En tänkvärd jorden runt-resa

Musikalen ”Jorden Runt” handlar om de tre barnen Douglas, Josefin och Lyn, som sitter hemma och har tråkigt.  De får en idé att göra sina liv roligare genom en resa jorden runt, så de packar sina väskor och checkar in på flyget.

– Medan de reser runt får vi lära oss om de olika världsdelarna, om sevärdheter och olika musik- och dansstilar: allt från magdans, afrikansk dans, trummor till hip hop/reggaeton till lite europeisk musik som ”Bada bastu” och balkanmusik. Vi reser med flyg, cykel, tåg och båt och stöter även på hajar i havet och afrikanska djur på savannen. Musikalen avslutas med att deltagarna och pubiken tillsammans sjunger ”We Are The World” där det också framkommer att barnen på scen är en del av världen. Ett fint budskap efter en lång jorden runt resa, berättar Frida Thulin.

Hur har arbetet fram till föreställningen gått?

– Det hela började med en idé om en musikal för ett par år sedan, men blev av olika anledningar framskjutet till det här läsåret. Det var många frågetecken innan det blev verklighet, den största frågan var ju "var ska vi vara?". Det självklara valet, men som var alldeles för dyrt, var ju Auditoriet i Gummifabriken, men tack vare fantastiska sponsorer kunde vi nu få stå på denna fina scen med plats för en stor publik och det blev det också. Biljetterna var inte riktigt slutsålda, men inte många platser fanns kvar när musikalen ägde rum den 7 maj.

– Vi har egentligen övat till musikalen hela året, även om eleverna inte vetat om det. Vi har musik- och danslektioner varje vecka och har på dessa övat på de olika inslagen. Det var först runt jul som vi berättade om det, eftersom det då stod klart att vi fått ett datum i Gummifabriken. Manus skrevs och manusgruppen planerade hur scenen skulle se ut och vilken rekvisita som skulle användas. I början av 2026 fick de tre barnen som spelar huvudrollerna åka till kulturskolans inspelningsstudio och spela in manus. Några elever spelade in sånger, några filmer. På bild- och slöjdlektionerna började vi tillverka rekvisita såsom flaggor och en kinesisk paraddrake.

– Efter påsk, cirka tre veckor innan föreställningen började vi intensivträna och det var också första gången vi alla tränade tillsammans. Vi byggde upp kulisser och en låtsasscen i skolans idrottshall och övade tre–fyra gånger i veckan tills den stora dagen, då vi genrepade på den riktiga scenen med lite publik. Alla elever och all personal har varit otroligt duktiga och det har bara flutit på. Det ligger mycket jobb bakom och det är så roligt att eleverna fick vara med i processen fram till resultatet, som de gjorde otroligt bra.

Hur var föreställningen?

– Kan inte säga annat än fantastisk!!! Och det är inte bara vad vi anser själva, utan responsen från publiken har varit enorm. "Wow vilken föreställning, så professionell", "Vi blev så berörda, alldeles varma i hjärtat”, "Vi satt med näsdukar, kunde inte hålla tårarna tillbaka, otroligt fint" och frågan är om någon ens satt i publiken oberörd? En i publiken berättade att han tänkte på hur dessa barn fick stråla på scenen denna kväll och sprida så mycket glädje och att man bara för en tid sedan behandlade barn med intellektuell funktionsnedsättning helt annorlunda, genom att gömma dem för att man skämdes. Den här föreställningen behövs i vårt samhälle och det är synd att den inte uppmärksammas mer.

– Vi har översköljts med beröm. Även professionella scenarbetare som satt i publiken var imponerade över hur både elever och personal kunde få allt att flyta på så bra, speciellt när vi var så många på och bakom scen hela tiden.Föreställningen var verkligen uppskattad, och inte bara av publiken. Även vi barn och vuxna som jobbat med det här har haft väldigt trevligt tillsammans. Det har varit roligt att få samarbeta alla stadier ihop, låg- mellan- och högstadiet.

Vad betyder den här typen av föreställningar för kommunen?

– Faktiskt mer än vad många trodde innan den ägde rum. Vi talar och hör så mycket om att alla ska inkluderas i samhället, men ändå glöms både barn och vuxna med IF många gånger bort i olika sammanhang. Det här med uppträdanden och musikaler är inget undantag och oftast handlar det nog bara om att det inte är anpassat så att alla kan medverka. Några som har lyckats och är grymma förebilder är ju Glada Hudik-teatern och i vår egen stad har vi härliga Glädjekällan. Nu får eleverna i Värnamo anpassad grundskola vara förebilder för våra kommuninvånare. De intog scenen med energi och glädje som snabbt spred sig i hela salongen och det finaste är att alla vågade vara sig själva, precis som de är. Spontanitet märker ut sig i vår föreställning. Vi har ett manus som vi följer, men samtidigt kan vad som helst hända på scenen. Mitt i en scen kan vi se ett barn springa ut på scenen med en vuxen efter sig, som lite snyggt ska fånga upp barnet igen och leda det tillbaka till kulissen. Någon kan slänga sig på golvet när vi ska dansa, en annan blir glad av publiken och vinkar glatt till dem mitt i ett nummer. Vad som än händer så sprider det bara mer glädje och får hjärtan att smälta.

– Eleverna på anpassad skola är fantastiska individer och de spred sin glädje till publiken. De är värda att uppmärksammas och självklart ska vi ha fler sådana här föreställningar framöver. Hur vi finansierar dem återstår att se, men vi kommer utan tvekan tillbaka med mer show och glädje. Det är det vi behöver i samhället och i vår kommun.

Kolla in Alin Popescus bildspel från musikalen ovan!