Vart är vi på väg?
Nyheter "Frågar sig Kristian Luuk på fredagskvällarna. Det gör jag också med anledning av följande: Utan respekt och medkänsla. Så kan regeringens politik mot nya svenskar som integrerats i vårt samhälle lätt sammanfattas". Läs debatten från Robert Alkemark (S) här.
Idag behandlar politiken hederliga människor på ett ovärdigt sätt. Den utgör också ett problem för handeln, tillverkningsindustrin och för att inte tala om bemanningen inom vård- och omsorgsyrkena.
För 17 år sedan införde regeringen Fredrik Reinfeldt (M) en lag som gav invandrare möjlighet att jobba om de fått avslag på sin asylansökan. Man talade om ett så kallat spårbyte.
Nu ska lagen rivas upp med olyckliga och svåra konsekvenser.
Det mest anmärkningsvärda är att lagen ska gälla retroaktivt. Du läser rätt. Den innebär att människor som redan arbetar och försörjer sig sedan många år måste lämna landet. Undersköterskan måste säga upp sig och resa till hemlandet. Samma sak gäller för industriarbetaren. Och barnen tvingas att lämna hemlandet Sverige (!) för att åka till ett främmande land.
Regeringen och Sverigedemokraterna har mött mängder av protester. Lagkloka, myndigheter och kristna församlingar har också kritiserat lagen och sättet på hur våra medmänniskor blir behandlade.
Många av de som nu tvingas ut ur landet lämnar nu stora hål efter sig.
Regeringen har försökt att försvara politiken med att man kan söka jobb på nytt efter ha betalat dyra biljetter till hemlandet där ansökan måste göras. Men här slirar regeringen Ulf Kristersson och framförallt migrationsminister Johan Forssell som genomför vad Sverigedemokraterna länge har efterfrågat.
Dessa ministrar vet att många av de som nu tvingas bort inte har den lön som krävs för att komma tillbaka, nämligen över 33 000 kronor per månad. Men dessa ledande moderater ser sig nödda och tvungna att gå Jimmy Åkesson tillmötes.
Skälen är flera till att de borttvingade inte lär komma tillbaka. Löneläget inom vården och omsorgen är inte högt. Dessutom arbetar många – ibland mot sin vilja – deltid. Även industrin utanför storstadsregionerna har ett löneläge där långt ifrån alla når 30 000 kronor även efter många år. Vad är alternativet för företag, kommuner och regioner då duktiga yrkesarbetare försvinner? Här väljer regeringen att tiga. Att höja lönerna drastiskt skulle prissätta företagen ur marknaden. Och brist på arbetskraft kan leda till produktionsminskningar och därmed sänka lönsamheten i företagen. Bekymret är redan stort att bemanna svensk vård och omsorg. Det är otäckt att se hur Sverigedemokraterna fått med sig de borgerliga partierna på att göra livet svårt för nya, integrerade svenskar.
I Tro och solidaritet jobbar vi för en rättvis och human migrationspolitik. Att kasta ut redan integrerade svenskar visar att tiden är ur led.
Hur vi möter främlingen är ingen oviktig sak, vilket en del debattörer ger uttryck för. Jag tycker att det kan vara på sin plats att tänka på Jesus ord i Matteus. Där säger han: ”Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då skall de svara: Herre när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken och sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? Han svarar dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.”
Dessa ord borde leda till reflektion hos alla partier i dessa dagar, men främst hos dem som tvingar ut integrerade människor ur landet.
Robert Alkemark
Socialdemokrater för Tro och Solidaritet i Vaggeryds kommun