”Horda skola är som en familj – men resurserna räcker inte till”

Det första som slår besökaren på Horda skola är lugnet. Med cirka 80 elever är skolan betydligt mindre än många andra skolor i kommunen. Det märks i korridorerna, på skolgården och i klassrummen. Personalen beskriver verksamheten som familjär, där eleverna känner varandra över årskursgränserna och där det är svårt att gå obemärkt förbi om någon mår dåligt. En viktig del av skolans arbete är de så kallade familjegrupperna. Där möts elever från olika årskurser i gemensamma aktiviteter och de äldre eleverna får ta ansvar för de yngre.

– Syftet är att stärka gemenskapen och skapa trygghet redan från den första skoldagen, berättar F–3-läraren David Östberg.

– Lärandeklimatet på Horda skola känns som en familj - på ett positivt sätt - med en hög professionalism bland personalen, beskriver rektorn Katarina Andersson.

Eftersom skolan drivs i en så kallad B-form, där två årskurser undervisas i samma klass, krävs god personaltäthet. På rasterna finns flera vuxna ute samtidigt, något som enligt personalen bidrar till få konflikter och en trygg miljö för eleverna, men bakom den positiva bilden finns också utmaningar.

Katarina Andersson beskriver hur både Horda och Rydaholms skola möter allt större behov bland eleverna. Hon pekar på socioekonomiska skillnader, fler elever i behov av särskilt stöd och ett ökat tryck på skolans resurser. Samtidigt menar hon att kommunens resursfördelning inte fullt ut tar hänsyn till att olika skolor har olika förutsättningar.

– Att alla skolor får lika mycket är inte likvärdigt, säger hon.

Under flera år har det också saknats viktiga funktioner inom elevhälsan, något som Katarina Andersson menar har gjort att skolorna byggt upp en "skuld" när det gäller utredningar, kartläggningar och stödinsatser.

– Även om situationen förbättrats finns fortfarande arbete kvar för att nå upp till de krav som ställs i skollagen, menar hon.

Utmaningarna handlar inte bara om människor och resurser, utan också om lokaler. Skolkuratorn Lotta beskriver hur elevhälsans verksamhet bedrivs i lokaler som ur elevperspektiv inte är optimala. Samtal med elever sker i en liten skrubb utan fönster, där även skolsköterskan har sin verksamhet.

– Ur ett elevperspektiv är det inte speciellt bra, menar hon.

Även den pedagogiska skolmiljön diskuteras flitigt. En del av undervisningen sker i dag i en paviljong som ursprungligen byggdes för förskolan. Lösningen fungerar, men personalen ser nackdelar när elever och personal hamnar utanför det naturliga flödet i huvudbyggnaden.

Frågan om framtida investeringar väcker därför stort intresse. Under besöket diskuteras bland annat möjligheten att använda andra kommunala lokaler för elevhälsa eller undervisning, samtidigt som förste vice kommunstyrelseordförande Johan Hilding (C) lyfter att investeringar i Horda skola finns kvar i kommunens planering.

Samtidigt är det inte bara vuxna som har idéer om skolans framtid. Elevrådet har nyligen formulerat egna önskemål till kommunen. Framför allt handlar det om skolgården. Eleverna uppskattar sina aktiva raster, men många tycker att fotboll på asfalt sliter både på skor och knän. Därför hoppas de på en ny yta för lek och idrott, exempelvis en mindre konstgräsplan.

Det är en fråga som kanske kan tyckas liten i ett större budgetperspektiv, men som säger mycket om skolans identitet. Här är rasterna fortfarande fyllda av lek, rörelse och gemenskap – även bland de äldsta eleverna.

När diskussionerna om skolans framtid fortsätter är det också det många återkommer till. Horda skola beskrivs som en verksamhet med stark sammanhållning, engagerad personal och elever som trivs, men för att bevara det som gör den lilla skolan speciell krävs också långsiktiga satsningar på lokaler, elevhälsa och resurser.

Frågan är inte om skolan har en framtid, utan vilka investeringar som krävs för att den ska fortsätta vara den trygga mötesplats som så många värdesätter.