Kriget tar slut - men traumat fortsätter

”Vem är det som kommer hem? Kommer jag att känna igen min dotter eller min son?”

Frågan ställdes av en mamma till en av de personer som suttit som gisslan i Gaza. För den som har varit frihetsberövad i månader eller år är hemkomsten inte nödvändigtvis slutet på traumat.

Det var huvudbudskapet när Åsa Evegren berättade om situationen i Israel efter Hamas attack den 7 oktober 2023.

– Man pratar ofta om vad som pågår i krig, men vad händer efteråt? Hur mår folket när kriget har tagit slut? Rapporter från Israel 2026 visar att samtalen till Magen David Adom (Israels officiella organisation för akut sjukvård, blodbanker, ambulanser och liknande) gällande pyskisk ohälsa har ökat med 65 procent. Kriget har också orsakat skador på Israels arbetsmarknad, hälso- och sjukvården, utbildningsystemet och på landets ekonomi. Rapporterna visar också att våld i hemmet har ökat med 65 procent.

En stor del av berättelsen handlade om de personer som återvände efter fångenskapen. De behövde inte bara behandlas för svält, skador och andra fysiska problem. De behövde också hjälp att återvända till ett vanligt liv.

– Det var ett stort trauma att vara i tunnlarna, men ett större trauma att komma tillbaka till verkligheten, till livet igen, sade Åsa Evegren.

Som exempel läste hon upp ett brev från Rivka, vars man Elkana Bohbot hade varit kidnappad i Gaza. Hon beskriver hur familjen väntade på hans återkomst och hur svårt det blev när han väl kom hem.

”När Elkanah återvände svepte vi honom i kärlek. Men han återvände inte samma person”, skriver hon.

Enligt brevet har Elkana efter hemkomsten haft svårt att sova, blivit rädd av ljud och haft svårt att arbeta och köra längre sträckor. Han bär också på skuld över de människor som inte kom hem.

Berättelsen illustrerar det som Åsa Evegren beskriver som den kanske största utmaningen efter kriget: den psykiska återhämtningen.

– Det kommer en tsunami av PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Det är sådant som kommer i efterhand när man har utsatts för svåra traumatiska saker, sade hon.

Föredraget tog också upp barn som varit med om attackerna eller suttit i fångenskap. Åsa Evegren berättade bland annat om barn som efter hemkomsten fortsatt att viska, haft svårt att prata eller reagerat starkt på ljud.

– Sedan har vi barnen, och det får vi verkligen inte glömma. Det är så lätt att man pratar om de skadade soldaterna.

Samtidigt handlar konsekvenserna inte bara om tidigare gisslan och deras familjer. Föredraget beskrev också hur soldater, överlevande från Nova-festivalen och andra delar av befolkningen drabbats av psykisk ohälsa.

Enligt Åsa Evegren märks följderna på flera håll i det israeliska samhället: inom vården, arbetsmarknaden och utbildningssystemet. Samtidigt har olika rehabiliteringsinsatser byggts upp för bland annat soldater, barn och tidigare gisslan. Målet är att den som återvänder inte ska pressas att snabbt gå tillbaka till vardagen.

– Det är ingen brådska. Man får själv känna när man är mogen att gå därifrån, berättade hon om hur vården försöker arbeta med de tidigare gisslan.

På platser i Israel finns också minnesmärken och symboler för attacken den 7 oktober. På Gisslantorget i Tel Aviv har bland annat gula stolar använts för att symbolisera de människor som kidnappades.

För Åsa Evegren är det en påminnelse om att en konflikt inte automatiskt är över bara för att människor återvänder hem.

– Det är inte slut. Det är mycket som fortfarande pågår.