”Världen behöver fler som Elliot”

Elliot spelar rumpnisse i Ronja Rövardotter på Visingsö. Foto: Privat

Det var en helt vanlig fredagskväll i januari. Emma Adelöw satt i bilen på väg hem från jobbet, maken Jens var hemma och nattade minstingen Elise. Sonen Ludvig pysslade med sitt hemma i huset och äldste sonen Elliot var iväg med Equmeniakyrkan till Kyllås för att åka skidor.
– Det var första gången han stod på ett par skidor. Han tyckte det var fantastiskt roligt och han var jätteduktig på det enligt instruktörerna som var med honom i backen, berättar mamma Emma.

I ett ögonblick trasas allt sönder och en kamp som fortfarande pågår tar sin början.
– Alltså… Jag skulle ge allt för att få tillbaka livet med jobbångest, tonårstjafs och andra vardagsbekymmer, säger hon.

Det som händer den där fredagskvällen i januari är att Elliot tappar kontrollen i backen, kraschar in i skyddsnätet i hög hastighet och åker sedan ner i en bäck.
– Skyddsnätet håller honom i två meter, sedan glider han under skyddsnätet och landar sedan i bäcken. och undviker antagligen både stenen och trädet som är där, för han har inga blåmärken, inga skador som tyder på det. Antagligen så slår han i huvudet rejält på högersidan och alla skadorna är liksom som ”Shaken baby syndrome”, det är skakskador liksom. Han tappar medvetandet där och då och har fortfarande inte vaknat, berättar hans mamma.

Samtidigt kämpar Jens på med nattningen på hemmaplan.
– Jag hade fyra-fem missade samtal från en förälder till en kompis till Elliot. När jag kom ner så sa Ludvig att jag var tvungen att ringa upp Elliots kompis.
– Hon berättar att Elliot ramlat, är medvetslös och att ambulansen är tillkallad. I det läget tänker jag inte att det är något allvarligt. Det var hjärnskakning jag tänkte att det kunde handla om, berättar Jens.

”Vänd”

Samtidigt i bilen på väg hem pratar Emma med sin kompis i telefon. Plötsligt får hon ett sms från sonen om att hon ska ringa Jens och att det är viktigt. Jens ber henne att vända och åka direkt till Kyllås.
– Jag kan inte heller i min vildaste fantasi där och då tänka att det är allvarligt. Utan precis som Jens så tänker jag att det handlar om hjärnskakning eller något brutet ben.

När Emma kommer fram till Kyllås så ligger Elliot i värmestugan och ambulansen har precis anlänt. Emma berättar att hon fortfarande var relativt lugn. Hon åker med i den andra ambulansen som larmats till platsen mot Ryhov. Det är först där, i akutrummet, det sakta börjar gå upp för henne att detta kan vara allvarligare än vad hon först trott.
– Det var som en utomkroppslig upplevelse. De sätter mig på en stol och då ser jag att det är hur mycket personal som helst som jobbar runt Elliot. Det är till och med så att det är en kille som bara står och noterar vad alla säger. Då inser jag… Då är det som att dra korken ur en flaska.

Samtidigt så har de lyckats få tag i Emmas syster som kan avlösa Jens i hemmet så att också han kan ta sig till Ryhov. Innan Jens har kommit till sjukhuset så får Emma beskedet att Elliot kommer transporteras till Linköping.

Emma och Elliot i en hiss på Universitetssjukhuset i Linköping. Foto: Privat

Ambulansen med Elliot åker i förväg och Jens och Emma åker efter. Runt midnatt är de framme i Linköping. Stället som ofrivilligt har blivit deras hem ända sedan den 17 januari.
– När vi kom fram så blev vi slussade till ett väntrum och fick besked om att Elliot var på operation. Sedan fick vi träffa en kurator. Sedan kirurgen som hade opererat honom och sa att vi snart skulle få träffa honom, men att han låg nedsövd i respirator.

Elliot vaknar inte

Under de första två veckorna från olyckan var det osäkert om Elliot ens skulle överleva. Både Jens och Emma beskriver den hemska och ovissa väntan under denna tid.
– Den där väntan har ju egentligen inte stannat av. När de slutade med sömnmedicinen så förväntade ju både vi och läkarna att han skulle vakna. Men det gjorde han ju inte.

I början så sövde man ner Elliot för att hjärnan skulle få en chans att återhämta sig. Men trots att man sedan länge har slutat att söva ner honom så har han fortfarande inte vaknat. Läkarna kan inte heller ge någon prognos för när han kommer vakna. Eller hur omfattande hans skador kommer vara.
– Läkarna säger att hjärnan är det organet i hela kroppen som har längst läkningstid. Om du till exempel får ett benbrott så vet man att efter sex veckor har det läkt. Prognoserna, om vi tittar på röntgenbilder så ser det inte ljust ut. Samtidigt säger läkarna att man inte kan veta förrän han vaknar, berättar Emma.

Ovissheten tär.
– Det är jättejobbigt. Hade jag vetat att jag hade som en tidsram eller liknande som sa att Elliot kommer att behöva vila och läka i 300 dagar… Då hade det varit enklare, då hade man kunnat dra streck och börja räkna ner. Men det vi är i just nu, det är en väntesorg som är rätt tung, berättar Emma.

Ni har två andra barn, ni har jobb… Hur får man ihop vardagen i en sån här situation?
– Både jag och Jens har vård av allvarligt sjukt barn. Elise fyller fem i sommar och har ingen skolplikt. Men hon går på förskolan hemma ibland. Vilket hon behöver. Ludde går i sjuan och… Det här är funktioner som vi har fått medvetande om efter Elliots olycka, och det är ju saker som sjukhusskolan. Den är ju helt fantastisk. Det finns möjlighet för ”Ludde” att komma upp och bo hos oss i Linköping och gå på sjukhusskola, berättar Emma.

Elliot på besök på Ronald McDonalds hus. Syskonen Elise och Ludvig och pappa Jens är också med på bilden. Foto: Privat

Vissa perioder är någon av Jens eller Emma hemma i Vaggeryd. Vissa perioder så tar Jens mamma hand om markservicen på hemmaplan.
– Men det är ju ett liv där… Jag har bara sovit 15 nätter hemma i min säng sedan olyckan den 17 januari. Det är lite en känsla av att man sitter i fängelse. Vi bor ju på Ronald McDonalds hus här bredvid sjukhuset och har haft ett rum sedan dagen efter olyckan. Det här är ju ett hem bortanför hemmet, säger Emma och fortsätter:
– Vi bor bra här, men hur bra det än kan bli så är inte det här livet som vi vill ha. Det är inte vårt hem. Det jag längtar efter nu är sånt som en vanlig familj tycker är jobbigt. Tonårstjafs, fyraårstrots. Jag längtar efter att ta min sunkiga matlåda och ha lite jobbångest över att jag börjar halv sex dagen efter. Det är det enda jag vill ha nu.

Båda Elliots föräldrar berättar om det massiva stöd familjen fått efter olyckan. Emma har valt att dela med sig av vardagen från sjukhuset på Instagram och följarantalet har rusat i höjden. Så utöver stödet från familj, vänner och bekanta så har det även strömmat meddelanden in från okända personer.
– Vad ska man säga? Det är många som har krokat arm med oss. Mitt i allt det mörka så kan det ändå finnas ett ljus. Det jag har märkt den senaste tiden är att jag får nästan dagligen meddelande från folk. Häromdagen fick jag ett meddelande från en kvinna som berättade att hon har tre barn och att hon lider av psykisk ohälsa och försökt ta sitt liv flera gånger. ”Men när jag läser dina inlägg nu så blir jag motiverad till att börja livet”, skrev hon, säger Emma.

”Världen behöver fler som Elliot”

När denna artikel skrivs så har Elliot sovit i 109 dagar. För att hålla igång kroppen så använder man något som kallas för passiv träning. Emma förklarar:
– Två eller tre gånger per dag förflyttar vi honom ifrån sängen upp till en så kallad combilizer. Där kan vi ha honom stående och det är för lungornas funktion, men också tarmarna. I samband med det kommer en fysioterapeut eller en arbetsterapeut in och gör stretchövningar och sånt där.

Sjukgymnastik under clowners överinseende. Foto: Privat

När kroppen inte rör sig drar den sig samman. Emma och Jens berättar att Elliot vid två tillfällen fått Botox i vissa muskelgrupper för att de ska slappna av.
– Det är nästan som om du tänker att du står i Robinson och håller en påse över en spik. Så är det, han är hela tiden spänd i vissa muskler och slappnar inte riktigt av. Sen kommer han antagligen att behöva operera vissa kroppsdelar efteråt för att få ut muskellängden igen.

Så mycket planering framåt blir det inte för familjen. Det är här och nu som gäller.
– När man är hemma i Vaggeryd är det fullt fokus på de andra barnen. Det finns inte jättemycket långsiktigt tänk. Just nu finns det inget fokus på jobb eller vänner. Det är här och nu. Man tar vecka för vecka och varje fredag, olyckan skedde ju en fredag, är extra tung, berättar Jens.

Hur är Elliot som person?
– Oj, säger Emma och skrattar innan hon fortsätter:
– Nu kommer ju folk tycka att jag är en extremt partisk mamma, och det kanske jag är. Men samtidigt är han…Världen behöver fler som Elliot. Här har vi pojken som gör en julklapp åt Tomten för att Tomten är så snäll mot alla andra. Killen som står upp för sina vänner. Han är extremt begåvad i skolan. Trots att han är tonåring så har han följt med sin pianolärare och spelade piano på ålderdomshemmet. Han har en jättefin värdegrund, berättar Emma och fortsätter:
– Han får de i sin omgivning att känna sig sedda. Han är en extremt empatisk person som har ett jättefint hjärta. Han har humor och är rapp i tanken.

Intervjun har lidit mot sitt slut. Under större delen av dagen är föräldrarna med Elliot på Universitetssjukhuset i Linköping. Under en timme tar personalen över så Emma och Jens kan göra annat. Men Emma vill avsluta med en sak. Utöver tacksamheten över allt stöd och besök på sjukhuset. Elliots kompisar som varit på besök eller skickat presenter så tänker hon på en anekdot.
– Han har entreprenörsandan i sig. När han började sjuan så gick han till affären och köpte kakor som han sedan sålde på skolan. Jag antar att det var för att finansiera sitt egna kakbegär. Han är klurig är han. Och jättesnäll.