Sverigedemokraterna lämnade in en motion där de vill att Vaggeryds kommun slopar den så kallade enprocentregeln för investering av konst i samband med ny- eller ombyggnation.
Nyheter
Vill minska inköp av konst
Slopa enprocentregeln för konstutsmyckning
I dag tillämpas den så kallade enprocentregeln i Vaggeryds kommun. Denna regel innebär att 1 procent av budgeten ska gå till konstnärlig gestaltning, när kommunen gör nybyggnationer eller bygger om fastigheter och offentliga miljöer.
För att illustrera detta med ett exempel, så innebär detta att 1% av den totala investeringskostnaden för Mellanstadieskolan Hjortsjöskolan som är cirka 150 miljoner kronor. Avsätts 1,5 miljoner kronor till konstnärlig gestaltning och konstsatsning
Vi lever i ett tämligen tufft ekonomiskt läge och för oss Sverigedemokrater är det en självklarhet att kommunen prioriterar rätt. Vaggeryds kommun måste alltid i första hand finansiera och satsa på kommunens kärnuppgifter. För att ha ett rigoröst enprocentsmål anser vi i stället, att all nyinvestering av konst skall motiveras från fall till fall.
Med anledning av detta yrkar Sverigedemokraterna
- att Vaggeryds kommun slopar den så kallade enprocentregeln för investering av konst i samband med ny- eller ombyggnation
Kommunfullmäktige godkände att motionen mottogs och lämnade över till kommunstyrelsen för beredning.
Låt AI-konst pryda vår omgivning, billigt och effektivt. Kan vara framtagna på Fenix exempelvis.
Risken med att ta bort enprocentsregeln är ganska uppenbar: konsten kommer i praktiken att prioriteras bort. Inte nödvändigtvis för att någon aktivt är emot konst varje gång, utan för att det alltid finns något annat som anses viktigare i stunden. Budgetar är alltid pressade, och utan en fast princip är det väldigt lätt att kultur och konst skjuts på framtiden – tills det till slut inte blir något alls.
Det är egentligen därför enprocentsregeln finns från början. Den är inte till för att tvinga fram konst i onödan, utan för att säkerställa att när vi bygger nya offentliga miljöer så bygger vi inte bara funktionella byggnader, utan miljöer där människor ska leva, arbeta, gå i skolan och vistas varje dag. Offentlig konst blir då en naturlig del av samhällsbyggandet, inte något som bara blir av om det råkar finnas pengar över.
Man kan också tycka att det är lite märkligt hur man som kommunfullmäktige kan rösta igenom en sådan motion för beredning utan en större diskussion om vad det faktiskt innebär på sikt. Det handlar ju inte bara om några enstaka konstverk, utan om hur man ser på offentliga miljöer, kultur och tillgänglighet till konst för alla invånare.
Det är också svårt att låta bli att fundera på hur diskussionen hade sett ut om det istället handlat om att minska anslag till till exempel fotboll eller annan idrott. Då brukar argumenten om betydelsen för samhället, ungdomar, gemenskap och attraktiv kommun komma ganska snabbt. Kultur och konst fyller också en sådan funktion, men hamnar ofta längre ner i prioriteringslistan eftersom den inte har lika starka föreningar och lobbygrupper bakom sig.
Vaggeryds kommun har kanske inte direkt gjort sig känd för att profilera sig högt inom konst och kultur. Just därför kan man tycka att det vore rimligt att åtminstone värna den offentliga konsten som faktiskt finns och som tillkommer när nya miljöer byggs. Om man inte aktivt vill satsa på kultur, kan man åtminstone se till att den inte försvinner steg för steg.
Att ta bort enprocentsregeln riskerar att inte märkas så mycket första året, eller det andra – men om tio eller tjugo år kommer man tydligt kunna se skillnaden i våra offentliga miljöer. Frågan är då vilket samhälle man vill att kommunen ska bygga.
Den kommunala skattkistan är inte oändlig och behoven är stora. Därför är det avgörande hur vi väljer att använda våra gemensamma resurser. När vi bygger skolor, äldreboenden, kommunhus etc bör fokus ligga på att möta verksamhetens faktiska behov – inte på vilken mosaik eller utsmyckning som ska köpas in. Självklart går det att bygga både kostnadseffektivt, funktionellt och estetiskt tilltalande.
Regeln begränsar möjligheten att göra egna prioriteringar. Pengar avsätts till konst oavsett om det finns ett behov i det enskilda projektet eller inte.
Kultur och konst är ett viktigt inslag i ett levande samhälle, men det är rimligt att ifrågasätta om finansieringen ska vara bunden till en fast procentsats – eller om den i stället bör vara mer flexibel och anpassad efter ett faktiska behov.
Om det är brist på pengar, så ska givetvis inte 1,5 procnet gå till inköp av konst. Det finns bättre saker att lägga pengarna på.
Med tanke på att internet finns, så kan envar ta del av allehanda konst när som helst. Varför ska kommunen lägga hundratusentals kronor på något som är helt gratis?
Den offentliga konsten är viktig, och det finns flera skäl till varför enprocentregeln bör finnas kvar. Offentlig konst är inte bara utsmyckning – den är också en förlängning av yttrandefriheten och en del av det demokratiska samtalet i det offentliga rummet. Genom konst kan idéer, kritik, historia och olika perspektiv uttryckas och diskuteras. Den bidrar till att skapa debatt om vad konst är, vad samhället är och vilka vi är.
All konst ska inte bara vara dekorativ. En del offentlig konst ska vara vacker och göra miljöer trevligare, men en del ska också utmana, provocera och få människor att tänka. Det är just det som gör konst viktig i ett öppet samhälle.
En annan viktig aspekt är tillgänglighet. Offentlig konst gör att alla människor får möjlighet att ta del av konst, inte bara de som går på museum eller har råd att köpa konst. Den finns i skolor, parker, torg och offentliga byggnader – alltså där människor faktiskt befinner sig i sin vardag. Tar man bort den offentliga konsten riskerar man att göra konsten mer elitistisk och mindre tillgänglig för vanliga människor.
Att slopa enprocentregeln är därför en dålig idé. Regeln finns just för att konsten alltid annars blir bortprioriterad när ekonomin är ansträngd, trots att konst och kultur är en viktig del av ett samhälle, inte en lyx man bara ska ha i goda tider. Vi bygger inte bara funktionella samhällen – vi bygger samhällen där människor ska leva, trivas, tänka och känna.
Dessutom är Sverigedemokraterna inte direkt kända för att driva en stark kulturpolitik, utan fokuserar ofta på populistiska frågor där kultur och konst framställs som onödiga kostnader. Men ett samhälle utan konst, kultur och offentliga uttryck är ett fattigare samhälle, både kulturellt och demokratiskt.
Att investera en procent i konst när vi bygger skolor och offentliga miljöer är inte slöseri – det är en investering i ett öppet, levande och demokratiskt samhälle.