Vad lärde jag mig i styrelserummet?

Mitt första styrelseuppdrag fick jag som ungdomsrepresentant i IOGT-NTO. Då handlade de stora frågorna om vilka pyssel vi skulle göra. Men det var också första gången jag fick känna att min åsikt faktiskt hade betydelse. Sedan dess har mycket hänt. Jag har fått möjlighet att sitta i ledningsgrupper och styrelser i olika verksamheter. Vaggeryds Energi, GEJI och Swedese. Frågorna har blivit större och besluten mer komplexa. Men en sak har egentligen inte förändrats. Det handlar fortfarande om att lyssna, väga olika perspektiv mot varandra och våga fatta beslut.

Jag har lärt mig att bra beslut sällan är helt svarta eller vita. En investering kan vara viktig för framtiden men samtidigt innebära stora kostnader idag. En lösning kan vara bra för miljön men skapa andra utmaningar. Det som är rätt för företaget behöver ibland vägas mot vad som är rätt för kunder, medarbetare och samhället.

Det kanske tydligaste exemplet på detta finns i mitt uppdrag i Vaggeryds Energi. Tillsammans med Waggeryd Cell har Vaggeryds Energi utvecklat ett samarbete där spillvärme från industrins produktion tas tillvara och används i fjärrvärmenätet. Det är ett konkret exempel på vad som kan hända när två verksamheter med olika behov börjar titta på vad de kan göra tillsammans. Samarbetet belönades också med Klimatrådets klimatpris 2024.

Det är viktigt för mig att säga att det är Vaggeryds Energis ledning och medarbetare tillsammans med Waggeryd Cell som har gjort jobbet. Som styrelseledamot har jag inte varit den som skapat lösningen. Min roll är att bidra med perspektiv, ställa frågor och vara med och skapa förutsättningar för organisationen att utvecklas. Det är kanske just där jag tycker att gott ledarskap blir som mest intressant. Att inte själv behöva ha alla svar. Att våga lyssna på dem som kan mer än man själv. Att vara öppen för nya idéer och samtidigt våga fatta beslut när det behövs.

När jag tänker på framtidens energisystem tror jag att den egenskapen blir allt viktigare. Vi vet inte idag vilken kombination av teknik som kommer att vara bäst om tio eller tjugo år. Energilager, vätgas, smart styrning, elektrifiering och andra lösningar utvecklas snabbt.

Därför tror jag att vi ska vara försiktiga med att låsa fast oss vid en enda lösning. Det betyder inte att vi ska vara utan riktning. Tvärtom. Vi behöver veta vart vi vill, men vara beredda att ändra vägen när ny kunskap och ny teknik visar att det finns en bättre lösning. För mig är det en viktig del av långsiktigt ledarskap. Att våga fatta beslut, men också ha modet att ompröva dem.

Från de första diskussionerna om pyssel i IOGT-NTO till dagens styrelserum har mycket förändrats. Men jag tror fortfarande på samma grundidé, att varje röst kan göra skillnad. Ett bra styrelserum handlar inte om vem som pratar högst. Det handlar om att lyssna, väga olika intressen mot varandra och tillsammans försöka hitta den bästa vägen framåt.

Jag tror att Sverige behöver mer av det. Modet att fatta beslut, och ödmjukheten att inse att det kan finnas en bättre lösning runt hörnet. Vad tror du?

Christina Bergström
Centerpartiet

Fotnot: Essä är en reflekterad och personlig text som bygger på fakta men ger ger utrymme för egna resonemang och tolkningar.