Tack för historielektionen

LO Värnamo tycker att jag behöver en ”liten historielektion”.

Jag antar att anspelningen är att jag, på grund av min ålder, inte skulle känna till arbetarrörelsens historia.

Tack för omtanken.

Vi som är födda lite senare har faktiskt tillgång till både böcker, arkiv och något som numera kallas internet. Där går det alldeles utmärkt att läsa om arbetarrörelsens framväxt, strejkerna, kampen för bättre arbetsvillkor, fackföreningarnas betydelse för Sverige – och den historiskt täta relationen mellan LO och Socialdemokraterna.

Jag känner historien. Det är nutiden jag kritiserar och min ålder förändrar inte ett enda ord i LO:s egna dokument.

Ni behöver inte förklara banden till Socialdemokraterna – ni har redan dokumenterat dem

LO Värnamo skriver att LO och Socialdemokraterna är ”två självständiga organisationer”. Formellt, absolut, men min kritik handlade om hur LO faktiskt agerar politiskt år 2026 och där behöver ingen spekulera.

I LO:s egen plan för valrörelsen 2026 anges som strategiska mål att Sverige ska få en socialdemokratiskt ledd regering, att fler kommuner och regioner ska ledas av Socialdemokraterna och att andelen LO-medlemmar som röstar på Socialdemokraterna ska öka.

LO skriver dessutom att valrörelsen ska bidra till att fler fackliga kandidater väljs till politiska uppdrag för Socialdemokraterna och sätter upp ett mål om 500 000 politiska samtal. Det är alltså inte jag som försöker göra LO:s verksamhet partipolitisk. Det har LO redan gjort själva.

Under Värnamodagarna behövde jag inte heller läsa några historieböcker. Jag kunde titta några meter åt sidan. Där kampanjade LO tillsammans med Socialdemokraterna. Samma tält. Socialdemokratiskt material. Socialdemokratiska budskap. Socialdemokratisk politik.

Jag stod själv där som politisk granne under fyra dagars kampanjande. Om inte ens jag, som är politiskt engagerad och stod bredvid, alltid kunde avgöra var LO slutade och Socialdemokraterna började – hur ska den vanliga förbipasserande väljaren göra det?

Så, nej. Problemet är inte att banden är ”hemliga”. Problemet är att ni först agerar som Socialdemokraternas valorganisation och sedan blir upprörda när någon påpekar det.

LO:s egen valplan är faktiskt mer komprometterande för ert resonemang än någonting jag hade kunnat formulera själv.

Och så var det de där 14 miljarderna

Här försöker LO Värnamo sätta dit mig. Ni skriver att utredningen anger 10–15 miljarder och inte exakt 14 miljarder.

Problemet?

Regeringen har själv, med utredningen som grund, redovisat den direkta kostnadsökningen vid ett slopat karensavdrag som cirka 14 miljarder kronor. Det motsvarar omkring 38 procent högre sjuklönekostnader för arbetsgivarna.

När även beräknade beteendeeffekter räknas in kan kostnadsökningen enligt regeringens redovisning bli ytterligare uppemot 10 miljarder kronor. Alltså omkring 24 miljarder totalt i det scenariot.

Så låt oss sammanfatta er rättelse:

Jag skrev 14 miljarder. Ni svarade att den bakomliggande utredningen anger ett intervall på 10–15 miljarder. Regeringen sammanfattar samma underlag till cirka 14 miljarder.

Tack för rättelsen. Jag tror vi kan låta läsarna avgöra hur avgörande den invändningen var.

Nej, företagaren har inte gjort sin anställde sjuk

Sedan kommer den ideologiskt verkligt intressanta delen. Ni frågar om kostnaden verkligen ska ”tas från den som blir sjuk”, men om ni avskaffar karensavdraget försvinner inte kostnaden. Den flyttas och ert svar är att arbetsgivaren ska bära den. Det är en märklig utgångspunkt.

Företagaren har inte gett sin anställde influensa. Företagaren har inte orsakat magsjukan. Företagaren har inte gjort någon förkyld. Ändå är det företagets ekonomi ni omedelbart återkommer till när ytterligare miljarder ska finansieras.

Arbetsgivare betalar redan sjuklön under sjuklöneperioden. Ett slopat karensavdrag innebär ytterligare kraftigt ökade kostnader och här kommer den detalj LO Värnamo borde fundera extra länge över:

Den statliga utredningen pekar uttryckligen på att om arbetsgivarna inte kompenseras kan den ökade kostnaden helt eller delvis tas från arbetstagarnas framtida löneutrymme.

Läs den meningen igen.

Politiken ni säljer in som en självklar vinst för arbetstagaren kan alltså i nästa led påverka samma arbetstagares löneutrymme. Det är precis därför seriös ekonomisk politik kräver mer än en slogan.

”Människor är inte bilar”

Nej, det är jag fullt medveten om.

Att beskriva karensavdraget som en självrisk innebär naturligtvis inte att människor jämförs med bilar eller mobiltelefoner.
”Självrisk” beskriver konstruktionen i en försäkring: en del av kostnaden bärs av den försäkrade.

Till och med den statliga utredningen använder försäkringsperspektivet och konstaterar att karensavdraget motverkar överutnyttjande samtidigt som det kan vara ekonomiskt belastande för människor med återkommande sjukdom och små marginaler.

Det är den avvägningen politiken måste hantera. Att svara ”människor är inte bilar” är en fyndig formulering. Det är bara inte ett ekonomiskt argument.

Och pandemin bevisar inte det ni tror

Ni hänvisar också till pandemin. Ja, staten ersatte tillfälligt karensen under en situation där hela samhällets uttryckliga mål var att människor med minsta sjukdomssymptom skulle undvika arbetsplatser och sociala kontakter. Det var en exceptionell åtgärd under en exceptionell pandemi. Att en extraordinär smittskyddsåtgärd var motiverad under covid-19 bevisar inte automatiskt att samma system är optimalt permanent i ett normalt samhällsläge. Annars skulle vi med samma logik kunna permanenta varenda ekonomisk undantagsåtgärd från pandemin. Det tror jag inte ens LO förespråkar.

Arbetaren är mer än en medlem i LO

Här skiljer sig våra perspektiv åt på riktigt. För mig är en industriarbetare inte bara ”arbetare”. Han eller hon är också skattebetalare, konsument, förälder, bilägare, husägare eller hyresgäst, kanske framtida företagare, kanske redan småföretagare vid sidan av anställningen.

Ett gott samhälle byggs inte genom att ställa företagare och anställda mot varandra. Det byggs när svenska företag kan växa, investera och anställa – samtidigt som människor kan leva på sin lön och känna trygghet när livet går fel. Jag vill inte göra det lika dåligt för alla. Jag vill göra det möjligt för fler att få det bättre. Startar du företag ska samhället inte lägga krokben för dig. Anställer du människor ska vi förstå att varje ny kostnad påverkar företagets möjlighet att växa, investera och höja löner. Arbetar du ska det märkas i plånboken och där finns också en verklighet LO:s kampanjmaterial gärna passerar snabbt förbi.

Från 2026 förstärktes jobbskatteavdraget med över 17 miljarder kronor, huvudsakligen riktat till människor med låga och medelhöga arbetsinkomster. För de berörda motsvarar reformen i genomsnitt omkring 3 800 kronor lägre skatt per år. Medlingsinstitutet redovisade samtidigt i maj 2026 att reallönerna åter ökade – med 2,2 procent mätt mot KPIF. Det betyder inte att alla ekonomiska problem är lösta. Sverige har gått igenom några ekonomiskt mycket tuffa år, men verkligheten är mer komplicerad än bilden på ett socialdemokratiskt flygblad och era medlemmar lever i den verkligheten varje dag.

Facket behövs – men medlemmarna behöver ett fack

Jag har stor respekt för vad svensk fackföreningsrörelse historiskt har åstadkommit. Just därför tycker jag att utvecklingen är värd att kritisera.

Ett fackförbund ska kunna företräda två arbetskamrater som står vid samma maskin även om den ene röstar Socialdemokraterna och den andre Sverigedemokraterna. Ändå har exempelvis IF Metall slagit fast att fackliga förtroendeuppdrag inte är förenliga med att samtidigt representera Sverigedemokraterna politiskt. Dagens Arbete har under årets valrörelse hittat ett tjugotal IF Metall-förtroendevalda som samtidigt kandiderar för SD. Fundera över vad det signalerar.

En arbetare kan vara betrodd av sina arbetskamrater att företräda dem fackligt – men hans politiska uppfattning kan ändå göra honom olämplig i organisationens ögon. Sedan undrar ni varför någon ifrågasätter hur partipolitiserad fackföreningsrörelsen har blivit. Så tack för historielektionen, en nästa gång föreslår jag en lektion i nutid. Börja med LO:s egen valplan.

Där står målet svart på vitt:

Socialdemokratiskt ledd regering.

Fler socialdemokratiskt styrda kommuner och regioner.

Fler LO-medlemmar som röstar på Socialdemokraterna.

Sedan kan ni gå vidare till den statliga utredningen om karensen. Där hittar ni kostnaderna ni försökte rätta mig om och därefter kan vi kanske slippa låtsas som att frågan handlar om huruvida jag känner till vilket år LO bildades. Jag känner till er historia. Jag ser ert valarbete. Jag har läst era dokument och framför allt har jag förstått skillnaden mellan vad fackföreningsrörelsen en gång behövde vara – och vad delar av den i dag har valt att bli.

Ni får gärna fortsätta företräda Socialdemokraternas politiska projekt. Det är er rätt, men kalla det då vid dess rätta namn för den här debatten började med frågan om LO agerar som Socialdemokraternas valarbetare. Ert svar lyckades inte motbevisa kritiken.

Ni bekräftade den.

Hampus Bergh
Sverigedemokraterna Värnamo