Vaggeryds egen Allan Karlsson
Nyheter Att jobba med oljeplattformar, bygga ubåtar, flyga flygplan, bli nedsänkt i en kärnreaktor, bygga Öresundsbron, köra över Tjörnbron en timma innan den rasade och vara nära ”explosioner” är rätt spännande grejer och kanske inte så många i kommunen som gjort allt det här. Rolf Olofsson har mycket att berätta och jag kan inte låta bli att tänka på Allan Karlsson i Hundraåringen som försvann…
Det hela började med ett pepparkakshus. Ett väldigt gammalt pepparkakshus dessutom. Hos Rolf Olofssons familj finns ett som är intakt och byggt redan 1967. Det var när jag var där på ett reportage om pepparkakshuset som vi kom in på Rolfs yrkesliv. Det gick liksom inte att undgå att det handlade om något speciellt när man klev in i rummet i källaren som var fyllt med marint tema och föremål från ubåtar och annat. Rolf gick i gång ordentligt. Det var lite svårt att få stopp på honom och jag konstaterade att jag nog får komma tillbaks en annan gång när jag hade lite mer tid. Nu hade jag det och jag var tillbaks i rummet i källaren.
Berätta lite om dig själv, vem är du?
– Jag är uppväxt i Månsarp och flyttade så småningom till Vaggeryd. Ett ställe som jag tidigare hade bestämt att jag aldrig skulle flytta till. Mina pappa bodde ner i Helsingborg och när jag var i tonåren skulle jag ta tåget ner dit och byta tåg här i Vaggeryd. Jag stod på perrongen och tittade utöver Vaggeryd och tänkte att här skulle jag aldrig vilja bo. Men jag träffade min fru Christina som hade alla sina bekanta här och det hade nog inte blivit så lyckat om vi hade flyttat någon annanstans där hon inte kände någon och jag var ute reste hela tiden. Så Vaggeryd fick det bli och det har blivit bra.
Innan vi går in på ditt spännande arbetsliv, vad gör du nu som pensionär?
– Jag håller på med lite av varje och jag försöker att inte planera för mycket på dagarna. Jag hjälper döttrarna och vi har byggt ett stall och lite andra projekt. Vi åker en del med husbilen och tar några utflykter. Vi hjälper också en av våra grannar som blivit ensam med olika saker. Tidigare har jag hållit på med flygning, det har jag slutat med nu, men är fortfarande medlem i Värnamo flygklubb. Jag var medlem i Frivilliga Flygkåren, vi flög brandflyg bland annat. Där fick jag medalj då jag upptäckte en skogsbrand vid Bruzaholm och dirigerade räddningstjänsten dit. Trädgården är vi mycket i men det är Christina som har de gröna fingrarna och jag försöker hjälpa till med det jag kan. Jag sitter också med i tekniska nämnden och går gärna och lyssnar på politikerna i större sammanhang.