Nyheter

Brunos krönika: Fotbollens magi

Publicerad 21 februari, 2021 09:45

Bruno Franzon presenterar sin sjunde krönika och den handlar om magin med fotboll.

Fotbollens magi!

Björn Åkesson gör 3–3 i en minnesvärd match. Foto: Jim Carlsson

Nu är det snart vår och fotbollstider igen. Alla som känner mig vet att jag är ingen likgiltig IFK Värnamo-supporter. Vi får hoppas att publikrestriktionerna kan ändras i takt med att vaccinationerna mot Covid-19 ger önskvärd effekt.

Enligt myten började detta spel med att några råa vikingar sparkade runt med en dansk skalle. Den makabra historien missade Frans G Bengtsson i Röde Orm. Men vi ska här hålla oss till sanningen, och det var de facto i England det började.

Vad är det som gör fotboll så intressant? Jo, en fotbollsmatch kan innehålla det mesta. Jag tilltalas av den estetiska dimensionen i spelet. För mig är det cirkus, poesi och schack i ett. Men fotboll är inte bara det som händer ute på den gröna planen. Fotboll kan betyda så mycket annat. Inte minst socialt. Här finns gemenskap och sammanhållning. Fotboll engagerar! Zlatan och andra fotbollsstjärnor hyllas som ett slags moderna gudar. Men de inspirerar många unga och ger dem något bra och vettigt att syssla med. Det finns pojkar som inte läst ut en enda bok i sitt liv men boken om Zlatan slukade de likt hungriga tigrar.

Det är snart vår men låt mig ändå spontant ta ett höstligt exempel på fotbollens tjusning. Jag glömmer aldrig den där sena septemberkvällen 2013 på Finnvedsvallen när IFK Värnamo mötte Varberg. Det var en match som hade ALLT. Jag och många av den annars begravningstysta publiken slets mellan glädje, förtvivlan och hopp.

Vilket jubel (som en kollektiv orgasm!) det blev när på övertid målvakten Björn ”Böna” Åkesson sprang upp på en hörna slagen av Dzenis Kozica och lyckades få bollen till sig in bit in i straffområdet och drämde till på volley - det var inte ett särskilt hårt skott egentligen men tillräckligt - och vi följde bollens lodräta bana några ögonblick av spänd tystnad och såg slutligen hur den rullade in vid högra stolpen. Måååål! Kvitterat, 3–3. Ett riktigt hallelujahmoment! (Det här kom faktiskt att bli en VÄRLDSNYHET: Målvakten gör mål!) Min glädje slog ut som solrosor på en målning av Vincent Van Gogh och de växte på några nanosekunder sig fria och gigantiska och nådde elljuset i skyn där de triumferande euforiskt blickade ut över Ljusseveka. Efter matchen cyklade jag hem från Vallen. Bilarna svepte förbi med sina ljuskäglor i den stjärnklara höstkvällen. I Prostsjön och i Lagan var det svart. Jag tänkte på Björn Åkessons mål; jag var tagen som efter en looping med ett jaktflygplan upp i molnen och alldeles alldeles löjligt fotbollslycklig.