd och skogen. Sen är det så att vi pratar om de här enskilda sakerna men allt hänger ju ihop. Pratar vi om skogen så pratar vi om vatten, så pratar vi om klimatet så pratar vi om vår hälsa. Så alla de här frågorna hänger ihop.

Vad hoppas du att det här samtalet ska leda till?

– Mer samtal tänker jag. Jag tror inte vi hittar några lösningar här men, ett mer långsiktigt samtal tror jag hade varit fint, säger Jenny Wickford på Naturskyddsföreningen.