”Förlust en fredagskväll så gick man inte ut på hela helgen”
Innebandy Anfallaren Jonas Ragnarsson och målvakten Patrik Gunnarsson är några av de som tillhör stommen i Skillingaryds IK:s herrlag. Sporten begav sig till den sista hemmamatchen för säsongen för att prata innebandy, tävlingsinstinkt och åldershån. Bland annat.

Jonas Ragnarsson och Patrik Gunnarsson. Foto: Henrik Skoglund
Som så många andra idrottshallar runtom i Sverige så sjuder Skillingaryds Arena av liv när den bjuder in till dubbla innebandymatcher en lördag i mars. SIK:s damer har precis tagit sin första seger för säsongen och publiken laddar upp med att handla i kiosken inför herrmatchen.
Jonas Ragnarsson har med alla sina säsonger i klubben bakom sig fått tröjan upphängd på väggen som en hedersbetygelse. Han fanns med i a-laget på den tiden de spelade i division 1. Patrik Gunnarsson är inne på sin tionde säsong och har en historik ibland annat Jönköpings IK och Värnamo IK.
”Samma brinn nu”
Två profiler som inför den förra säsongen slutade med innebandyn då det stod klart att SIK inte skulle ha något seniorlag på herrsidan. Men när laget återuppstod så kom de tillbaka för att hjälpa klubben in i framtiden. Sportens utsände träffar duon inför sista seriematchen för säsongen.
Är det sista natten med gänget nu?
Jonas: (Skratt). Det har jag sagt nu de sista 15 åren, jag har sagt att jag tar säsong för säsong de senaste tio åren i alla fall. Jag är 48 år nu så jag fattar ju att…
48 är ingen ålder.
Jonas: I innebandy är det det. Samtidigt, jag har väl någon form av sjukdom och tycker att innebandy är det roligaste som finns. Framförallt ”tugget” i omklädningsrummet och att göra saker tillsammans som ett lag, där har jag samma brinn nu som för 30 år sedan. Sedan blir man inte snabbare med åren. Men jag brinner för innebandy och för klubben.
Patrik: Vi ska inte glömma att han är lagets bäst tränade spelare.
Jonas: Nja. Men jag har faktiskt sagt att det skulle vara köra tills man är 50. Men det är två år dit.

Passionen för innebandy finns kvar för Jonas Ragnarsson. Foto: Henrik Skoglund
Här påminner Patrik Gunnarsson om att Jonas Ragnarsson för många år sedan även sa att det skulle vara kul att köra på till 45. Duon verkar vara ett symptom på en bra stämning inom hela laget. Det skojas och skickas in kommentarer i varandras meningar mellan varven.
Båda två är också överens om att de inte vill stå i vägen för någon yngre talang.
Patrik: Jag fyller 35 i år. Jag hade egentligen bestämt mig för att lägga av när laget lades ner inför förra säsongen. Så jag åkte ju upp till Dalarna och gjorde en match i moderklubben som ett litet avslut. Men sedan snackades det om att det skulle dras ihop ett lag här i SIK i år igen och det finns inte så många målvakter i kommunen så då får jag ställa mig där då, säger han och skrattar innan han fortsätter:
– Det är svinkul att spela, men jag är inte här för att ta någon 20-årings plats. Är det så att det kommer upp en 20-åring som kan hävda sig på seniornivå, då är det ju den killen som ska spela. Då ska inte jag stå i vägen. Sedan, blir det målvaktskris så är det bara att ringa. Jag brinner också för klubben och tror detta är min tionde säsong i föreningen.
”Frågade varför han inte v ar bjuden på min 50-årsfest”
Jonas: Rent rimligt ska man ju sätta punkt egentligen. Jag har alltid sagt att jag inte ska ta någon plats för någon junior. Men ringer de och vill att jag ska spela så ställer jag upp, så mycket brinner jag för SIK och innebandyn. Men jag ska inte stå i vägen för någon lovande 16-17-åring.

Patrik Gunnarsson visar att det är kul att lira innebandy. Foto: Henrik Skoglund
Jonas Ragnarsson berättar att det ibland kommer kommentarer från motståndare om hans aktningsvärda ålder.
– Det var för några år sedan när det var någon ungtupp som sprang runt och frågade varför han inte var bjuden på mitt 50-årskalas. Jag berömde honom faktiskt efteråt att det var roligt. Men man får ju höra ”gubbjävel” och ”Va? Spelar du fortfarande”. Numera så spelar jag ju med gamla klasskompisars barn liksom. Men jag gillar det ”tugget”. Då kan jag säga att ”Om jag springer runt här, hur dålig är inte du då om du är 18 eller 20?” Då blir det rätt tyst.
Patrik Gunnarsson flikar in med en beräkning som han snappat upp.
– När du bildade kedja med Leo Rumin och Hugo Ivarsson så var väl du tio år äldre än dem tillsammans?
Fått in yngre killar
När SIK pausade herrlaget för ett par säsonger sedan så berodde det på att återväxten var skral underifrån. Men det har förändrats nu.
Patrik: Nu har vi ju ett utvecklingslag också Det är en del 17-18-åringar som slutat med hockey och så har man fångat upp dem här istället Vi har haft med oss några av dem i a-laget och de är duktiga.
Jonas: Åldersstrukturen i vårat lag är ju skev, säger han och skrattar.
– Vi hade någon match när ingen var mellan 20 och 35.
Jonas: Oavsett vilken nivå man spelar på så handlar det om matchpulsen. Jag förstår att det kan låta jättekonstigt. Men det är lite häftigt också när man blir äldre, man mår inte så dåligt när man förlorar längre som man gjorde förr. Hade man en förlust en fredagskväll så gick man ju inte ut på hela helgen. Det var ju på gränsen till självhat.
Patrik: Det blev skillnad när man fick barn. Det är som dag och natt. Nu har man ett helt annat perspektiv. Jag kunde sitta en hel helg och vältra mig i min egen olycka efter en förlust.
Jonas: Det är skönare att spela nu. Det är inte på liv eller död längre utan en mer avslappnad inställning. Förutom när det är match, då är det nog samma tändning som tidigare.
Patrik: Senaste mot Värnamo när vi förlorade hemma, det följde med så länge så jag skällde ut min kollega på jobbet morgonen efter, säger han och skrattar.
Jonas: Men det är skönt att ha det där. Alltså det hade ju varit jobbigt om man varit helt likgiltig också.
Lidande supportrar
Jonas Ragnarsson trycker på vikten av att ha ett seniorlag, oavsett klubb eller sport.
– Jag tror att det är viktigt att ha ett a-lag för ungdomsverksamheten. Sedan säger jag inte att vi är världsbäst, men en del knattar tittar och vill ta efter. ”Så bra vill jag skjuta” eller ”Jag vill rädda lika bra som Gunnarsson”. Man måste ha ett a-lag oavsett nivå och kan man hjälpa till att driva det som i år så…
Klockan börjar närma sig uppvärmningsdags. Men vi hinner snacka lite hockey också. Patrik Gunnarsson håller på Leksand. Jonas Ragnarsson håller på HV 71 och driver även en podd som avhandlar klubbens öden och äventyr. Patrik driver Leksandspodden Blåvita krigare.
Blir det något ”tugg” er emellan?
Jonas: Jag försöker ju förstå att det är så här du har mått med alla de här återtågen.
Patrik: Så här har jag mått i 20 år.
Jonas: Men vi har nog lite respekt för det. Det är inte så att vi trycker in kniven i varandra. Nu är det ju Patrik som kan sparka lite på mig.
Patrik: För en gångs skull
Jonas: Är det så här man mått som leksing så som jag gjort de senaste åren?
Patrik: Du anar inte.
Jonas: Det blir det ju en form av respekt och perspektiv. Det fanns en tid när jag var förbannad när HV rök i en kvartsfinal
Patrik: Och en annan satt bara och skrattade åt det med tanke på att vi låg i allsvenskan.
Kaffet uppdrucket. Duon vandrar bort för att värma upp inför matchen. Jonas Ragnarsson gör två mål och på läktaren står klubbens framtid i form av några knattar som skanderar Patrik Gunnarssons namn i samband med räddningar.

Patrik Gunnarsson och Jonas Ragnarsson. Foto: Henrik Skoglund
Andra artiklar i ämnet | |