Vaggeryds egen Allan Karlsson

Rolf hemma i sitt rum i källaren i Vaggeryd.

Det hela började med ett pepparkakshus. Ett väldigt gammalt pepparkakshus dessutom. Hos Rolf Olofssons familj finns ett som är intakt och byggt redan 1967. Det var när jag var där på ett reportage om pepparkakshuset som vi kom in på Rolfs yrkesliv. Det gick liksom inte att undgå att det handlade om något speciellt när man klev in i rummet i källaren som var fyllt med marint tema och föremål från ubåtar och annat. Rolf gick i gång ordentligt. Det var lite svårt att få stopp på honom och jag konstaterade att jag nog får komma tillbaks en annan gång när jag hade lite mer tid. Nu hade jag det och jag var tillbaks i rummet i källaren.

Berätta lite om dig själv, vem är du?
– Jag är uppväxt i Månsarp och flyttade så småningom till Vaggeryd. Ett ställe som jag tidigare hade bestämt att jag aldrig skulle flytta till. Mina pappa bodde ner i Helsingborg och när jag var i tonåren skulle jag ta tåget ner dit och byta tåg här i Vaggeryd. Jag stod på perrongen och tittade utöver Vaggeryd och tänkte att här skulle jag aldrig vilja bo. Men jag träffade min fru Christina som hade alla sina bekanta här och det hade nog inte blivit så lyckat om vi hade flyttat någon annanstans där hon inte kände någon och jag var ute reste hela tiden. Så Vaggeryd fick det bli och det har blivit bra.

Innan vi går in på ditt spännande arbetsliv, vad gör du nu som pensionär?
– Jag håller på med lite av varje och jag försöker att inte planera för mycket på dagarna. Jag hjälper döttrarna och vi har byggt ett stall och lite andra projekt. Vi åker en del med husbilen och tar några utflykter. Vi hjälper också en av våra grannar som blivit ensam med olika saker. Tidigare har jag hållit på med flygning, det har jag slutat med nu, men är fortfarande medlem i Värnamo flygklubb. Jag var medlem i Frivilliga Flygkåren, vi flög brandflyg bland annat. Där fick jag medalj då jag upptäckte en skogsbrand vid Bruzaholm och dirigerade räddningstjänsten dit. Trädgården är vi mycket i men det är Christina som har de gröna fingrarna och jag försöker hjälpa till med det jag kan. Jag sitter också med i tekniska nämnden och går gärna och lyssnar på politikerna i större sammanhang. 

Rolfs arbetsliv har ju minst sagt varit varierande; Brobyggen, kärnkraftverk, oljeplattformar, gasledningar och båtbyggen. 

Vad är det som du har jobbat med egentligen?
– Jag började på Luxor Radio i Jönköping som lärling och fick lära mig grunderna i elektronik och mekanik. Sedan började jag på Varuhuset Union i Huskvarna som reparatör på deras radio- och TV avdelning. Det höll jag på med till någon gång på 60-talet. Efter det började jag på Original-Ordhner i Jönköping som var ett kontorsmaskinsföretag. De hade börjat att tillverka en bokföringsmaskin och behövde någon som kunde elektronik. Jag pendlade mycket mellan Jönköping och Göteborg där fabriken låg. 

– Därifrån gick jag till Tekniska Röntgencentralen där de sökte någon som hade tekniskt kunnande och framför allt tekniskt intresse, det var lite roligt tyckte jag. Det hade ju jag så jag fick jobb där. Jag var anställd i Jönköping men var nere i Göteborg på raffinaderierna och fastnade där i stället där för de ville ha kvar mig. Jag fick uppdrag som mentor för nya killar som skulle ut i verkligheten. Det blev raffinaderierna i Göteborg och även i Stenungssund. Där hände en katastrof som blev ganska känd när Tjörnbron rasade. Där hade jag lite tur för jag var över på andra sidan bron i ett villaområde som heter Myggenäs där jag hälsade på en bekant. Vi satt och snackade och sent på kvällen satte mig i bilen och åkte hem över bron och på morgonen när jag vaknade hörde jag helikoptrar och undrade varför de var ute i mörkret. När jag kom till Stenungsund hade man satt upp en spärrbock med en röd fotogenlampa på. Jag funderade på vad som kunde ha hänt. När jag kommer till jobbet berättar de att Tjörnbron hade rasat. Nej, det trodde jag inte på, jag körde över bron i natt och berättade vilken tid. ”Då hade du en timma på dig för en timma efter du körde över så rasade bron”, berättade de för mig. Det var en stor tragedi och några som strök med. När den nya bron skulle byggas fick jag vissa uppdrag med den med att göra prover och kontroller på den med hjälp av ultraljusprovning av svets. Sedan började med jag att jobba med oljeplattformer i Dunkerque, och andra ställen i Frankrike. Då kallades jag för NDT Suvervisor, där jag fick åka runt och följa upp att allt var gjort, en kontroll av kontrollerna kan man säga.

– En sak som hände i början på 80-talet på Götaverken i Göteborg var när ett finskt fartyg som hette Bonny var inne för översyn och låg i torrdockan. Jag hade två uppdrag som jag skulle utföra. Det ena nere i maskinrummet och det andra i ena lastrummet. Jag började i maskinrummet som tur var. När jag är färdig och kommer upp på popdäck och tittar ner på kajen ser jag ambulanser och blåljus. När jag tittar framåt på fartyget ser jag att det ryker från trunkar och det ligger folk och kravlar. Det var ren kalabalik. Det hade skett en ”puff” då gammal olja som har bildat gaser och när någon tänder en gasbrännare eller likande så uppstår det en brand. Sju personer omkom, en av dem var en förman som jag hade mycket kontakt med.

– Jag hamnade så småningom på Karlskronavarvet för deras kvalitetschef hyrde in mig där när de byggde en sektion.  När jag var klar ville de ha kvar mig för de skulle börja bygga ubåtar i Gotlandsserien. Efter det satte i gång att bygga Öresundsbron, det var högbrodelen som vi byggde. Den byggdes i sektioner på varvet som transporterades till en industritomt på Värkö på där vi kunde sätta i hop de stora sektionerna. Jag ansvarade för att kontrollerna blev gjorda. Parallellt med detta hade Singapore köpt begagnade ubåtar av Karlskronaverket. Man skulle ”tropikalisera” dem så de skulle tåla det salta vattnet som finns där och ändra vikten på dem. Det var en omfattande ombyggnad. Vi var ute och provåkte dessa, bland annat ubåten Sjöhunden. På turerna och fick uppdrag som motorman. Jag tyckte det var väldigt lugnt att åka ubåt. Man behövde inte tänka på om det var natt eller dag utan körde sina sextimmarspass. Man tänkte en röd lampa i kontrollrummet när det var natt. Längsta passet var 14 dagar. En gång stirrade det till sig lite. Jag låg och sov och en alarmklocka började ringa, då var det brand ombord i aktersektionen. Jag kom ut i korridor där en officerare säger: ”Roffe, gå in och ta på dig glasögonen så du ser.” Det brinner i aktern så vi går fram och sätter oss i torpedrummet så får killarna ta hand om det. Där var inte någon större panik. Besättningen var väldigt lugna, de som jobbar på ubåtar är handplockade och har ett bra psyke.

– Karlskronavarvet har ju lett mig in på en massa olika spännande grejer, bland annat så jobbade jag mycket på Muskö örlogsbas. Fram tills att en spion avslöjade detta så var det oerhört hemligt. Ett par år var jag i Tyskland i Zweibrücken där Vattenfall beställt ventiler och min uppgift var att övervaka deras tillverkning. Jag har varit med och bygga en gasledning från Halmstad till Hyltebruk och även i Lund och Ängelholm. Det var också spännande. Där jobbade jag som kvalitetschef.

Här är Rolf nedsänt i en kärnreaktor med lariafonen fastsatt på halsen.

– Jag har suttit nedsänkt i en blykapsel i en kärnreaktor som tidigare varit i drift. Jag är den första som varit nere i en reaktor i detta sammanhang. Där skulle jag kontrollera anslutningar till matarvattenledningar. Det är på grund av strålningen som jag behövde sitta i blykapseln. Jag behövde egen luft och för att jag skulle höra vad de sa till mig hade jag en lariafon så jag kunde hålla kontakt med de som var uppe. En lariafon är i stället för en mikrofon, den sitter på halsen som fungerar med hjälp av vibrationer. Jag hade preparerat mig rätt ordentligt för jag fick vara nere i tolv timmar.

– Mitt senaste jobb var på Forsmark, jag hade då jobbat på andra kärnkraftverk och hamnade där uppe som mentor. När jag var klar med det så skulle jag sluta men då var det dags för revision av alla tre verken och då hamnade jag där. Där jobbade jag kvar tills jag var 78.

Vad har varit mest intressant under ditt arbetsliv? Det mest spännande har varit att jobba med marinen och ubåtarna. Spännande på det sättet att det är väldigt intressant, det handlade inte om rädsla för det skulle hända någonting. Jag har nog inte den läggningen, jag är alldeles för nyfiken.

Vad har varit jobbigast? Många av jobbet har varit fysiskt krävande för man får krypa och åla. När ubåten var inne för översyn fick man krypa in i trånga utrymmen. Det har hänt att jag behövt hjälp för att komma loss.

Hade du önskat något mer som du borde provat på? Jag har fått jobba med det som jag har varit intresserad av så det kan jag inte komma på. Det har alltid varit en progress och spännande på ett intressant sätt. Det dyker upp problem som skallen får jobba med och om man löser, det så är roligt. Det dykte ofta upp saker som man behövde lösa både när det gäller båtar och brobyggen bland annat. 

Det låter nog mer spännande än det är sa Rolf nån gång under intervjun men det undrar jag…