Vision blev verklighet: Vattenbufflar i Svänö

Sommaren börjar gå mot sitt slut. Denna regniga torsdag tog vi oss till Nässja för samåkning till Kävsjön för den dagliga tillsynen. I bilen berättar Johan Petersson så här:
– Jag har haft en del andra uppdrag på i nationalparken och de kände därför till oss. Vi fick frågan om vi kan sköta den dagliga tillsynen. Eftersom vi måste hålla oss på hemmaplan ändå, då vi har egna djur, så tänkte vi att ”varför inte”. 

I början av juni kom tio asiatiska vattenbufflar med båt från Gotland. För att anpassa sig till småländska luften så fick bufflarna vila ut hos familjen Petersson/Ågren innan de transporterades ut på sommarbete vid Kävsjön. 

Vad ingår i ert arbete?
– Vi åker ut en gång om dagen, antingen jag eller Johan, och ser till att de mår bra. Vattenbufflarna går på närmare 40 hektar så det kan ta en stund innan de hör att vi kommer. Det är tio till antalet. Alla tio har namn och stutarna heter Berra och Josef. Det är såklart ett projekt men det har varit ganska smidigt, berättar Eva när vi passerar Stråkeved. 

Johan Petersson flikar in att:
– De är som i stil med en labrador, väldigt lugna och snälla. 

När vi parkerar vid Svänö möter Ida Johansson, nationalparksförvaltare och tillsynsman på Store Mosse. Ida, som också bor på Häradsö, berättar om varför marken betas av vattenbufflar:
– Det kommer sig så att i skötselplanen på Store mosse så vi ska odlingslandskapet hävdas, som det gjorts sedan 1800-talet efter sjösänkningen. Tack vare sjösänkningen fick man nya stora ytor att bruka och beta vilket också blev en väldigt attraktiv plats för fåglarna. Från 40- till 60-talet har det faktiskt betats av, det sägs, av 200 kor, 50-tal hästar och 250 får och det är stora områden att sköta. Fram till 2018 har det faktiskt gått vanliga kor men det funkade lite dåligt för maten räckte inte till, lite kräsna och man har behövt att stödutfodra. Sedan 2018 har vi försökt på andra vis hålla området öppet för att det inte ska växa igen. Det har frästs med en ombyggd pistmaskin på dessa områden. Vadarfåglarna gillar inte igenväxning utan vill gärna ha öppna ytor där de häckar så de kan hålla koll på rovdjur. Opraktiskt och kostsamt när det är så stora ytor att sköta, men efter att det rapporterats på andra håll om positiva effekter på buffelbete så väcktes en vision.

– Förra året stod även det stora Kävsjöprojektet färdigt. Där har man satt ett fast dämme mellan Kävsjön och Häradsösjön, ett reglerbart dämme i Fläsebäcken med tillhörande fiskevägar. Med hjälp av dessa kan man styra vattnet och skapa fluktuation som stör vegetationen samt att den ringbarkas när isen förhoppningsvis lägger sig. Målet för allt detta är att återskapa en attraktiv fågellokal igen så som platsen en gång var.

– Vattenbufflar gillar det här lite grövre gräset, lite blötare mark samt älskar att bada och rulla runt Det råder vattenbuffelbrist i Sverige och det har varit utmanade att få tag i vattenbufflar. Med hjälp av Länsstyrelsekollegor i Stockholm hittade vi en villig djurhållare som kunde tänka sig att hyra ut några av sina djur. 

Hur länge ska bufflarna vara här?
– Vi får se men det är sagt till oktober. Vi var lite oroliga över det här området, rikkärret, som restaurerades 2023, är på tre hektar och som är som en egen fålla. Det ska betas extensivt, så det inte ska betas för hårt. Här är arter som är beroende av hävd som har kommit till när man utarmar marken. Men det har fungerat riktigt bra och bufflarna håller sig gärna ute på maden.

Är det fler Länsstyrelser i landet som har vattenbuffelprojekt?
– Ja det är det. Jag tror också att det är en trend som växer. 

Asien och klimat, hur trivs vattenbufflarna i kalla Sverige?
– Djurägarna som har varit här och hälsat på djuren säger att det är kalas. Gott om mat, vatten och de kan bada.

Nationalparksförvaltare Ida Johansson avrundar med att:
– Det hade varit roligt om vattenbufflar kan vara självklara naturvårdare här på Store Mosse. Marken kring de gamla gårdarna Svänö och Lövö betas av vanliga kor och vi hamlar även träden kring gårdarna likt de gjorde förr.

Framme vid stängslet har Eva och Johan gått ut en bit, spannen med morötter är med och de börjar ropa efter vattenbufflarna. Långt bort ses de börja lufsa, när de kommer närmare börjar de springa, marken dundrar och vattnet plaskar. Eva och Johan känner de nu igen efter de dagliga besöken och vet med sig att det alltid är något gott som bjuds när de kommer på besök.
Lite extra omvårdnad för de som kommer nära staketet fås då krattan får agera rygg-, huvud- och halskliare.

När vi åker hemåt får Johan och Eva dela med sig av tankarna efter vattenbuffelsommaren:
– Det har varit roligt. De var lugnare än vad vi tänkt oss och mer sociala. Det är ett udda och kul uppdrag, summerar paret från Nässja.

Vi ringde upp vattenbuffelägaren Karin Yxfeldt som bor på Gotland. För två veckor sedan fick de sin 24:e vattenbuffel och allt började 2018 med tre vuxna och en bebis.
– Min man har en våtmark som blev klar 2014. Det är ett område som alltid översvämmas och då tänkte han om man kunde göra något annat på platsen. Föreningen sportfiskarna gjorde en gäddleksplats då den aldrig torkar ur. Våtmarken har tre dammar på drygt 12 hektar. Det växer både vass och kaveldun, de som ser ut som cigarrer du vet. Kaveldun är en fantastisk bra växt och alla som håller på med överlevnad vet vad man kan använda cellulosan till. Då googlade vi runt hur man skulle hålla undan kaveldunet då det var precis tjockt överallt. Vi tittade på maskinellt alternativ men det passade inte oss. Cellulosan tål inte vanliga kreatur då de är för hårt avlade. Men vattenbufflar tål cellulosa. Vi hittade en gård i Eskilstuna som hade vattenbufflar, vi åkte dit och föll pladask. Vi har läst på mycket och det finns studier som visar att vattenbufflarna tål kyla bättre än värme. Första asiatiska vattenbuffeln kom till Halland 2010 och 2018 var det dags för oss att skaffa tre vuxna och en bebis, berättar Karin.

Vad är det som är så speciellt med vattenbufflar?
– De simmar, de dyker, betar under vattenytan så stängslet måste vara ut i vattnet. De är helt enkelt gjorda för att leva i vatten. När de äter under vattenytan stängs näsborrarna och öronen är gjorda så att så att inget vatten rinner in. I bufflarnas juver är det ett extra membran i så inget vatten kan gå upp i spenarna och mjölkkörteln. Det är inte alls som vanliga kor, inte samma mjölkgångar. De är tåliga, väldigt friska och är otroligt motståndskraftiga. De har ett naturligt skydd mot fästingar, de sätter sig och suger men när man tar tag i fästingen är den full med fett istället. De är gjorda för att inte bli lika serverade som vanliga kor. Vi har lite taskigt med vatten här på ön och när vi hade en buffel som fick en bebis fållade vi in dem, då vi vill ha sociala djur och vana vid oss. Då drack hon ungefär 60 liter på ett dygn, helt fascinerade. En vanlig ko dricker det dubbla.

Regionen, kyrkan eller Länsstyrelsen på Gotland har inte nappat på idén som Länsstyrelsen i Jönköping har gjort och Karin och hennes man Per blev glada när man hörde av sig från fastlandet och ville hyra tio bufflar.

– Vi tycker det är ett bra sätt att presentera bufflar samtidigt som vi får in lite kosing. Vi har tränat mycket på att få sociala djur och jag hoppas att du märkte det när du träffade dem i dag. Asiatiska vattenbufflar kan bli upp mot 30 år under bra omständigheter och de äldsta vi har är född 2007. Totalt är vi tio besättningar i Sverige. Verkligen fantastiska djur, hälsar Karin från Gotland.

Fotnot: Den asiatiska vattenbuffeln har sitt ursprung i Indien och Sydostasien. Vattenbuffeln är inte bara ett produktionsdjur (kött som är magert och mjölk som används till att göra mozzarellaost) utan används också aktivt inom naturvård för att beta och hålla landskapet öppet, särskilt i blöta områden, äter vass och andra växter under vattenytan.